måndag 30 juni 2014

Lexbase kritiserat av unga KRIS i Almedalen

I januari i år öppnade den mycket omdebatterade sajten Lexbase. Via databasen kunde man enkelt se om t.ex ens grannar fanns med i en tingsrättsdom genom röda prickar på Sverigekartan. Efter massiv kritik fick sajten stänga ner efter bara några dagar. Framförallt kritiserades sajten för att vara integritetskränkande. Nu är Lexbase igång igen.

Ett stort problem med Lexbase är den sätter käppar i hjulet för unga människor som har ett förflutet med kriminalitet och droger. De får det svårare att lämna detta livet bakom sig och skaffa sig ett jobb och nya möjligheter. I en kampanj i Almedalen kräver unga KRIS att tjänsten stängs.

Jag håller helt med unga KRIS om att Lexbase borde stängas. Nu tillsätts en utredning för att se om man kan ändra lagen så att sådana här sajter kan stoppas. Kommittén har i uppgift att titta på tänkbara grundlagsförändringar, det är inte meningen med våra grundlagar att skydda den här typen av verksamheter.
Jag menar att Lexbase och liknande verksamheter riskerar att skada människor, och det kan heller inte uteslutas att det finns felaktigheter som sprids. Dessa "tjänster" leder också till att människor kanske inte kan lämna ett tidigare mindre lyckat liv med kriminalitet bakom sig, det blir en form av uthängninsverksamhet som inte hör hemma i den svenska rättsstaten.
Lyssna gärna på intervjun med mig och unga KRIS på P3 Nyheter i Almedalen. 

torsdag 12 juni 2014

Tidiga, tydliga och trovärdiga insatser mot ungbrottsligheten

Idag lägger regeringen fram nya förslag på tydligare reaktioner på ungas brottslighet. Förslagen är ett viktigt led i Alliansens gemensamma politik att bekämpa ungdomsbrottslighet genom tidiga, tydliga och trovärdiga insatser.

Om detta skriver jag idag i Expressen tillsammans med mina allianskollegor Beatrice Ask, Johan Linander och Caroline Szyber. Läs gärna artikeln i sin helhet här.

måndag 9 juni 2014

Mord ska ge fängelse

En av alliansens viktigaste målsättningar är och har varit att skärpa straffen för allvarliga våldsbrott. Som ett led i detta skärper vi nu straffet för mord. Straffet för mord ska från och med 1 juli vara livstids fängelse om det finns försvårande omständigheter. Om detta skriver jag tillsammans med mina allianskollegor i bland annat Norrköpings-Tidningar.
 
 
 
 
'Vi anser att livstidsstraffet ska användas i större utsträckning än i dag och vara det straff som används i en majoritet av fallen när en person har mördat en annan människa. Det innebär alltså att livstidsstraffet ska kunna dömas ut i flera fall av mord än i dag.
 
I samhället i dag ser vi en positiv utveckling där brottsligheten faktiskt minskar och människor känner sig mer trygga. Det är bra. Samtidigt ser vi att straffen för mord i många fall inte återspeglar allvaret i brottet. Att beröva någon livet är det allvarligaste brottet som någon kan utföra. Ett mord är ett angrepp på den mest grundläggande av alla rättigheter, nämligen rätten till liv.
 
Den utveckling vi sett i domstolarna de senaste åren, där allt färre har dömts till livstid för brott som vi anser är de allvarligaste brott man kan begå, är inte tillfredsställande. Livstidsstraffet har använts i en mycket begränsad utsträckning, vilket inte stämmer överens med den allmänna rättsuppfattningen och den strängare syn på allvarliga våldsbrott som finns i samhället i dag.
 
De förändringar som nu införs innebär att de fall av mord som tidigare inte ledde till livstids fängelse ska göra det i större utsträckning. Omständigheter som framöver ska tala för livstids fängelse är exempelvis att gärningen har varit särskilt hänsynslös genom att den medfört ett svårt lidande för brottsoffret, att brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret, till exempel offrets barn, att brottet har föregåtts av noggrann planering eller har präglats av särskild förslagenhet. Man ska även kunna döma ut livstid oftare, om det är fråga flerfaldig brottslighet eller att en person återfallit i brott.
 
Mot alliansen i denna principiella och viktiga fråga står en splittrad opposition.
 
Vänsterpartiet vill avskaffa livstidsstraffet och ha tidsbestämda straff även för sådant som det utdöms livstidsstraff för.
 
Frågan är vad en lämplig påföljd för ett mord är i Vänsterpartiets värld? Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot straffskärpningen samtidigt som Socialdemokraterna ställde sig bakom alliansens linje om skärpta straff för mord och röstade för lagändringen.
 
Det är svårt att se hur Socialdemokraterna skulle kunna forma en gemensam politik med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den här frågan och i många andra frågor på rättsområdet. Kommer straffet för den som begår ett mord att bli lägre om oppositionen kommer till makten?


Storbritannien måste stängas sin khatlucka - dagbok från dagar i Storbritannien

Qat, Jad, Khat, Mira, Miyongi, Wart, Mulungi eller Mutaswiri. Kärt barn har många namn brukar man säga. Khat, som det i regel kallas i Sverige, är en växt som odlas i Östafrika, främst i Kenya. När växten tuggas ger den ett amfetaminliknande rus och används främst i länderna på Afrikas horn och i Jemen.

I Sverige narkotikaklassades khat 1989 och drogen är förbjuden i hela Norden samt i de flesta europeiska länder. Storbritannien är ett undantag. Fram till 1998 klassades drogen som grönsak i landet, och den köps och säljs fortfarande lagligt på marknader.

