tisdag 29 december 2009

Knarksmugglarens dyra BMW

Det är rimligt att avvakta HD:s prövning av rättsfallet där en narkotikasmugglare fått behålla sin dyra bil innan lagstiftningen döms ut, se dagens Svenska Dagbladet. Det slutliga utfallet av lagstiftningen om förverkande av kriminellas tillgångar kommer dock att följas av många – inte minst åklagare och kriminellas advokater.

Folkpartiet liberalerna är pådrivande i arbetet för att underlätta för staten att slå till mot kriminellas tillgångar. Det utvidgade förverkandet som blev gällande rätt förra året var ett steg på vägen. Om detta är tillräckligt kommer kommande rättsfall få pröva.

Folkpartiet vill nu att Alliansen går vidare med hårdare lagstiftning kring penningtvätt. Personer, s.k. målvakter, utan taxerade inkomster, som plötsligt blir sittande med transaktioner på miljontalskronor på sina bankkonton måste kunna ifrågasättas. Det behöver inte handla om ett förverkande utan endast en kortare tids frysning av tillgångarna eftersom sannolikheten att det dimper ner pengar från himlen är relativt liten i vår värld. Dessutom måste själva penningtvätten bli ett eget brott. Att Sverige idag av vissa beskrivs som ett paradis för penningtvätt är pinsamt och signalerar en omfattande naivitet.

Människors liv förstörs, ibland för alltid, i den grova brottslighetens grymma jakt på snabba pengar. Det är statens ansvar att se till att detta försvåras.

måndag 21 december 2009

Butiksrån stör julefriden

Butiker och andra företag som hanterar pengar och värdesaker utsätts inte sällan för rån och stölder, speciellt vid juletid. Det är brott som drabbar personal och företagare hårt.
De mänskliga och ekonomiska förlusterna är omfattanden.

Det är därför mycket bekymmersamt att stölderna och rånen i butik ökar. Det är till och med så illa att det, under september månad i år, anmäldes fler butiksrån än någon gång tidigare. Under förra året genomfördes dessutom 110 stycken bankrån och över 1000 rån mot bensinstationer, också det nya ”rekord”. Denna accelererande brottsspiral måste stoppas.

Alliansens jättesatsning på rättsväsendet är en bra början - inte minst när det gäller fler poliser och skärpta straff för våldsbrott. Det finns således en hel del ljus i midvintermörkret.

Förra veckan träffade jag Handelns säkerhetsgrupp (HSG) samt mötte två f.d. kriminella (Erik och Peter) som numera arbetar på Exit, och fryshusets projekt ung utveckling. HSG pratade bland annat om behovet av att samla polisen under en och samma myndighet. En fråga som jag själv, och Folkpartiet, har drivit länge. Personerna från Exit berättade om hur de själva hamnade i brottslighet, sin fängelsetid samt hur de lyckades ta sig ur den onda spiralen. Både Erik och Peter nämnde ett flertal gånger under sina presentationer behovet av tidiga, tydliga och tuffa insatser mot de unga som hamnat fel. Enligt deras egna erfarenheter är det endast då som vi kommer att kunna stävja den ökande ungdomsbrottsligheten. Endast då kommer vi att kunna minska antalet unga som förstör både sina egna och andras liv.

Alla dessa möten gör mig än säkrare på att vi har rätt politik och rätt åtgärder för att möta brottsligheten. Det är min övertygelse att allt arbete för att minska kriminalitetens skadeverkningar måste ha två utgångspunkter i fokus. Mjuka, men fasta tag samt förebyggande insatser för unga kriminella. Hårda tag mot den grova brottsligheten, som cyniskt kränker människors liv i jakten på snabba pengar. Dessa utgångspunkter kan vi liberaler förena. Tillsammans med Allians för Sverige ska vi stärka brottsbekämpningen och öka tryggheten för alla människor.

fredag 18 december 2009

Satsningarna på polisen ger resultat

Det var med sorg som jag förra året läste om kravallerna i Rosengård. Ett fåtal individer i stadsdelen startade bränder och överröste polis och brandmän med stenar, när de kom för att återupprätta ordningen och släcka bränderna. Situationen eskalerade till den milda grad att folk inte längre vågade röra sig utomhus. Rosengård började allt mer likna en laglös zon.

Problemen i Rosengård är välkända. Det handlar i första hand om ett stort utanförskap, där arbetslösheten och trångboddheten är utbredd. Många elever når inte kunskapsmålen och diskriminering och problem i form av radikala individer som sprider antidemokratiska budskap är stor. Den bilden ska dock kombineras med bilden av de föräldrar och vuxna som faktiskt gick ut och stoppade kravallerna och ett starkt och levande civilt samhälle. Rosengård är verkligen ett område där Folkpartiets integrationspolitik, skolpolitik och satsningar på ungdomsbrottsligheten kommer att göra skillnad. Och vissa positiva tecken kan redan skönjas.

Jag läser därför idag med glädje att de extra satsningar som gjordes på polisen efter oroligheterna nu börjar ge resultat. Polisen som tilldelades mer resurser, började samtidigt samarbete mer med de sociala myndigheterna och räddningstjänsten. Resultatet talar för sig självt. Under detta år har polisen gripit ett flertal ledargestalter bland de grövre kriminella och de senaste tre månaderna har brottsligheten sjunkit med 15 procent, jämfört med samma period förra året. Även hoten mot brandmän har minskat

Jag kan bara konstatera att Alliansens historiska satsning på hela rättskedjan börjar betala sig. Tillsammans stärker vi brottsbekämpningen och ökar tryggheten för alla människor.

torsdag 17 december 2009

Förebyggande satsningar viktigast

I går kväll medan snön också yrde var debatt om rättsväsendets budget 2010. 35, 8 miljarder för minskad brottslighet och ökad tryggher avhandlades. Jag valde, att förutom de självklara satsningarna på polis, åklagare, domstol och kriminalvård, att även lyfta fram alla de viktiga förebyggande insatser regeringen gör. För att förebygga brott måste vi måla med breda penseldrag. Det handlar bland annat om arbete, skola och integration. En annan viktig bit är barn- och ungdomspsykiatrin. Därför är det väldigt glädjande att man idag kan läsa i tidningar i nästan hela landet att väntetiderna har minskat drastiskt. 18 av 21 landsting klarar nu kravet på att erbjuda första besök inom 30 dagar.

måndag 14 december 2009

Rätt steg av S

S presenterar ett "nytt" sjupunktsprogram mot brott i dagens SvD. Det kunde nästan vara skrivet av mig själv. De konstaterar, precis som jag brukar göra, att den bästa brottsbekämpningen är att se till att barn och unga får en trygg uppväxt och att de vuxna får arbete. Den första punkten i programmet är sedan att det måste bli tydliga och snabba reaktioner – och som läsare av denna blogg känner till – så är ju även det en av mina käpphästar.

Dessvärre motsätter sig S att polisen skall utreda alla brott, ungdomsdomstolar som klarlägger vem som gjort vad och skarpare sociala insatser mot föräldrars vilja. Jag har idag träffat ungdomsåklagare som pekar på det orimliga i att unga när de fyller femton år allt oftare är nästintill fullfjädrade kriminella. Dessa unga borde tidigare få del av insatser såsom ungdomsvård. Också då den står i strid med föräldrarnas vilja. En tidig och tydlig reaktion. Mer samarbetsavtal räcker inte. Föräldrar som inte klarar uppgiften skall inte kunna säga nej till insatser. Tvångsomhändertagande är en för trubbig och en för ingripande åtgärd i de allra flesta fall där ungdomar under 15 år har begått brott.

Dessutom missar socialdemokraterna att vi tydligare måste markera föräldrars ansvar när det gäller t ex de skador som barn kan orsaka vid brott. Det är orimligt att alla andra skall betala allt och man själv ingenting om ens barn begår brott. Sveriges föräldrar behöver både stöd och ett tydligt ansvar.

Jag hoppas avslutningsvis att du Bodström, med utgångspunkt från sjupunktsprogrammet, kommer att fullt ut stödja de förslag om ökade möjligheter att utreda brott begångna av unga under 15 som väntas från regeringen i vår.

onsdag 9 december 2009

Operation Liquid

Doping innebär att människor förstör sina kroppar i jakten på förvridna skönhetsideal. Detta är en kriminell och cynisk verksamhet med inte sällan livet som insats. Fler personer som tar dessa preparat i olika former blir mer eller mindre psykiskt störda och ytterst våldsamma - därmed farliga för oss andra som råkar komma i dessa personers väg.

I flera år har jag motionerat och arbetat för en skärpt syn på dopingbrott. Inte minst med tanke på konsekvenserna. Åklagarens hårda arbete för att via HD få upp straffvärdena har inte varit tillräckligt. Därför är det glädjande att jag nu fått med mig regeringen på en skärpt syn på dopingbrott.

Polisen grep imorse 10 personer i Örebro i en razzia mot dopingsbrott. - Vi gjorde en gryningsräd med flera tillslag i hela landet samtidigt, säger Örebropolisens informationschef Torbjörn Carlson. Nio av de tio som greps i Örebro bor i länet. De är födda mellan 1946 och 1986. En av dem är kvinna. De flesta gripanden skedde i personernas hem. Ytterligare en person är hämtad till förhör men är inte gripen. Detta enligt Nerikes Allehanda nätupplaga idag.

Det handlar om en landsomfattande polisrazzia där totalt omkring 40 personer greps.
Totalt var cirka 300 poliser och ett betydande antal tjänstemän från Tullverket, Skatteverket och Kronofogdemyndigheten engagerade i onsdagens insats. Personal från Rikskriminalpolisen / Nationella Insatsstyrkan medverkade vid gripanden och husrannsakningar på prioriterade adresser. Vid flera av husrannsakningarna har stora och betydelsefulla beslag gjorts.
Insatsen inriktas även mot att säkra tillgångar och egendom som finansierats genom vinning av brott.

Tyvärr kommer eventuellt skyldiga i denna härva inte drabbas av direkt kännbära påföljder. Inte heller kommer eventuella brottsvinster och penningtvätt kunna ge påföljder som Folkpartiet liberalerna önskar. Men inom kort är vi förhoppningsvis nöjda.

tisdag 8 december 2009

Se barnet, se brotten, se allvaret

Det är ett svek mot unga att inte ingripa när de begår brott eller använder droger. Huvudregeln måste vara att alla brott ska utredas, även om den som begår det är under 15 år.

Det viktiga är att den unge får stöd och hjälp att ta sig ur sin brottsliga bana. För att tydliggöra allvaret i den brottsliga handlingen måste istället polisen och åklagarna ges bättre möjligheter att "på riktigt" utreda dessa brott. Varför är det inte lika viktigt med rättsäkerhet för en fjortonåring som för en femtonåring. Därefter måste vi se till att också den som är yngre än femton år möts av en konsekvens från socialtjänsten, te x ungdomsvård, när det behövs. Oavsett vad föräldrarna samtycker till. Vi måste stå på barnets sida, se till barnets behov.

Dessutom räcker inte dagens huvudregel om att föräldrarna endast ska underrättas om ens barn är åtalat. Vi måste förtydliga föräldrars ansvar över sina barn. Om ens barn är ställt inför domstol ska självklart föräldrarna vara med under rättegången. Det samma gäller som huvudregel om socialtjänsten tänker kliva in. Om ens barn begår brott, och blir skadeståndsskyldig, borde föräldrarna rimligtvis stå som garant för att pengarna betalas in. I alla fall till en viss gräns som regeringen nu arbetar för. Oavsett hur mycket vi stärker åtgärderna från skolan, socialtjänsten och polisen så kommer alltid föräldrarna vara de bästa brottsförebyggarna. Därför satsar vi massivt på att stärka föräldrars egenmakt.

Detta diskuteras just nu inom Alliansen inför valet 2010. Kristdemokraterna gjorde ett utspel nyligen om att man vill ha nästan domstolar för den som är yngre än femton år. Vi ska titta på detta förslag och andra.

fredag 4 december 2009

Hedersrelaterat våld och fyllevåld

Är så kallat hedersrelaterat våld värre än ett fyllemord? I veckan rullade en debatt om medier och medborgare ser allvarligare på en man som nykter, men med extrema patriarkaliska drag, slår ihjäl en kvinna eller om en missbrukande man gör detsamma.

Varje våldshandling är en tragedi inte minst för offret. Det spelar mindre roll för kvinnan om det är hedersrelaterat våld eller fyllevåld som är orsaken. Men givetvis påverkar det insatserna vi som politiker och samhälle måste sätta in för att avhjälpa problemet. När det kommer till åtgärder så spelar det således roll om en kvinna är utsatt för ett strukturellt kulturellt tryck som i mer eller mindre omfattning kraftigt begränsar hennes livschanser eller om det handlar om en enskild individ som super eller är våldsam. Den förstnämnda kvinnan är under utsatthet från flera män medan den senare endast från en enda person.

Våld och förtyck mot kvinnor måste mötas med såväl generella åtgärder som individuella, t.ex. inlåsning av gärningsmän. Det är en stor utmaning, en av det största när det gäller mänskliga rättigheter i vårt land.

onsdag 2 december 2009

Omstart för utredning?

Igår rapporterades att det är samma personer som nu åter skall
titta på fallet där en man dog vid ett våldsamt polisingripande i Göteborg förra året.

Ansvarig åklagare tycker att det är ett bra beslut. Detta ifrågasätts på flera håll. Rätt självklart. Det innebär att allt annat än en just en omprövning av polisernas ansvar för dödsfallet kommer tolkas som att systemet är korrupt. Håller därför helt med Sven-Erik Ahlhem i frågan om att detta driver på styrkan i kravet om en ny myndighet. Det skyndar definitivt på beslutet att centralisera verksamheten att utreda poliser till Rikspolisstyrelsen.

Jag skrev tidigare om detta fall på bloggen den 7 oktober 2009.

Provokation av bevis är ok

Jag fick mothugg av ledarskribenterna på Göteborgsposten om att polisen lättare skulle få arbeta med provokation, s k bevisprovokation, i kampen mot den illegala försäljningen av alkhohol, inte minst den som sker till barn och ungdomar. Detta svarade jag kort på i GP i lördags. Här följer ett längre svar.

Provokation kan vara ok

Folkpartiet liberalerna ser ytterst allvarligt på försäljningen av illegal alkohol. Det är en allt för väl organiserad verksamhet som ofta riktar sig till unga människor. Inte sällan är den en del i en än mer omfattande organiserad brottslighet. Konsekvenserna för de barn som dricker alkoholen kan bli att deras liv blir förstörda för all framtid. Cyniska personer i jakt på snabba pengar är beredda att låta våra barn och ungdomar i strid med vår restrektiva alkholpolitik supa sig sönder och samman.

Straffvärdet för den illegala försäljningen är idag inte särskilt hög vilket leder till att polisens möjligheter att med tvångsmedel avbryta denna allvarliga brottslighet är begränsad.
Ledarsidan blandar nog ihop bevisprovokation med brottsprovokation (25/11) när de recenserar förslag från Sveriges poliser och nykterister. Gränsen vid provokativa åtgärder är till viss del akademisk, men utgångspunkterna väsentligt olika. Redan idag är bevisprovokation tillåten. Förenklat innebär det att t ex polisen kan medverka till att få fram bevis för ett brott som ändå skulle ha begåtts utan polisen vetskap. Det innebär motsatsvis att polisen inte tillåts själv eller genom annan skapa helt nya brott som annars sannolikt inte alls skulle ha begåtts.
Det är sedan flera år Folkpartiet bestämda uppfattning att vi ska försöka stänga Sveriges illegala spritbutiker. Kriminella som säljer alkhol från bakluckor i bilar, garage och källare begår ett allvarligt brott, särskilt om försäljningen sker till unga. Det är svårt att se problemet med att en polis köper illegal alkhol i bevissyfte när den i praktiken redan bjuds ut till vem som helst. Det samma gäller för personer som i praktiken tar upp beställningar av vem som helst för att genom sin kurirverksamhet sälja alkhol till kanske barn.

Med ett högre straffvärde för organiserad illegal alkoholförsäljning i allmänhet och till barn i synnerhet blir det lättare att för polisen att agera med en bevisprovokation. Det är proportionalitetsprincipens möte med straffvärdet som omöjliggör detta idag. Att Folkpartiet med kraft vill bekämpa den sociala misären som följer i den illegala alkoholförsäljningens spår provocerar tydligen GP. Tidningen avslöjar dock en bristande insikt om gällande svensk rätt och att den med detta som grund brutalt dömer ut både Polisförbundet, Nykterhetsrörelsen och Folkpartiet. Snacka om oliberalt.

Johan Pehrson (FP)

Svårare att hota från insidan av rättspsyk

Domen i kammarrätten igår kan rädda många brottsoffer och andra undan fortsatta förföljelser och hot från inlåsta gärningsmän. Rättspsykiatriska kliniken i Växjö har i många år kämpat för ett generellt förbud för de intagna att inneha en mobiltelefon. Detta skall kunna vara möjligt så klart, men efter en prövning om att det inte är till skada. Socialstyrelsen har kämpat emot.

Den som är allvarligt psykiskt sjuk vid ett brott döms till vård och inte fängelse i Sverige.
Det innebär att personerna visserligen är frihetsberövade och att ett antal speciella regler gäller. Övergripande lagstiftning är dock fortfarande hälso- och sjukvårdslagstiftningen. Detta har hittills tolkats så att dömda har rätt till mobiltelefon precis som alla andra människor. Detta trots att de kan ha begått allvarliga brott och att det föreligga risk för fortsatt brottslighet.

Det är lätt att hålla med ansvariga för vården inom rättspsykiatrin. Domen i kammarrätten innebär bättre arbetsmiljö, ökad säkerhet och förstärkt kvalitet vad gäller vård av den psykiska sjukdomen. Dessutom skall brottsofferperspektivet läggas till. Det är en mänsklig rättighet att slippa bli trakasserad – också av svårt psykisktsjuka människor.
Nu gäller det att se över andra konstigheter t ex förutsättningarna att kontrollera att inte besökare har med sig narkotika eller vapen till vårdinrättningen. Här finns ännu en del att önska.

fredag 27 november 2009

Tillfällig kommunarrest för huliganer

En Sifo-undersökning visar att sju av tio tillfrågade tycker att fotbollen själv ska stå för kostnaden för polisövervakning i samband med matcher.

Hur kostnaden ska fördelas mellan klubbar och samhälle är inte en helt lätt fråga, men den var åter uppe till prövning på folkpartiets landsmöte nyligen. De församlade folkpartisterna menade att det är rimligt att klubbarna tar ett större ansvar än idag när det gäller rent kommersiella arrangemang, och därför arbetar vi nu för att få till en utredning som kan visa hur vi på bästa sätt delar upp ansvaret. Det gäller att rimligt avgränsa klubbens ansvar i tid och geografi vid matcherna.

Avgörande är dock att vi tar till med hårdhandskarna mot våldsverkarna - var och en - i samband med matcherna. Regeringen skärpte regleverket inför den gångna säsongen, men jag menar att vi behöver gå ett steg längre – och införa anmälningsplikt. Den som är avstängd skall ha anmälningsplikt på en polisstation te x en kvart innan avspark. Även det har folkpartiets landsmöte ställt sig bakom.

Integritetsvänner

I dagens SVD kan man läsa om att moderaterna vill göra en integritetsoffensiv. Det är goda nyheter. Så sent som igår hade vi ett möte med Alliansens rättspolitiska grupp, och jag lämnade då en lista med sju konkreta integritetskrav som jag tycker vi ska gå till val på tillsamman i Alliansen. Flera av förslagen har Folkpartiet arbetat fram i en integritetsrapport för ett par år sedan. Det handlar t ex ett förbud mot smygfilming. Med tanke på dagens artikel torde chanserna att få igenom förslagen vara goda.

torsdag 26 november 2009

Många poliser – men de måste också synas och vara effektiva.

Att polisen inte är en dröm av effektivitet har varit tydligt länge och en utredning som nyligen gjorts visar bland annat att utvärderingarna av verksamheten inte fungerar och att det finns för många chefsnivåer. Det leder till ineffektivitet och ökade kostnader.

Därför är det verkligen välkommet att regeringen idag har gett rikspolisstyrelsen i uppdrag att effektivisera organisationen. Effektiviseringsarbetet är något som vi måste fortsätta arbeta på, även nästa mandatperiod. Jag skulle vilja se en stor, parlamentarisk utredning om polisens framtida organisation. 21 självständiga polismyndigheter kan rimligen inte vara det mest effektiva sättet att bemöta en ökande internationell brottslighet. Vi måste också titta närmare på vad polisen egentligen ska göra – och vad andra kan göra bättre.

Nästa år har vi 20 000 poliser på plats. Då är det viktigt att det också syns ute på gator och torg. Det är där våra poliser hör hemma, inte som arrestvakter eller dolda på ett kontor.

onsdag 25 november 2009

Kvalitetssäkra ungdomstjänsten

Den senaste tidens rapporter rörande ungdomstjänstens brister gör mig bekymrad. Det är väldigt viktigt att vi ger unga som har begått brott möjligheten till att kunna komma tillbaka och i detta spelar ungdomstjänsten en mycket viktig roll. Att de unga får arbeta av sitt straff, istället för att betala böter, är både pedagogiskt och rimligt. Det är exempelvis inte fel att en ungdom som sparkat sönder en lekplats också får laga den. Eller att en klottrare får måla om det hus han/hon har klottrat ner. Därför är det bedrövligt att ungdomar dömda till ungdomstjänst i vissa kommuner får vänta orimlig tid, innan de kan böja arbeta. Alla kommuner måste ta sitt ansvar.

Därför är det nödvändigt med en kvalitetssäkring av ungdomstjänsten. Denna kvalitetssäkring ska både gälla tillgången på arbetsplatser samt innehållet i det arbetet som erbjuds. Socialstyrelsen kontrollerar redan idag mängder av kommunernas verksamheter som rör vård och omsorg. Att övervaka ungdomstjänsten bör varken vara mer komplicerat eller annorlunda, än den övriga kontrollen. Kommunerna ska tillse att antalet platser som behövs för ungdomstjänstens verksamhet finns. I värsta fall kan faktiskt kommunerna ordna tjänsterna själva. Det finns mängder av löv som ska krattas och bänkar som ska målas.

Samtidigt handlar detta om att företagen är beredda att ta sitt sociala ansvar i samhället, vilket huvuddelen redan gör. Tyvärr känner emellertid inte alla företag till ungdomstjänsten och vad den innebär. Dessutom finns det de företag som tycker att detta är för krångligt och en del företag är nog, till och med, rädda för att den dömda ungdomen ska begå ett nytt brott på arbetsplatsen. Det dessa företag glömmer är att allt arbetet som ungdomarna utför kommer företaget till gagn.

Ett möjligt sätt att komma till rätta med detta problem och få fler företag att erbjuda platser till ungdomar dömda till ungdomstjänst kan vara att erbjuda dessa företag en mindre ersättning. Det är i alla fall något jag tycker vi bör fundera över.

Jag kommer lyfta denna fråga i alliansen, när vi ska fortsätta att utveckla insatserna mot unga kriminella. Förhoppningsvis blir den även en del i vårt handlingsprogram när vi går in i valrörelsen. För en sak är klar. Vi måste erbjuda fler och bättre insatser mot ungas kriminalitet om vi ska lyckas stoppa den. Min, och Folkpartiets, vision är att första brottet ska vara det sista brottet. Detta förslag är ett steg i den riktningen.

Här uttalar jag mig i radio angånde denna fråga.

tisdag 24 november 2009

Polisen ska absolut få köpa sprit

Folkpartiet har länge krävt att polisen ska få arbeta med provokation för att komma åt den illegala alkoholförsäljaren. Konsekvenserna av ungas konsumtion av illegal sprit är förödande. Den illegala garage-, källar- och bakluckeförsäljningen av sprit till barn måste stoppas. Idag måste oändliga polistimmar avsättas för att spana och dokumentera den lönsamma illegala försäljningen av alkohol. Med en skärpt syn på illegal alkoholförsäljning kan polisens köp av illegal sprit i bevissyfte godtas.

Förslaget har dessutom ett brett stöd bland Sveriges poliser och att hela 65 procent av poliserna efterlyser en ny lagstiftning visar på att behovet är stort. Bekymmersamt är det även att nära 40 procent av de frågade anser att den alkohol- relaterade brottsligheten har ökat under den senaste treårsperioden.

Folkpartiet kommer fortsätta att driva på denna fråga i regeringen. Att minska supande bland unga människor är ytterst viktigt om man överhuvudtaget ska kunna minska brottsligheten bland unga och vissa unga människors tidiga utanförskap. Proportionalitetsprincipen som idag sänker denna polisära möjlighet missar det faktum att konsekvenserna av illegal alkohol faktiskt kan vara direkt dödlig för unga människor. Därför välkomnar jag dagens utspel från polisförbundet och IOGT-NTO.

Polisbrist i Nora

Jag besökte Nora igår för att diskutera ökat missbruk av droger, fler fall av skadegörelse och allt mer av misshandel. Otryggheten har växt under en längre tid i idyllen Nora.

Vid mötet med socialtjänst, polis och politiker framkom att det nästan är kemiskt rent från poliser som jobbar ute bland medborgarna - i alla fall om de skall betecknas så som närpoliser.

Det är oacceptablet att Nora som en gång hade ett tiotal poliser i tjänst nu har en för det ytttre arbetet och den polisen vill dessutom egentligen, enligt uppgift, arbeta någon annanstans. Tänk om Posten, ICA eller en vårdcentral tog bort folk från verksamheten för t ex utbildning, och i praktiken stängde ner under lång tid, istället för att ta in vikarier. Eller att de som faktiskt var kvar i verksamheten satt kvar vid sitt skrivbord istället för att i alla fall hjälpligt försöka sköta det primiära - att serva människor t ex genom att störa narkotikatrafiken bland unga på helgerna.

Effekten är tydligt. Otryggheten ökar. Socialtjänsten i Nora har inte en stark partner för att bekämpa narkotikan, våldet och misären i övrigt. Allt fler unga riskeras dras in i destruktivitet.

Folkpartiet liberalerna har i regeringsställning satsat miljarder på kommuner och på polisen för att bland annat minska brottsligheten och öka tryggheten. Polisen i Örebro län har inte så långt gjort ett godkännt jobb när det gäller Nora. Detta har jag också framfört direkt till länspolismästaren.

Folkpartiet kommer i länet och i Nora att noga följa utvecklingen och arbetar för att det brottsförebyggande ges förnyad kraft akut i väntan på att polisen reder ut sin egen ineffektivitet.

tisdag 17 november 2009

Flera myndigheter. En kamp mot grov brottslighet

Grov brottslighet förkortar inte sällan livet för människor. Den skapar alltid misär, våld och utslagning på vägen dit. Livschanser försvinner och om den skulle få härja fritt hotas ytterst demokratins funktionssätt i flera viktiga delar.

Sedan en tid arbetar brottsbekämpande myndigheter sida vid sida för att bekämpa grova brott. Det är bra, men ännu sitter stuprören i huvud sak kvar på organisationskartan och i sekretessregelverket. Rikspolisstyrelsen som ytterst ansvarar för verksamheten har kommit med förslag om att ändra sekretessreglerna så att informationsutbytet kan bli friare mellan de inblandade myndigheterna.

Detta hade inte varit ett problem om vi haft en central samlad myndighet ansvarig för att bekämpa grova brott så som i t ex Storbritannien (SOCA). I väntan på en sådan svensk enhet måste dock befintliga få dela information - om denna brottslighet skall kunna pressas tillbaka.

Jag har däremot meddelat att när det gäller andra myndigheter måste vi vara mer försiktiga av integritetsskäl. Det kan te x gälla utbyte med Migrationsverket. Här menar jag att det bör finns skälig misstanke och gälla brott med ett visst straffvärde. Först då väger brottsbekämpningsintresset över.

Om detta kan man läsa i dagens SvD.

fredag 13 november 2009

Kollektivt ansvar, men inte kollektiv skuld

Alla män har ett ansvar att arbeta mot våld i allmänhet, men mot vissa mäns våld mot kvinnor i synnerhet. Det innebär inte att varje man därmed också har en personlig skuld för andra mäns våld. Det skulle vara att driva kollektiviseringen ett steg för långt.

Jag träffar massor av bra män som verkligen också lever de värderingar de officiellt redovisar. Många av dessa män är personer med makt inom politik, media, kultur, myndigheter eller organisationer. Några av dessa män sitter uppsatta såsom ett persongalleri på förstasidan av Nerikes Allehanda idag. Jag finns också med i denna rad av bilder. Vi har samma krav som alla andra att leva upp till, men med makt har personer ett större ansvar att bidra till en god samhällsutveckling. Samverkar dessa män, tillsammans med kvinnor med makt, så ökar förutsättningarna för att minska vissa män våld och förtryck av kvinnor. Arbetet måste bedrivas på alla fronter och omfatta hela samhällsbygget.

Fler poliser i Örebro och Sverige innebär att fler sexualbrottshärvor kan nystats upp, fler våldtäkter kan lagföras och att fler kvinnofridsbrott motverkas. Med skärpt straff för det senare och en ny lagstiftning med möjlighet att döma för grovt sexköp markeras ytterligare samhällets allvarliga syn på våldet mot kvinnor. Detta måste kombineras med förebyggande arbete såsom att varje förskola verkligen driver ett medvetet jämställdhetsarbete bland barnen. På lång sikt är det senare direkt avgörande för en positiv utveckling.

Jag har tidigare lånat mitt namn och ansikte för kampanjer mot vissa mäns våld mot kvinnor. Jag försöker som man och far ta mitt ansvar för att i alla miljöer motverka attityder och beteenden som ytterst bygger på föreställningar om mäns överordning. Det finns säker mer jag kan göra både som lagstiftare och som människa.

Sverige har kommit långt i arbetet för jämställdhet, men vi har en lång väg kvar att gå. Ingen kan vara nöjd förrän alla kvinnor kan få leva utan attityder, hot och våld som går ut på att just dessa människor till följd av sitt kön är underordnade. Det går inte en dag utan att kvinnor förtrycks, misshandlas eller i värsta fall mördas. Varje gång jag tar del av dessa kvinnors historia gör det ont.

tisdag 10 november 2009

Svinn för miljarder

För fjärde året i rad ökar butiksstölderna. Kostnaderna beräknas till nästan 7 miljarder per år – dvs ungefär lika mycket som hela kriminalvården.

I ett första steg är det naturligtvis handlarna som tar den ekonomiska förlusten, men självklart reflekteras den förlusten i höjda priser för oss konsumenter. Utslaget per invånare så uppgår svinnet till 750 kr per person, dvs hela 3000 kr per år för en tvåbarnsfamilj.

Det är hög tid att vi gör något åt svinnet. Ett första steg kanske kan vara att kalla saker vid dess rätta namn. Stöld i affärer kallas idag snatteri om värdet är lägre än 1000 kronor. Denna snuttifiering riskerar att urholka förtroendet för lagstiftningen och skickar fel signaler till unga människor. Dessutom underlättar snatterilagstiftningen för organiserade stöldligor som begår seriebrott mot företagare.

Stöld är stöld, och ska också kallas så. Det är en fråga jag drivit länge, och kommer att fortsätta driva, bland annat i alliansens rättspolitiska arbetsgrupp.

Bra kriminalvård kostar, dålig kostar ännu mer.

Kriminalvården är dyr. Det beror på att säkerhet, innehåll och mänsklighet kostar. Allt behövs. Kriminalvården måste kunna se olika ut. Det behövs fängelser med största tänkbara säkerhet. Det finns nämligen dömda personer som inte skall kunna rymma. Priset skulle kunna bli för högt. Personer skulle till följd av rymningar i värsta fall kunna riskera att mördas.

Det behövs också omfattande alternativ när det gäller t ex utslussning när en lång tids inlåsning skall bytas mot friheten igen. Här kan säkerheten vara lägre, men innehållet måste maximeras. Eftersom risken är så stor att den sociala inkompetensen blivit stark i den onaturliga miljö som ett fängelse alltid innebär. Att utan förberedelse kom ut i frihet innebär omfattande risk för ny brottslighet. Utvidgningen av fotbojan i slutet av ett straff för ett par år sedan var där rätt tänkt och bidrar till bättre utslussning.
Vi skall styra med lagar. Säkerhet skall kombineras med arbete, behandling och utbildning. Sverige har fått mängder av nya fängelser på senare tid. Kostnaderna har dock skenat. Regeringen har därför sjösatt en oberoende revision för att granska Kriminalvårdens omstrukturering vad gäller nya fängelser som lagts på is och bland annat häkten som skall läggas ner. Det är alltid ytterst myndighetens ansvar att fattar de konkreta besluten utefter de politiska riktlinjerna.
Jag kommer dock att uppmana mina kollegor i Riksdagen att vi skall lyssna noga på de människor som nu riskerar att drabbas vid olika nedläggningar. Det är inte alltid så att kortsiktiga besparingar är långsiktigt kloka. Av vikt i sammanhanget är också att vi snart får fram en ny kriminalvårdslag som uppmuntrar drivkrafter för skötsamhet och motverkar just motsatsen. Det skulle kunna underlätta det dagliga arbetet inom kriminalvården.

onsdag 4 november 2009

Sexualbrott, körkort och skadestånd.

Idag besökte jag Tillbergaanstalten strax utanför Västerås. Det var ett bra besök där vi fick ta del av utbildnings-, arbets- och behandlingsprogram. I en imponerande stor lokal byggs husdelar på plats dels på uppdrag, dels löpande för husproducenter. Flera intagna tog del av hantverksutbildning för ett bättre liv efter straffet.

Kraft har lagts på programverksamheten. Det är bra. En konsekvens är att tiden för kontaktpersonerna gentemot de intagna minskat. Flera av de anställda menade att de känner sig otillräckliga i sin kontakt med de intagna. Det är en konsekvens av att Kriminalvården inte har och aldrig kommer att få obegränsat med resurser. Behoven är stora. Frågan bör dock följas upp.

Ett problem några av de intagna tog upp vara att de när de väl börjat avtjäna straffet fick besked om att de dessutom fått sitt körkort indraget. För flera intagna är skuldberget högst närvarande och det är inte helt lätt få fram resurser att ta ett nytt körkort när de väl avtjänat sitt straff. Flera upplevde detta som slumpartat mellan olika länsstyrelser. Värt att titta närmare på eftersom detta knappast underlättar rehabilitering och ett senare brottsfritt liv.

Dessutom upplevdes det svårt att snabbt efter straffet börja betala av på eventuellt skadestånd till brottsoffer. I alla fall om detta behövde ske enligt plan då många inte kan betala en större summa på en gång. Detta måste undersökas vad som verkligen gäller hos t ex Brottsoffermyndigheten. Jag menar att staten skall betala ut skadeståndet och sedan snabbast möjligt driva in det samma av den dömde.

Riktigt illa var att sexualbrottsdömda, en stor del av de intagna på Tillberga, i praktiken fortfarande har tillgång till porrtidningar, detta trots att personerna deltar i s k ROS-program för att inte återfalla i nya sexualbrott. Detta trots att Riksdagen bestämt att dessa personer inte skall kunna motverka sin behandling genom att på fritiden ta del av kanske grovt pornografiskt material. Orsaken är att man har delade paviljonger mellan sexualbrottsdömda och de som är dömda för andra brott. De senare har fortfarande rätt till porr vilket kan tyckas märkligt eftersom deras informationsfrihet är skapligt begränsad genom själva fängelsestraffet. Det är ju liksom poängen med straffet att man inte får göra vad man vill. Detta skall jag definitivt ta upp med ledingen för svensk kriminalvård. Ledningen för anstalten tar däremot självklart rasisitiskt och våldsförhärligande material i beslag. Av alla på anstalten.

Kameror

Övervakningskameror kan aldrig vara den enda lösningen för minskad brottslighet och ökad trygghet. Det kan dock vara en del i en mer övergripande strategi. Med strängt ansvar för innehållet för den som satt upp kameran kan integriteten värnas. Med kontroll och straffsanktionern från myndigheter över handhavandet kan också missbruk minimieras. Dessutom borde det finnas en tydlig sammanställning tillgänglig för medborgarna om var kameraövervakning faktiskt finns. Detta skall dessutom redan idag på plats - där kameror finns - tydliggöras.

Idag överlämnades utredningen om kameraövervakning till regeringen. Den menar att lagstiftningen som rör kameraövervakning måse förenklas eftersom den idag finns i så väl en kameraövervakningslag och i den övergripande personuppgiftslagen. Utredningen vill att reglerna finns i en enda lag.

Vissa lättnader föreslå för att kunna skydda t ex handeln mot stölder i butik. Detta är lätt att välkomna. Vem som skall kontrollera är dock inte självklart. Datainspektionen föreslås, men är inte självklar som jag ser det. Den kan rimligen inte vara både ansvarig för övergripande tillsyns- och överklagandemyndighet samtidigt.

Folkpartiet liberalerna kommer på sitt landsmöte i Växjö om några veckor diskutera regleringen av kameraövervakning i Sverige. Så långt verkar det som om förslagen i utredningen ligger väl i linje med partistyrelsen förslag på inriktning.

måndag 2 november 2009

Gärna en rejäl polisutredning, men också värderingar

Brännpunkt idag skriver rikspolischef Bengt Svensson om behovet av en bred utredning om polisen. Jag kan bara instämma, och har själv drivit frågan i många år.

Hur polisen ska organiseras är naturligtvis en viktig del av en sådan utredning, men det handlar också om vilka uppgifter som ska ligga på polisen, hur de kan utveckla sina arbetsmetoder och hur de bäst möter en förändrad brottslighet. Naturligtvis måste det också handla om hur man får till ett gott ledarskap och vilka värderingar som ska prägla verksamheten.

Just när det gäller värderingar har jag ställt mig frågande till att det långvariga arbetet med polisens värdegrund nu har resulterat i tre ord: Engagerade, Effektiva och Tillgängliga. Det är förvisso bra ord, men skulle ju lika gärna kunna användas för att beskriva Pressbyråns personal.

För att höra hur polisens högsta ledning resonerar kring värdegrunden har jag därför bjudit in Bengt Svensson till ett samtal med alliansens ledamöter i justitieutskottet i morgon. Det ska bli intressant. För polisen behöver – utöver ledarskap, organisation, resurser och vettigt regelverk – också en värdegrund som faktiskt visar vilka värderingar som präglar svensk polis. Då får man inte begränsa sig till servicebegrepp som effektiv och tillgänglig, utan bör nog också prata om ord som korrekt och respektfull.

torsdag 29 oktober 2009

Försäkringskassan också mot Al Capone

Ekot rapporterar idag om att försäkringskassan kräver tillbaka allt mer pengar på grund av fusk med bidrag. Hittills i år har man krävt in 200 miljoner kronor. Det är lika mycket som under hela förra året.

De pengar vi gemensamt betalar för att få en bra välfärd, måste användas effektivt och komma rätt människor till del. Därför är det bra att Försäkringskassan effektiviserat sina kontroller.

Att arbeta mot bidragsfusk i våra trygghetssystem är också ett sätt att komma åt den organiserade brottsligheten. Tidigare i år krävdes tidigare presidenten för Hells Angels i Sverige på miljonbelopp, och han är inte det enda exemplet. Försäkringskassans agerande är ett bra exempel på den Al Capone-strategi mot den organiserade brottsligheten som Folkpartiet länge har krävt, och som nu omsätts i verklighet.

tisdag 27 oktober 2009

Tragik löses inte med längre straff

Under dagen har jag fått frågan om domarna i Sturebyrättegången inte visar att vi behöver längre straff för ungdomar som har begått de allra grövsta brotten. Mitt svar är nej. Det här är inte ett typiskt fall av ungdomskriminalitet. Det av tingsrätten fastställda mordet på en ung kvinna är ett tragiskt exempel på hur ungdomar kan pressa och påverka varandra.

För mig är det också en påminnelse om det otroligt viktiga föräldraansvaret. Vi som är föräldrar har en enda avgörande roll i livet – att fostra våra barn. I mångt och mycket handlar det om att lära barnen att tänka själv, och kunna stå för sina beslut, handlingar och värderingar. Men det handlar naturligtvis också om att se hur barnen egentligen mår, och se till att de får hjälp när det är kris.

Pojken och flickan i Stureby fick inte ett så långt straff av domstolen, men det är inte heller straff de är i störst behov av. De behöver rehabilitering för att lära sig leva med att de har förstört sina egna liv genom att beröva en jämnårig hennes.

Straffrabatt för den som talar sanning

Ska grovt kriminella som skvallrar på sina medkumpaner få kortare straff? Det är frågan som ställs i dagens Studio 1.

I dagsläget får man rabatt för att man begår många brott. Jag tycker att det är rimligare att få rabatt för att man talar sanning och hjälper polisen. Mitt svar på frågan är därför JA. Det är ett ställningstagande jag hoppas och tror Folkpartiets landsmöte ställer sig bakom om några veckor.

Det finns naturligtvis både för och nackdelar att väga mot varandra. Vi vill ha ett tydligt brottsofferperspektiv i vår politik. Att människor som begår grov brottslighet får ett nedsatt straff kan givetvis ses som ett problem ur den aspekten. Men det är också ett oerhört stort problem idag att misstänkta inte säger ett knyst under utredningarna. I slutändan blir kanske färre grova kriminella dömda, vilket också i slutändan drabbar kommande brottsoffer.

torsdag 22 oktober 2009

Om Biljana Plavsic

Idag har regeringen beslutat att frige Biljana Plavsic. Det är ett beslut jag kännt viss tveksamhet inför, men jag förstår och accepterar justitiedepartementets resonemang. Plavsic har avtjänat två tredjedelar av sitt straff, och det är då i linje med svenska standardregler att låta henne gå fri.

Men, det känns ändå inte helt rätt. Brott mot mänskligheten är inte som vilket annat brott som helst. Jag har länge jobbat för en mer individualiserad kriminalvård. Det handlar bland annat om individbaserad behandling, men också på hur man ser på frigivning i förtid. Jag tycker inte att det, i fall som detta, räcker med att man har skött sig i fängelset.

Med beslutet upphör verkställigheten i Sverige. Det betyder i detta fall att Sverige inte kommer att ha henne under övervakning. Kriminalvården har deklarerat att deras ansvar för den dömde krigsförbrytaren nu upphör. De synnerligen speciella omständigheterna innebär att regelverket om övervakning och prövotid i praktiken inte gäller för Biljana Plavsic.

Läs mer på Expressen och DN.

tisdag 20 oktober 2009

Bodströmsamhället

Jag tycker Thomas Bodström såg väldigt pigg ut idag på utskottssammanträdet. Detta trots mediahysterin den senaste tiden - om vad han gör på dagarna.


Många journalister är väldigt sugna på att jag skall säga sanningen om Thomas Bodström. Underförstått att jag offentligt skall baktala honom. Jag försöker undvika detta, och talar generellt hellre om min kritik gällade politiska förslag än deras person.


För det första finns det inte några perfekta politiker. Vi har alla gjort fel och kommer att göra fel någon mer gång. Om jag själv skulle ha kapacitet att driva en advokatbyrå så skulle jag kanske också göra det. Mitt problem är dock att jag inte hinner med allt jag vill idag. Mitt liv är en ständig kompromiss mellan riksdagsuppdraget, familjen och mig själv. Får liksom inte plats med så mycket mer.


För det andra bidrar viss granskning till politikerföraktet. Granskning är bra, men när något tv-program framställer den som aldrig varit frånvarande från en votering som "hjältinna" blir det liksom fel.


Men ett problem med Thomas Bodström är när han försvarar sin "kapacitet" med att han får se verkligheten vid besök på t ex våra rättsvårdande myndigheter. Att säga att jag och andra - icke praktiskerande advokater - endast får se en förskönad verklighet är dumt. Det är dessutom rätt grovt mot de myndighetschefer vi träffar. Det låter som om t ex chefen på ett häkte städar undan verkligheten, hissar ner en kuliss och stäler fram fikabrödet när vi kommer för diskutera verksamheten. Thomas Bodström behöver inte bortförklara att han gillar att jobba. Han behöver inte heller nedvärdera vare sig myndighetschefer eller andra riksdagsledamöter.

tisdag 13 oktober 2009

Brandbil + kamera = sant?

Läste precis på TT att Räddningstjänsten Syd får inte ha övervakningskameror på sina brandbilar i Rosengård. Länsstyrelsen menar att de boendes integritet väger tyngre än intresset av att övervaka.

Detta efter månader av stenkastning, flaskkastning och andra hot mot räddningstjänstens personal. Hur tänker länsstyrelsen?

Jag tror att integritetskränkningen av att bli filmad när brandbilen kommer är väldigt liten om man jämför med den tragedi som nu kan utbryta för att brandbilen försenas när personalen tvingas vänta på poliseskort. Eller ännu värre –att den inte kommer alls, vilket nu emellanåt händer när containrar brinner i Malmö.

Pressbyråns eller polisens värdegrund?

Idag skriver Maria Abrahamsson i DN om polisen och moderaternas rättspolitik. Hon har inte sällan kloka tankar. Jag hoppas att det går bra för henne i det moderata provvalet inför nästa års val till Riksdagen. Som trogna läsare vet driver jag och Folkpartiet hårt att polisens organisation måste rationaliseras. Det är ockå en fråga vi kommer att driva stenhårt i Alliansens rättsgrupp inför valet 20101 som redovisades idag. Vi hoppas på att vi tinar upp moderaterna tillsammans.

De senaste åren har vi satsatresurser på att få till fler poliser, och det har varit viktigt, men nu måste vi också se till att få en effektiv organisation, en organisation som dessutom styrs av tydliga värderingar.

Attitydfrågorna inom polisen skriver jag mer utförligt om i Nerikes Allehanda idag, men jag har också nyligen skrivit ett brev till och idag talat med rikspolischef Bengt Svensson. Det finns anledning att ifrågasätta ingången för polisens arbete med sin värdegrund.

Min bild har varit att polisen tydligt har tagit tag i attitydfrågorna, bland annat genom värdegrundsarbetet. Resultatet av polisens interna arbete manifesteras i de tre orden: Engagerade, Effektiva och Tillgängliga. Det är förvisso bra ord, men skulle ju lika gärna kunna användas för att beskriva Pressbyråns värdegrund.

En värdegrund för polisen också måste innehålla mer av MR-värderingar. Det får aldrig råda något tvivel om att polisen ständigt utgår från medborgarnas perspektiv, och att bemötande präglas av respekt oavsett om jag är en känd missbrukare, en misstänkt ung stenkastare eller en bekant politiker. Jag saknar begrepp som t ex korrekta, respektfulla eller pålitliga i polisens värdegrunden. Detta måste bättre tas med i dess fortsatta arbete för en starkt förankrad värdegrund. En bra polis kräver detta - förutom ledarskap, organisation, resurser och vettigt regelverk. Arbetet med värdegrunden har bara börjat - och det behöver också inom svensk polis pågå länge.

Böter för det självklara? Heja ÖIS.

Delar av supporterkulturen är tragisk. Våld, förolämpningar och hot verkar vara målet på fotbollsarenan för vissa tragiska individer. Dessa våldsverkare skymmer alla tiotustentals riktiga fans som i praktiken är den tolfte spelare för sina älskade lag.

Ibland dyker det upp mer allmänna budskap såsom för Örgrytes fans nyligen. Klubben har bötfällts och ska pynta 10 000 kronor itill Svenska fotbollförbundet för att supportrar haft en banderoll där man krävt att en svensk journalist ska friges i Eritrea. Vem är emot? Med den logiken skall den som säger att vi stödjer FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och avhysas och klubben bötfällas. Beslutet av överklagats, och nu har Expressen sagt att de betalar böterna.

I Örebro har Kubanerna (fansen) och faktiskt klubben helt rimligt återkommande stått upp för och dessutom manifisterat sitt stöd för en utvisningshotad spelare. Hade någon för fotbollsförbundet granskat detta så hade sannolikt det blivit dyrt för ÖSK. Snacka om indirekt politiskt budskap - gör om svensk migrationspolitik i grunden.

Fotbollsförbundet har rätt mycket större utmaningar med fotbollspubliken än att jaga nästan självklara ståndpunkter när de manifesteras på banderoller.

fredag 9 oktober 2009

När dialogpolisen ersätts av monologpolisen

Värdegrunden är a och o för en långsiktigt hållbar och stark organisation. Resurser, ledarskap, organisation och regelverk är ett skelett för en funktionell organisation medan värdegrunden är syret som skall få allt att fungera som det är tänkt enligt målbilden.

Alla är överens om hur polisen skall vara som målbild. Hård mot dom hårda, mjukare med de utsatta, utslagna och värnlösa.

Polisen har på senare år satsat på s k dialogpoliser. Det är personer som ska vara särskilt bra på att tala med medborgare i allmänhet och med bråkmakare i synnerhet. Det är inte många uttalade dialogpoliser i förhållande till antalet poliser som helhet. Vad är alla andra poliser förutom vad som framgår av deras tjänstebeskrivning. Är de monologpoliser?

Polisens förtroende är ännu gott men det naggas i kanten. Rasistiskt retorik, dokumenterad våldsamhet i och utanför tjänsten, ibland svaga internutredningar, långa handläggningstider och bemötande som till och från har mer att önska. Jag måste erkänna att när jag träffar en del människor möter jag ett obehagligt polishat. Detta är inte bara dessa personers problem utan också mitt.

Polisens arbete med värdegrunden blev klar tidigare i år efter vissa inre konvulsioner. Alla poliser skall sedan dess i sitt uppdrag vara engagerade, effektiva och tillgängliga. Känns rimligt så klart, men visst kan jag sakna begrepp som korrekta, respektfulla eller pålitliga. Inte minst när denna värdegrund läggs som en kontrast till hur det sannolikt verkar har gått till när en ung drogad man greps i Göteborg förra året.

Det krävs mer arbete med värdegrunden och fler dialogpoliser i svensk polis. Det kan i själva verket aldrig bli för mycket.

torsdag 8 oktober 2009

Ingen sinnesro för mördare

Alliansregeringen är pågång med ett färdigt förslag om att slopa preskripitionstiden för en rad allvarliga brott. Det är bra. Med modern teknik kan skyldiga dömas och oskyldiga frias också efter att t e x 25 år gått efter ett mord. Det finns ingen liberal moralteori som säger att skyldiga skall kunna komma undan efter viss tid. Dagens preskriptionsregler har främst legitimerats av processekonomiska skäl. Det har utan modernteknik varit svårt eller omöjligt att klara upp gamla brott när vanlig bevisning kallnat och blivit mindre tillförlitlig

Det huvudsakliga innehållet i Alliansen förslag innebär förhoppningsvis att preskriptioinstiden avskaffas gällande vuxna lagöverträdare vid mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott som begås genom just mord eller dråp. Den svskaffas även försök till dessa brott gällande vuxna lagöverträdare. Vidare avskaffas preskriptionstiden för könsstympning som begås mot barn förlängs så att tiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Även försök till brott omfattas av de nya reglerna.

Ändringarna kan om lagrådet inte har några avgörande invändningar förhoppningsvis träda ikraft vid halvårsskiftet 2010. Ändringarna gällande avskaffande av preskription för vissa allvarliga brott samt förlängningen av preskriptionstiden för könsstympning av barn föreslås gälla också för brott som vid lagens ikraftträdande ännu inte har preskriberats.


Läs mer i dagens SVD

onsdag 7 oktober 2009

Lita på polisen?

Det är viktigt att polisen uppträder korrekt och gör rätt. Dessvärre är det så att också poliser gör fel i så väl tjänsten som privat. Det finns inga perfekta människor. Blir det för mycket av brister eller att uppenbara felaktigheter inte leder till någon åtgärd sjunker förtroenden hos medborgarna. Alla miljoner timmar av gott och positivt polisarbete kan skymmas av några få timmar av mer eller mindre allvarliga misstag.

Detta är allvarligt eftersom förtroendekapitalet är polisen viktigaste tillgång i sitt arbete för medborgarnas trygghet.

Jag debatterade imorse i P1 frågan om vem som skall utreda brottsmisstänkta poliser. Bakgrunden är ett tragiskt fall där en person avled efter eller i samband med ett polisingripande. Åklagare hade synpunkter på ingripande men lade ner åtalet. Fallet har dock tagits upp igen efter omfattande kritik vad gäller kvaliteten på utredningen från bl a familjen till den döde mannen. Inte bara tidsutdräkten väcker frågetecken i detta tragiska fall.

Flera utredningar har kommit fram till att dagens internutredningar generellt sett håller en hög klass och att en ny särskild utredningsmyndighet inte är att föredra vid en sammanvägning av fördelar och nackdelar.

Jag hoppas dock att regeringen snart fattar beslut om att polisens verksamhet med internutredningar samlas centralt vad gäller yttersta ansvar i stället för att de som idag ligger ute på polismyndigheterna. Vidare är det viktigt att handläggningen av en brottsmisstänkt polis omedelbart lämnas över till åklagare. Vidare finns åtgärder att vidta för att säkerställa att polismyndigheternas inledande åtgärder är korrekta .
Detta har Rikspolisstyrelsens självt föreslagit .

Det vore osannolikt om det inte också inom polisen fanns personer som gillade makt snarare än huvuduppgiften att tjäna medborgarna och gällande regelverk. När jag ibland är ute på besök möter jag ett obehagligt polishat till följd av att några få påståtts ha misskött sig eller visat upp en bedrövlig attityd. Därför är allt arbete för att jobba med attityder inom polisen så viktigt.

Majoriteten i Riksdagen tar frågorna på största allvar. Sedan en tid har också rutinerna och insynen inom varje polismyndighet skärpts upp väsentligt. Brottsmisstänkta poliser är idag en återkommande punkt vid styrelsemöten för länsmyndigheterna. En oberoende utredare granskar för närvarande hur bemötande- och attitydfrågor hanteras och vad som kan förbättras. Nästa år inleds en flerårig attitydundersökning bland polisstudenter inom ramen för ett nordiskt forskningsprojekt. Rikspolischefen har kallat samman all länspolismästare som lokalt ska ta fram åtgärdsplaner och ta upp frågorna med samtliga poliser.

måndag 5 oktober 2009

Nu får pappa betala klottersaneringen..

...eller/och mamma så klart.

Nu skärper vi i Alliansen synen på föräldrars ansvar för sina barn. Det flesta tror faktiskt redan att man är ansvarig för sina barns skador, men detta är bara moraliskt idag, inte alltid ett rättsligt ansvar. Det finns ingen annan som ytterst kan ansvara för mina egna barn. Det förslag om förstärkta ansvar skall ses i ljuset av det omfattande stöd som ges till föräldrar redan idag för att de just skall klara av sitt livs viktigaste uppgift.

Den totala brottsnivån i ett samhälle påverkas självklart av många faktorer. Breda och generella åtgärder är alltid viktigast, men föräldrarna är alltid centrala i det brottsförebyggande arbetet. Hur mycket vi än stärker skolan, socialtjänsten eller polisen så är det föräldrarna som är viktigast för sina barn. Föräldrarna är med andra ord de bästa brottsförebyggarna.

Jag saknar föräldrar ute på våra gator en fredags- eller lördagskväll. Ett skärpt skadeståndsansvar är ett sätt att tydliggöra att föräldrar faktiskt också rättsligt sett har huvudansvaret för att uppfostra sina barn och ungdomar. Men jag menar att det behövs fler insatser för att ytterligare betona föräldraansvaret. Det handlar till exempel om en skyldighet att närvara på rättegångar och i kontakter med sociala myndigheter.

Läs mer ekots rapporteringenom regeringens förslag och folkpartiets förslag.

torsdag 1 oktober 2009

Hårt straff för Örebrodomaren

Idag dömdes i en domare vid Länsrätten i Örebro för tjänstefel. Villkorlig dom och 36 000 kronor i böter av skattade pengar enligt Nerikes Allehanda. Straffet har sitt ursprung i att allt för många mål har blivit liggande allt för länge vid Länsrätten. Förlorare har varit parterna, inte sällan enskilda medborgare eller företag. Tänk er en mindre företagare som kanske måste leva med en icke avgjord skattetvist i kanske sju år. Oacceptabelt i en rättsstat.

Tanken har varit att den lag om förtursförklaring i domstol som vi antog i Riksdagen för några veckor sedan skall kunna vara ett sätt att se till att detta inte upprepas. Bättre med proaktiva verktyg för snabbare handläggning än enbart sanktioner och repression som lagmannen vid Länsrätten i Örebro nu utsätts för.

Dessutom måste jag och andra politiskt ansvariga fundera över vårt ansvar för komplexiteten i lagstiftningen, resurstilldelning och organisation av våra domstolar.

Det är inte alltid lätt att vara ämbetsman och ansvarig i svenska myndigheter.

Misärporr, Kändisdjungeln 2 eller Inlåst?

Idag har en ny tv-serie premiär i TV4. Programmet heter Inlåst och
här får vi "följa ett gäng unga killar som på olika sätt har brutit mot lagen – det handlar om allt från mindre stölder till grov misshandel. Med sina föräldrars medgivande och stöd flyttar de in på anstalten i Västervik för att få ett smakprov på hur det är att sitta inlåst och isolerad från sina närmaste."

Det skall bli spännande att se vad det blev av detta socialrealistiska tv-projekt. Jag hade en del samtal med produktionsbolagets researcher i våras. Hoppas verkligen att det blir bätte än Kändisdjungel, men det kan inte vara så svårt.

Det behöver inte vara skadligt för unga att bli inlåsta en tid om det faktiskt begått brott. Med rätt stöd, behandling och utbildning under tiden kan denna tid bli vändpunkt i deras kriminella liv. De kommer bort från gatan och andra destruktiva miljöer. När jag i mitt arbete på Örebro tingsrätt gick igenom personalia hos unga kriminella i domstol brukade det bli lätt att bli uppgiven. Sida upp och sida ner vittnar i regel om problem i hemmet, problem i skolan och problem med andra relationer. Att den unga länge varit "känd" i skolan, hos socialtjänsten och hos polisen har inte garanterat något ingripande. Då kan en "short sharp chock" var ett sätt att få det friska hos dessa ännu unga att ta över det destruktiva och våldsamma. Sådant framgångsirkt arbete sker i verkligheten dock rimligen inte med tv-kameror påslagna, stylade medverkande och poserande på lagbildsliknande bilder. I alla fall inte som avgörande framgångsfaktorer.

Politiskt är projektet väldigt kontroversiellt. Att kräva tidiga och tydliga insatser mot unga kriminella är inte självklart för alla. Tyvärr. Det samma gäller synen på att ens låsa in en ung våldsverkare en natt för att markera allvaret i en viss brottslighet.

Bra TV är svårt när det gäller svåra saker. Jag fick bita ihop rejält för att inte tappa fattningen när jag själv för en tid sedan medverkade i tv-programmet Debatt från Göteborg. Här fick vi sitta och lyssna på när vuxna, i all fall misstänkta kriminella, och in några fall sannolikt dömda, krävde en ungdomsgård. Eller när programledaren i programmet tackade att dessa misstänkta var med med i TV och för deras mod (!) därmed. Dessutom var mediaupplägget sådant att det var polisen som var "åtalad". Vi vet att "medabekräftelse" troligen inte bara är en marginell faktor för t ex våldsamheter som bränder och stenkastning i vissa förorter i Sverige.

Jag utgår ifrån att den på många sätt kloka Ann-Britt Grünewald inte medverkat i ett skräpprogram. Richard Zamani, en mentorerna, har jag träffa många gånger. Hans egen berättelse är sorglig. Rätt många från hans ungdom är döda eller sitter ännu inne. Richards verklighet har varit en av många drivkrafter för att utveckla Folkpartiet liberalernas rättspolitik. Jag ska i all fall försöka titta ikväll.

Läs fler kommentarer om programmet i DN, och i HD.

onsdag 30 september 2009

Högsta domstolen hjälper tjuvligorna

Idag har Högsta domstolen meddelat att ännu mer ska kunna stjälas utan att det ens kallas för stöld. Beloppsgränsen för snatteri höjdes nämligen med ett klubbslag från 800 kr till 1000 kr. Se mål B 5097-08. Motiveringen är en praktisk anpassning till konsumentprisindex. Tjuvarna jublar. Handlarna gråter.

Det stjäls för enorma belopp i handeln varje år. Oftast stannar brottet vid rubriceringen snattteri vilket innebär en väsentligt annan påföljd och möjlighet till ingripande jämfört med stöld. Det är redan idag kanske ett på tusen s k snatteribrott som leder till påföljd - sannolikt ännu färre.

Brottsrubriceringen snatteri i handeln driver indirekt på för en onödigt hotfull miljö för personalen, det innebär högre priser för konsumenterna och det innebär att förstagångstjuvar, stöldligor och kleptomaner lättare kan fortsätta sin brottsliga bana.

Högsta domstolen dom idag måste leda till att regeringen skärper lagstiftningen. Sverige måste frångå den automatiska rättstillämpningen och istället gradera allvaret vid alla stölder till omständigheter i det enskilda fallet.

Annars kommer allt fler börja med en nål och sluta med en silverskål. Annars kommer allt fler utländska ligor lockas till Sverige för att systematiskt begå stöldbrott i handeln.

Ingen är vinnare. Alla är förlorare.

Brott får inte löna sig

Det finns inga enkla lösningar för att minska brottsligheten.

Drivkraften för grov brottslighet är i regel största möjliga vinst till lägsta möjliga risk och insats. Därför måste vi kraftsamla än mer för att kunna komma åt brottsvinster. Då minskar drivkraften för brott och drivkraften för skötsamhet och hederligt arbete ökar.

Vi måste också fokusera mera på tidiga och tydliga insatser första gången barn begår brott. Små olyckor måste hindras från att bli stora katastrofer.

Vidare är det viktigt att föräldrars ansvar för sina barn sätts i förgrund.

På lång sikt handlar dock det mesta om att vi faktiskt jobbar med de breda välfärdsinstrumenten. Jobb, skola och annat som minskar utanförskap och miserabla förhållanden är alltid grunden för minska brottslighet.

Om detta och annat kan ni läsa i Folkpartiet färska rapport om rättsfrågorna inför vår partistämma, vårt landsmöte, i november. En sammanfattning finns också på Newsmill sedan lunch.

Om detta skriver jag också i en artikel i Örnsköldsviks Allehanda idag. Läs gärna mer där.

tisdag 29 september 2009

Svängdörrar i domstolen

Allt sedan jag själv arbetade vid Örebro tingsrätt har det slagit mig hur låg säkerheten har varit i våra domstolar. Inte minst med tanke på i vilket dåligt skick människor kan vara som kommer dit. Det är inte sällan som den dokumenterade våldshistorien är omfattande. I praktiken är det oftast svängdörrar rätt in till domaren, notarien, nämndemännen, åklagaren och annan personal på domstolen, för att inte tala om parter i allmänhet och brottsmisstänkta.

Jag och Folkpartiet liberalerna har länge påtalat vikten av att domstolarna generellt höjer säkerhetsnivån. Det kan upplevas märkligt att det finns larmbågar på varenda H&M, men inte på varje domstol i samma goda syfte. Att minska risken för brott.

Därför är det glädjande att det idag läggs fram en utredning som föreslår skärpt säkerhet i domstolarna. Bra. Nu gäller det bara att den snabbt omsätts i praktiken.

måndag 28 september 2009

Det svenska penningtvättsparadiset

Idag har SVT äntligen tagit upp frågan om den svenska penningtvättslagstiftningen. Och det är tråkigt att höra att Beatrice Ask inte vågar vara mer konkret.

Jag menar att det nu är hög tid att se till att brott inte får löna sig! Därför måste polis och åklagare tydligare än idag satsa på att ta tillbaka pengar från brottslingarna. Vinster från brott måste spåras, säkras och återföras till brottsoffren eller staten.

För att lyckas med detta är en av de första åtgärderna som måste till en skärpt penningtvättslag. Det måste bli kriminellt att tvätta pengar i Sverige!

Idag är Sverige något av ett penningtvättsparadis. Så det är ett trist faktum att miljonerna från Västberga antagligen som bäst håller på att tvättas för att sedan investeras i ny brottslighet – och den svenska polisen kan inte göra något åt det.

Läs gärna mer på SVT:s hemsida – eller sätt tänderna i Folkpartiets rapport om penningtvätt.

fredag 25 september 2009

Integritet, offentlighet och effektivitet

Den tidiga fredagskvällen har ägnats åt Journalistförbundets debatt i ämnet ovan vid Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Tyvärr missade Vänsterpartiet flyget och Piratpartiet fick någon sjukdom så jag blev ensam på scen med Journalistförbundets ordförande och en lika trevlig fotograf.

Vi gick igenom hela spektrumet i ämnet från buggning till hur och i vilken form offentliga handlingar skall lämnas ut till medborgarna. Debatten om integritetens utgångspunkter och dess målkonflikter har debatterats och balanserat i hundra år och kommer säkert att göras i några hundra år till. Samhället utvecklas och dess lagliga fundament lika så. Jag stod upp för balans och vettiga verktyg för brottsbekämpningen. En vanlig dag på jobbet så långt.

Det fanns en oro för några av Integritetsskyddskommittén förslag (SOU 2008:3). Inte minst gäller det frågan om att i brottsbalken införa en bestämmelse om olovlig fotografering, som i princip gör det förbjudet att utan lov fotografera eller filma personer som befinner sig på platser dit allmänheten inte har insyn. Problemexempel var att fotografer inte skulle få fotografera t ex misstänkta som grips i ute i urskogen eller att politiker som väljer att avbryta en intervjusituation i ett slutet rum inte skulle få fotograferas. Lovade nästan på stående fot att dessa exempel inte skulle innebära ett ”fotoförbud”. Jag kan dock förstå att seriösa journalister med etiken i ryggraden har svårt att förstå varför regleringen behövs. Det är ju ytterst sällan seriösa journalister som kränker integritetsvärden för medborgare i allmänhet eller offentliga personer i synnerhet.

Debatten om det skall tillskapas en laglig rätt att få ut offentliga handlingar väcker frågan om allt som är tekniskt möjligt också automatiskt skall vara lagligt. Det gäller ju verkligen inte för staten – så klart. Men skall medborgare ha rätt till allt som är möjligt när det gäller offentliga handlingar? Ryggraden säger reflexmässigt ja. Men. Tänk om någon plockar ut allt offentligt, alla register, och sätter till en enorm datakraft och samkör rubbet. Vems integritet skyddar vi då? Hur kan sådan informationskraft brukas och missbrukas? Är det för att möjliggöra tillskapandet sådant vi har offentligheten som grundbult? Jag måste få fundera lite till. Frågan utreds just nu.

torsdag 24 september 2009

Fängslande besök


Idag besökte jag tillsammans med min riksdagskollega Helena Bargholtz Kronobergshäktet. Det var spännande, men också skrämmande. Återigen fick jag höra av människor som jobbar direkt med frågorna hur viktigt det är att man tar tag i ungdomar på glid i ett tidigt stadium.


En annan viktig fråga som lyftes under besöket är att Migrationsverket placerar allt fler asylsökanden på häktet på grund av "säkerhetsskäl". Det handlar ofta om människor som ska avvisas, och ofta har de också en svår psykisk situation. Då är häktet inte den bästa platsen. Det här måste man verkligen titta vidare på.


Inglasat i penningtvättsparadiset

Ja vad ska man säga om rånet. I Akalla kom man med bulldozer. Nu med helikopter. Nästa gång via avloppssystemet.

Det är helt enkelt en för god ekvation för grovt kriminella att sätta dessa planer i verket. Risken att åka fast och straffet understiger kraftigt de enorma vinstmöjligheterna.

Folkpartiet liberalerna har en ny matematik för brottsekvationen. En matematik där lag och rätt vinner oftare.

Första prio är nu att gripa de skyldiga. Om de kommer undan kommer de inspirerar de hundratals andra yrkeskriminella till nya brott.

Därefter kan vi gå igenom en tiopunktslista på åtgärder.

Redan nu bör nu nämnas vikten av att skyddsklassa värdedepåerna. De svenska säkerhetsföretagens branschorganisation SWEGUARD uppvaktade Justitiedepartementet i början av 2005 vilket var ett halvår innan kuppen mot värdedepån i Akalla. Då var ett av kraven att värdedepåerna skulle betraktas som just skyddsobjekt. Detta skulle även kunna tänkas omfatta de känsliga depåtransporterna som skulle få ett nödvändigt skydd i form av exempelvis poliseskort och skyddsvakter. En klassificering som skyddsobjekt innebär ett förstärkt skydd för samhällsviktiga objekt som försvarsanläggningar, kärnkraftverk, Sveriges Radio, Sveriges Television m. fl. Det gör det lättare att öka det byggnadstekniska skyddet i form av staket, betonghinder mm. Skyddsobjekt innebär vidare fotoförbud och lättare att få tillstånd för TV-övervakning samt möjlighet att få använda skyddsvakter/beväpnade väktare. Den koncentration vi sett av nationens praktiska kontanthantering kräver särskild status – inte glastak. Utredning finns. Beslut saknas. Regeringen måste agera.

Att bättre skydda polisen helikoptrar bättre kan nog rimligen ingen längre vara emot. Ett tält ”i princip”, säger polisen självt inte vara tillräcklig skyddsnivå. Det är lätt att hålla med.

Pengarna kommer dock sannolikt tillbaka till Sverige någon gång även om inte ansvariga grips och döms. Detta eftersom Sverige faktiskt är nästintill ett paradis för penningtvätt. Sverige måste göra det brottsligt att tvätta pengar till att börja med. Läs mer i Folkpartiets senaste rapport om penningtvätt. Dags för regeringen att agera här också.

Mer om rånet kan du läsa nästan överallt: DN, SVD, Expressen och Aftonbladet till exempel.

tisdag 22 september 2009

Bötning, bötaren och offren

Nyligen mötte jag en pappa vars son och andra barn i de tidiga tonåren under en längre tid utpressats genom s k bötning av minst en jämnårig skolkamrat. Misstankarna om att det är minst en äldre tonåring som ligger bakom ”affärsverksamheten” är stark.

Offren har tvingats lämna ifrån sig sin månadspeng eller annat av värde för att slippa att bli grovt misshandlade. Det senare har dessutom manifesterats genom att en pojke slogs sönder och samman på skolgården på försommaren. Hoten upplevs bland de unga därmed som i högsta grad reella. För detta blev den unge gärningsmannen föremål för LVU.

När den pappa jag träffade började försöka reda upp det hela möttes han av en polis som ville skriva av brottsligheten. ”Bötaren” är under 15 år. En socialtjänst som tycker att han inte skall lägga sig i så mycket. Sekretessreglerna användes som sköld för att mota pappan. När det nystas i historien visar det sig att fler brottsoffer och föräldrar finns, men som inte vågat annat än tiga inför hotregimen.

Den unga som är på LVU använder permissionerna för att kunna fortsätta sin verksamhet. Det återstår så att säga en hel del av behandlingen. Brottsoffren upplever en omfattande hjälplöshet och skräck. Eskort till och från skolan är inte ovanligt för att undvika gärningsmannen och hans gängkompisar. – Pappa, jag vill flytta någon annanstans, har återkommit som tema.

Friheten är begränsad för många unga i Sverige. Mönster sätter sig tidigt. ”Bötaren” och hans gängkompisar får inte tillräckligt tidigt, tillräckligt klart för sig att deras verksamhet är allvarlig.

Utmaningarna är stora. Verktygen begränsade. Starkare muskler hos socialtjänsten, utred fler brott av unga gärningsmän, våga pröva ansvaret i domstol, stärk föräldrars skadeståndsansvar, inför en skyldighet för föräldrar att medverka vid utredningar och rättsprocesser. Fundera på om inte besöksförbud också kan skydda unga brottsoffer i större utsträckning. Kanske måste de pedagogiska inslagen bli tydligare hos t ex ”bötare”.

måndag 21 september 2009

Åtta år i fängelse

På onsdag är det åtta år sedan Dawit Isaak fängslades i diktaturens Eritrea. Sedan dess har ingen anhörig eller svensk representant fått träffa honom och han har inte ställts inför rätta. Hans enda brott var att han utövade sitt yrke - journalistens.



I helgen ordnades det manifestationer från Luleå till Malmö för att visa stödet för Dawit. Det var en lång rad talare, allt ifrån journalister, politiker av alla färger och kulturpersonligheter. Organisatör var riksdagens tvärpolitiska Dawit Isaak-grupp, med min partikollega Cecilia Wigström i spetsen.



En annan liberal kollega, Europaparlamentarikern Olle Schmidt, har nyligen nominerat Dawit Isaak till Sacharovpriset. Det ges till personer eller organisationer som försvarat de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten, och jag har svårt att se en bättre lämpad pristagare än Dawit.


Inte minst svenska massmedier visar på en uthållighet i kampen för Dawit Isaak. Gissar kampen för hans frihet kommer märkas på bokmässan i Göteborg som börjar i slutet av veckan.


Vi är alla skyldiga att fortsätta kampen för att få honom fri. Visa gärna ditt stöd på http://www.freedawit.com/

Sjöfylleri med undantag

Det är min bestämda uppfattning att det behövs en undre gräns för sjöfylleri – av rena säkerhetsskäl. Båtar kan liksom bilar vara livsfarliga. Därför är jag glad att alliansen under hösten kommer att komma med ett förslag på detta område. Jag tycker det vore rimligast att ha samma promillegräns till sjöss som på land.

Men visst kan det behövas undantag. Det är naturligtvis olämpligt att paddla kanot full, men jag tycker inte det ska vara straffbart om man inte kan skada någon annan än sig själv. Du kan läsa mer om förslaget på Ekots och DN:s hemsidor. Eller läs den kloke Sven-Erik Alhems kommentar.

fredag 18 september 2009

Polisens vardag

I somras var jag nere i Rosengård för att träffa socialtjänst och poliser. Vi talade om strategier för trygghet, egenmakt och valfärd.

Bland annat träffade vi Börje Aronsson som är närpolischef. Han berättar i DN idag om hur den polisiära närvaron inte minst i Herrgården faktiskt stävjat oron. Han berättar också om vilket brutal tillvaro svensk polis får arbeta i. Något att tänka på när vi alltid - med rätta - kräver exemplariskt uppträdande av polisen. I alla lägen.

"Vi har fått in 69 anmälningar som gäller angrepp på polis. Det gäler främst stenkastning men även grövre fall av okvädningsord. Särskilt kvinnliga kollegor har råkat riktigt illa ut."

"Vi poliser är utbildade för att tåla ganska mycket. Men att dag efter dag gå sitt åttatimmarspass i Herrgården och hela tiden gå och vänta på att en sten ska komma farande från en balkong eller ett tak, det är oerhört psykiskt påfrestande."


Med budgeten som läggs i nästa vecka får vi de resurser som behövs för att nå målet om 20 000 poliser. Det känns bra. Börje Aronsson bekräftar ju i artikeln också det som vi sagt länge - det behövs många poliser med lokal förankring som faktiskt kan vinna förtoende hos ungdomarna på glid. Det är ett svårt jobb, men otroligt viktigt.

torsdag 17 september 2009

Egenmakt i domstol

Igår beslutade Riksdagen att stärka den enskildes ställning i rättsprocesser. Till detta sa nej-koalitionen s, v och mp nej.

Folkpartiet liberalerna menar att det är värdefullt att låta människor ha mer makt. På så sätt är detta en ideologisk frågeställning. Som enskilda ska vi kunna påverka också handläggningen och ha så kallat partsinflytande i domstolsprocessen.

Det handlar om möjligheten för enskild att skriftligt ansöka om en förtursförklaring. Det är domstolschefen som själv eller på delegation ska besluta detta. Det går inte att överklaga.

Det är självklart att detta väl inte är lösningen på utmaningarna för något rättsväsen i hela världen, men det är en del som kan förbättra och öka inflytandet för enskilda i Sverige. Vi är väl medvetna om att handläggningstider och kvalitet i domstolen avgörs av vilken organisation man har, vilken utbildning man har, vilka processrättsliga regler man har, vilken resurstilldelning som görs och vilket ledarskap som finns. Detta sammantaget avgör om vi får en bra domstolsprocess som är snabb och har hög kvalitet.

Det finns flera former av reparativa åtgärder för att motverka för långa handläggningstider i en rättsprocess, men samtliga är fokuserade på när skadan redan inträffat. Europarådet ser positivt att vi nu inför en möjlighet till att förebygga, att stämma i bäcken.

Det är s. v och mp emot. En rätt för den enskilde.

Här kan du se debatten i Kammaren live.

Polisiärt socialt arbete

Polisen kommer att satsa särskilt på ungdomsbrott fram till årsskiftet. Det är bra och välkommet. Det är en nödvändig, men inte ensamt tillräcklig, insats för att minska brottsligheten och den sociala utslagningen av unga människor.

Jobb, utbildning och andra generella insatser är centralt för att nå långsiktigt bra resultat.

Socialtjänsten måste utvecklas och samarbeta än mer med polisen. Fler unga måste få möta reaktioner tidigt vid brott - även under 15 år. Föräldrars ansvar för sina barn måste tydliggöras.

Jag förvånas över att så många glömmer bort att det faktiskt är föräldrar som är ansvariga för sina barn fram tills de fyller 18 år. Vi måste kunna kräva mer av föräldrarna när de de facto misslyckats. Ta bara alla dessa bilbränder och stenkastning på allt fler håll i landet. Ut med varenda förälder tills barnen är inne på kvällar och nätter - självklart i samarbete med socialtjänst och polis.

Jag undrar vad det är för drivkrafter som saknas? Dra in barnbidragen eller ställ föräldrarna inför rätta är förslag som människor skriver till mig om. Det verkar dock väl drastiskt. Skärpt skadeståndsansvar ja. Skyldighet att delta i rättsprocesser ja. Vi måste dock fortsätta ompröva och vända på varje sten för att få fler föräldrar att ta sitt viktigaste ansvar.

Huvudlös nätmobb?

Enligt en ledarskribent och en statsvetenskapsdocent i dagens Nerikes Allehanda är jag en del av en huvudlös nätmobb. Dessa personer kan inte ha läst mycket på nätet om de på allvar menar att mina åsikter är extrema på något sätt.

Jag gissar att statsvetaren Agneta Blom avser bland annat mig när hon säger att folk tappar huvudet när det gäller terrorism. Det är en frisk retorik för att komma från just en forskare måhända något ovetenskapligt. Av ledarskribenten Lars Ströman placeras jag bland nätmobben. Beviset för detta är lösryckta citat ur ett flertal längre blogginlägg.

Ni får ursäkta mig vissa docenter och ledarskribenter. Jag har haft förmånen att arbetat med polis och säkertjänstfrågor under flera år i Sveriges Riksdag. Jag tänker fortsätta att arbeta mot terrorism, mot att folk skall dras in i sådan verksamhet och jag tänker fortsätta svara på de frågor jag får om svåra saker. Jag tänker dessutom fortsätta att stå upp för rätten till en rättvis rättegång. Allt detta sakligt och resonerande. Jag tänker inte heller ducka för obehagliga fakta. Jag tänker dessutom fortsätta att skriva om detta. Hoppas att många läser.

Vad gäller Örebroaren och de andra svenskarna (det lilla barnet oräknat) så hoppas jag verkligen att de inte begått några brott. Jag är glad att det reglerverk vi bestämt i Riksdagen nu ger också dessa svenskar konsulärt bistånd.

Jag tänker dock fortsätta upplysa mäniskor om att det faktiskt finns rent allmänt människor som stödjer och medverkar till terroristbrott i Sverige och som desutom kan vara svenska medborgare. Dom är inte många, de finns rimligen inte över allt. Men dom finns.

onsdag 16 september 2009

Svenskar gripna, häktade och dömda

Det är fascinerande vilket kraft det finns i massmediernas bildsättning av verkligheten. Jag får massor av brev från medborgare som är oroliga för att skattemedel nu i massor skall gå till att få de tre svenskarna och det lilla barnet, som fängslats i Pakistan, fria.

Så gott som varje dag hamnar svenska medborgare i tvister utomlands oavsett de är misstänkta för ett brott eller det gäller en civilrättslig tvist. Alla har rätt till samma stöd för en rättvis rättegång, men vi måste också vara medveten om att inte ens inom EU är rättsäkerheten av det slaget vi anser vara rimliga i Sverige. Detta var ett bärande viktigt tema i dagens Riksdagsdebatt om det tänkta Stockholmsprogrammet.

Läs gärna mer om debatten här:

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3120&doktyp=betankande&bet=2008/09:JuU31

När det gäller situationen för de misstänkta i Pakistan är ambassaden i högsta grad konsulärt inblandade. Detta och eventuella omständigheter kring deras gripande debatterade jag med Robert Hårdh från CRD idag.

Titta gärna på inslaget här: http://svtplay.se/v/1692570/gomorron_sverige/sapo-samarbete___champions_league?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1692572/sb,p102831,1,f,-1

måndag 14 september 2009

Säpo och Pakistan

Ska svensk säkerhetspolis samarbeta med sin pakistanska motsvarighet? Ja, vi är i regel skyldiga till detta till följd av internationell rätt och vårt medlemskap i FN.
Sverige har skrivit på cirka 20 internationella konventioner om terrorismbekämpning i vilka vi förbundit oss att bistå med information, till exempel om en svensk medborgare som misstänks för terrorism utomlands eller om en terrormisstänkt utländsk medborgare som befinner sig i Sverige.

Möjligheten att framgångsrikt skydda demokratier mot terrorbrott är beroende av omfattande och goda internationella kontakter. Bilaterala relationer mellan olika länders säkerhets- och underrättelsetjänster utgör stommen i det internationella samarbetet. Dessa relationer byggs upp under lång tid och bygger på ömsedigt förtroende. En stor del av detta samarbete sker inom ramen för den informella samarbetsgruppen Bernklubben, som i stort omfattar säkerhetstjänsterna i EU-länderna. Säkerhetspolisen har också ett omfattande samarbete med de nordiska säkerhetstjänsterna.

Det är självklart att Sverige har ett omfattande samarbete med länder som Norge, Storbritannien och USA medan det rimligen är mindre omfattande med Pakistan. Försiktighet skall råda. Insynen i praktiken är alltid begränsad när det gäller det operativa arbetet.
Självklart skall dock svensk säkerhetspolis också informera Pakistans motsvarighet om det finns uppgifter att någon t ex kanske tänker medverka till att stödja att en ambassad eller flickskola ska sprängas. Däremot ska självklart inte SÄPO lämna information om vilka svenskar som generellt åker till t ex Pakistan. Det skulle ju dessutom vara meningslöst dessutom eftersom passkontroller och viseringsregler brukar vara till för just detta för det land eller område vi reser till. Om en person undviker detta är det inte konstigt att olika länders myndigheter blir intresserade.

fredag 11 september 2009

På äventyr i östra Pakistan?

Har Mehdi Ghezali gripits igen i östra Pakistan? Ett av världens mest våldsamma och farliga områden. Ett område där det kryllar av terrorister. Kan det vara sant? Har den person som ansåg sig vara oskyldig till terrorbrott 2001 åkt dit igen, till samma område. Ambassaden i Islamabad försöker få fakta bakom uppgifterna i pakistansk TV. Är Mehdi en bland eventuellt två andra svenskar, sju turkar och en ryss som gripits för samröre med al-Qaida? Stämmer det är det sorgligt. Inte minst för Mehdi själv. Det är också ett trist bevis på hur svårt det är med arbetet med kontraterrorism i Sverige. Ett arbete som i praktiken - via säkerhetspolisen – ofta går ut på att avprogrammera unga människor från terrorismens och hatets lockelser

I Örebro reagerar människor i moskén med bestörtning inför uppgifterna, enligt Nerikes Allehanda. Gösta Hultén, som är journalist och Mehdi-vän, säger enligt samma tidning att ”Han borde veta bättre än att åka till ett land där Guantánamosystemet råder”. Min enkla tanke är att de mänskliga rättigheterna inte står högt i kurs över huvud taget bland de grupperingar som rör sig i detta område. Vi talar om smältdegel för vapen, fanatism och våld.

I kriget mot terrorismen gick USA, FN och andra länder över gränsen för det acceptabla. Själv lämnade Sverige ut två egyptier till just Egypten, via amerikanske myndigheter, på att oacceptabelt sätt. Sakta men säkert verkar nu traumat efter 11 september 2001 att rullas tillbaka. Rättsäkerheten har åter tillåtits komma i fokus.

Om Mehdi och andra har gripits skall de ha rimliga rättssäkerhetsgarantier. Frågan ytterst är dock om de är oskyldiga vid en rent saklig prövning.

Den 11 september

Idag är det årsdagen av attackerna mot det amerikanska folket genom bland annat ödeläggelsen av stora delar av Manhattan i New York samt därmed ett medvetet massmord på oskyldiga män, kvinnor och barn. Attacken var extremt välplanerad av människor med enorma ekonomiska tillgångar. Tusentals människor dog. Tragedin och traumat lev än.

En milstolpe i terrorismens historia var satt. Liknande spektakulära och vansinniga attacker har gjorts i London och Madrid. Fler har planerats men stoppats. Bara i EU uppgick förra året den totala siffran av planerade och/eller genomförda terroristattacker i EU-länder till 515 stycken.

När slutar kriget mot terrorismen? Det är en fråga som ibland dyker upp. Aldrig är svaret. Terrorismen är i storts sett lika gammal som krigen och mänskligheten. Våld eller samtal har alltid varit mänsklighetens motpoler Vi kan ha en nollvision, men fundamentalister och våldsideologier har funnits i årtusenden. Ur envälde och diktatur har världens demokratier rest sig. Moderna liberal demokratier kämpar idag för en bättre värld sida vid sida. EU, G 20, FN och andra organ är arenan för kampen för en bättre värld för alla.

Hoten från extremister och galenpannor, som ofta huserar i stater i förfall, kvarstår. Det finns de som inte vill ha den liberala demokratin som ledstjärna i världen. Dess värderingar omöjliggör inte sällan det totalitära eller kanske religiöst fundamentalistiska styret. Den vansinniga utopin är målet för galningar och människor i desperation som söker något annat.

Vägen till en tryggare värld går genom långsiktigt arbete mot fattigdom, okunskap, miljöhot och för demokrati och fred. Detta står inte i motsats till att dagens demokratier faktiskt inte bara har en rättighet och utan också en skyldighet att försvara sig med tvångsmedel, informationsinhämtning och ytterst våld. Därför tillåter vi liberaler buggning, signalspaning och annan typ av informationsinhämtning. Inte sällan i tätt samarbete med andra demokratier. Ett arbete som självklart ska balanseras av skyddsmekanismer för integritet och rättsäkerhet.

Idag tänker i alla fall jag på alla oskyldiga som dödats i terrorismens spår. Vi kan hedra dem genom att ständigt försöka att se till att så få som möjligt drabbas igen - på så väl kort som lång sikt.

torsdag 10 september 2009

Det handlar om demokratisyn

"Sverige ska vara ett tryggt land att leva i. Ett starkt rättsväsende är centralt för ett gott samhällsbygge – faktiskt en förutsättning för demokratin. Men rättsstaten utmanas av en allt grövre och mer organiserad brottslighet. Samtidigt vet vi att den så kallade mängdbrottsligheten som omfattar inbrott och cykelstölder skapar stor otrygghet för många människor. Våldet minskar tryggheten och mångas livskvalité. Alliansregeringen gick till val på att stärka brottsbekämpningen och öka tryggheten för människor. Nu tillför vi därför en storsatsning på 4 miljarder kronor till rättsväsendet i den budget som presenteras nästa vecka. Det resurstillskottet tillsammans med det som vi tidigare satsat på rättsväsendet saknar motstycke i modern tid. "

Detta inledningen på en debattartikel av bland annat mig i dagens Norra Västerbotten.

Finns på nätet: http://norran.se/asikter/debattartiklar/article331796.ece

tisdag 8 september 2009

Nu stärker vi rättsväsendets muskler

Genom den historiska satsning som vi idag gör på vårt rättsväsende kan vi bidra till att Sverige blir ett tryggare land att leva i. Vi tar ett helhetsgrepp kring rättskedjan och stärker polis, åklagare, domstol och kriminalvård med 4 miljarder kronor. Vårt vallöfte om 20 000 poliser kommer nu att infrias och polisen kan både bli synligare och effektivare. Fler brott kommer att upptäckas. Fler brott kommer att klaras upp. Fler brott kan förebyggas. Folkpartiet liberalerna har länge markerat att rättsväsendets myndigheter måste ha en särställning i samhällsbygget. Detta blir nu tydligt i praktiken.

I budgetpropositionen föreslås för Riksdagen ett tillskott till rättsväsendet på ytterligare sammanlagt 4 miljarder kronor i år och nästa år. Redan under 2009 föreslås ett extra tillskott om 1,4 miljarder kronor och för 2010 höjs den årliga ramen till rättsväsendet med nära 2,6 miljarder kronor.

Det innebär att rättsväsendet under mandatperioden får en permanent höjning av det årliga anslaget på över 5 miljarder kronor. Utöver detta har rättsväsendet under 2008 och 2009 fått engångsvisa tillskott om närmare 2,5 miljarder kronor.

fredag 4 september 2009

I natt: Tre nya bränder i Biskopsgården

Intrycken från gårdagens rundresa i förortsområdena i Göteborg är starka. Massor av hopp och styrka finns, men det mesta är just nu under förmörkelse av våldet och eldandet. I natt var det tre nya bränder - bara i Biskopsgården.

Räddningstjänsten i Storgöteborg utsätts för planlagda attentat som går att rubricera som mordförsök. Brandkåren ger dock inte upp och låter bilar eller containrar bara brinna ut. Det är bra. Det motsatta vore en seger för våldsverkarna och att lämna alla skötsamma människor i sticket.

Socialtjänsten pekar på vikten av en fungerande skola och tillgång till arbete. Generella lösningar skall stå i fokus är budskapet. Att bara ge jobb till bråkmakare är att skicka helt fel signaler. Det är lätt att hålla med.

Svensk polis har varit lokalt förankrad i hundratals år. Tanken har varit att polisen genom sin lokala närvaro skall vara en central aktör för trygghet och i det viktiga förebyggande arbetet. Detta håller nu på att återskapas som polisär arbetsmetod. Allt det som revs ner inom polisen mellan åren 1995-2005 tar dock tid att återskapa. Hisingen, Vivalla och Rosengård, alla är bostadsområden som exemplifierar att socialt engagerade poliser nu kliver in mer aktivt för att bygga förtroende med boende i allmänhet och hos riskgrupper i synnerhet. Det kommer dock att ta tid att bygga upp det som har rivits ner.

Självklart skall människor inte bara behöva möta poliser i piketen som rycker ut när något allvarligt har hänt. Polisen måste vara ständigt synlig och en naturlig del av samhället. De måste vara tålmodiga utöver det vanliga och möta även de värsta bråkmakarna med lämplig respekt.

Bråkmakarna måste dock förstå att vi tänker återskapa rättstryggheten också i förorterna. När polisen flyttade ut för tio år sedan flyttade något annat in. Nämligen den kriminella rättsordningen - med gatugängen och dess överordnade som väktare. Att polisen eftersöker, stör och försöker bryta upp gatugängen är en viktig socialpolitiskt åtgärd. Att personer som ingår i själva gänget eller dess svans upplever det som att de trakasseras är inte så märkligt. Att polisen ifrågasätter att barn springer ute på nätterna och kör hem dem är en verksamhet som dessutom är politiskt beslutad i lag. Självklart ska detta ske med respekt för dessa barns situation. Poliser som missköter sig ska få veta det och omgående upphöra med sitt olämpliga uppträdande.

Det är en lång väg att gå för att förmörkelsen skall släppa greppet om vissa förortsområden. Insatserna måste vara samordnade, långsiktiga samt bestå av lika portion omsorg, tydlighet och konsekvens.

tisdag 1 september 2009

In med politikerna i polisbilen

Insynsutredningen har i dag presenterat delbetänkandet Insyn och integritet i brottsbekämpningen - några frågor (SOU 2009:72). Den föreslår bl.a. en tydlig reglering som gör det möjligt för våra brottsbekämpande myndigheter att låta journalister, politiker, studerande och andra utomstående följa myndigheternas praktiska arbete. Med tystnadsplikt så klart. Det gäller inte minst känsliga uppgifter i samband med att människor grips i inte alltför sällan rätt snaskiga sammanhang. Detta är viktigt. Polisen har ett unikt vålds- och tvångsmonopol. Detta måste dock kunna granskas effektivt av oss som stiftar dess lagar.

Utöver marginella förändringar vad gäller den s.k. förundersökningssekretessen berörs också frågan om det bör införas begränsningar i allmänhetens rätt att ta del av bilder på döda personer eller personer med allvarliga synliga fysiska skador när sådana bilder ingår i ett förundersökningsprotokoll. Den frågan har aktualiserats tydligt med tanke på spridningen på Internet av de s.k. Arbogabilderna. Utredningen bedömer att det redan i dag finns möjligheter att i rimlig utsträckning skydda enskilda brottsoffer eller deras anhöriga från spridning av sådana bilder. Inga författningsändringar behövs därför.

Detta är således en bredsida till rättens ordförande för domstolens bedömningar vid denna och andra rättegångar. För vem kan tycka att spridningen av sådana bilder är bra? Varför kränka brottsoffer ännu mer via nätet? Nu kommer vi snart att få en mer sansad praktisk balans mellan offentlighet och integritet. Två viktiga liberala mål, men som ofta är ofta på total kollisionskurs.

Skydda dem som skyddar medborgarna

Det gör ont att läsa om situationen i Göteborg, där vi var och varannan dag ser hur en del ungdomar startar bränder och vandaliserar och skapar otrygghet i områdena. Många jobbar på bred front för att motverka detta. Sociala myndigheter, poliser, föräldrar och ideella krafter kan bara nå framgång genom en intensiv samverkan. Det är dock akut oacceptabelt att se hur lagens väktare och de som är satta att skydda våra medborgare, som till exempel brandmän, trakasseras av några våldsbenägna ungdomar. Därför krävs också lagstiftning. Till exempel måste vi se att när en brandman utsätts för hot eller våld eller stoppas i att utföra sitt arbete så ska det ses som våld mot tjänsteman – så är inte fallet idag. Jag vill också ha en ny straffskärpningsgrund – Brott mot demokratin – som ska ta sikte på brottslighet som hotar demokratiska värden. Det kan till exempel inbegripa stenkastning mot brandbilar eller polisbilar. Vi måste skydda dem som varje dag har till jobb att skydda oss medborgare. Straff är inte lösningen på djupa sociala problem, men den som står och kastar sten från broar måste omgående kunna plockas bort därifrån.

onsdag 26 augusti 2009

Polisen goes Vivalla

Precis som på många andra håll kliver polisen i Örebro in mer permanent i de områden där otryggheten upplevs som kanske störst, i Örebro gäller det området Vivalla. Utmaningarna är omfattande i Vivalla och har varit så i många år. Trots de många positiva sakerna som finns i Vivalla finns problem med social utslagning, utanförskap och därmed brottslighet.

Det är en viktigt satsning. Tanken bakom är inte av rymdteknikkaraktär. Det är helt enkelt lite av gamla tiders kvarterspolis. En polis nära medborgarna och det civila samhället som kan samarbeta och förebygga. I samarbete med föräldrar, föreningar och andra myndigheter kan polisen se till att medborgarna i Vivalla får en ökad trygghet. Det är viktigt understryka att det inte är ett tillfälligt projekt utan en permanent satsning.

Viktigt är kopplingen till Örebro universitet. Vi behöver mer kunskap om vad som fungerar när det gäller förebyggande och brottsbekämpande arbete. Den svenska kriminologiska forskningen upplevs nästa endast vara inriktad på att få fram statistik om att brottsligheten inte ökat. Nu sätts förhoppningsvis fokus på vad vi kan göra för att minska den brottslighet som faktiskt finns.
Örebro universitet och Örebro kommun driver redan sedan några år tillbaka ett viktigt projekt som heter Linje 14. Här jobbar man med att genom positiva förebilder stimulera ungdomar som växer upp i Vivalla och Baronbacken att söka sig vidare till högre studier efter gymnasiet.
Nu kommer detta förhoppningsvis kopplas ihop med den nya satsningen för ett tryggare och hoppfullare Vivalla.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,