Från Kenya fraktas drogen lagligt till London för att sedan smugglas vidare över Europa – också till Sverige. Och fort måste det gå – för khat måste tuggas färsk. Detta är drogsmugglarnas kassako och stora glädje: det får gå högst 48 timmar från det att den skördas till att den konsumeras. Detta ställer höga krav på transporten och distributionen måste vara mycket välorganiserad. Men genom att knippena kan flygas in legalt, rakt in i Europas hjärta, är det möjligt att hinna smuggla den vidare medan den fortfarande är färsk.


Khat finns lättillgängligt i Sverige och enligt polis, tull och socialarbetare ökar missbruket stadigt. Handeln med khat pågår mer eller mindre öppet på flera håll i Sverige. Tullverkets beslag av drogen har ökat väsentligt de senaste åren och bara häromåret beslagtogs sammanlagt 13,8 ton khat i landet, varav 11,2 ton stoppades i trafiken över Öresundsbron. Det beräknas att mellan ett och två ton khat varje dygn passerar över gränsen mellan Tyskland och Danmark.

Ett problem gällande khat i Sverige är att tröskeln till vad som bedöms som grovt narkotikabrott är hög, 200 kilo khat (tidigare 400 kilo), vilket synnerligen försvårar smugglingsbekämpningen. Detta kan jämföras med amfetamin där samma gräns går vid 2,5 hekto.

Vi ser potentialen att på EU-nivå komma framåt i arbetet mot smuggling och missbruk av narkotika. Om samtliga EU:s medlemsländer kunde enas om att khat är en drog skulle tillflödet allvarligt strypas och khat – denna känsliga färskvara – skulle bli markant svårare för de internationella nätverken att smuggla in över Öresundsbron. Därför åkte vi till England för att möta khat-tuggare, politiska aktivister och inrikesministern för att se vad som görs och vad som bör göras för att stoppa Europas sista inkörsport för khatsmuggling.


Onsdagen den 7 maj – resa till Birmingham
Tidig morgon går tåget mot Birmingham, en industristad två timmar norr om London där ingen av oss tidigare varit. På stationen i Birmingham möts vi av vår liberala kollega i Europaparlamentet, Phil Bennion. Det är kallt för att vara i maj och regnet hänger i luften.

Vi tar oss till utkanten av staden för att möta upp med Ruumi Cabulqaadir på Saalama Restaurant. På restaurangen, liksom i hela området, ser vi bara somalier. Men vi lär oss snart att ingen här beskriver sig som somalier. De är européer. Ruumi är tysk, Omar Barre är holländare, Ereg Said är dansk. Under dagen kommer vi träffa många nya vänner från Göteborg, Malmö, Örebro och Umeå.



Möte med Phil Bennion och Ruumi Cabulqaadir på Saalama Restaurant

Merparten har flyttat vidare till Birmingham för att det är enklare att starta företag. Några säger också att den religiösa friheten är större. Andra menar att det är som att vara i Afrika igen. Ingen pratar om integration.

Vi sätter oss över en kopp skummande kaffe och Ruumi berättar för oss att problemet med khat är enormt. Det som tidigare främst varit en social drog bland vuxna män sprider sig och genom ökat självbestämmande för kvinnor har även de börjar missbruka khat. Missbrukarna blir också yngre och yngre. Det är inte längre ovanligt att 12-åringar tuggar drogen.


För många betyder khat gemenskap. Det är en så kallad social drog, som tuggas i khathus. Man sitter tätt tillsammans, pratar och lyssnar på musik. Stämningen blir familjär. Kreativiteten och idéerna flödar. Men bakfyllan innebär ångest och paranoia, och bieffekterna är tandlossning, impotens och leverskador.

– Ofta har missbrukarna inget jobb – hur skulle de kunna ha det när de tuggar hela nätterna och sover bort dagarna, säger Ruumi. De tuggar för de söker gemenskap och trygghet. De flesta khat-tuggare återfinns i marginaliserade grupper som ofta redan lever i utanförskap. Männen flyr in i drömmarna och chanserna till att forma ett bra och produktivt liv minskar ytterligare. Den onda cirkeln är sluten och ofta blir det kvinnorna och barnen som betalar det högsta priset.

– Det är dyrt att tugga khat. Ett knippe kostar inte mer än £4, men när man tuggar sig igenom 4-5 knippen per dag, vilket är det vanliga för en missbrukare, så blir det mycket pengar. Framförallt för någon som saknar ett jobb. Istället får de finansiera sitt missbruk genom lån, bidrag och brott.

Vi går vidare till en av områdets moskéer, Ar-Rahma Mosque. Här möter vi moskéns imam, en ledare för det lilla samhällets diaspora och medlemmar av moskén. Stämningen är öppen och de närvarande är oroade över utvecklingen – både i Birmingham och i Europa.

Möte på Ar-Rahma Mosque i Birmingham.

Vi diskuterar anledningarna till varför drogen fortfarande är laglig i England. Några medlemmar säger att lobbyn från Kenya är stark. Kenya vill inte att drogen ska förbjudas för de tjänar storkovan på exporten till Europa.

– Motståndarna till ett kahtförbud menar att det skulle innebära är en inskränkning av vår somaliska kultur. Detta är inte sant. Ledaren för moskén berättar om Somalia före inbördeskriget, sin uppväxt och sina minnen. För 20 år sedan, innan han flydde från Somalia, tuggade ungefär fem procent av männen khat – på lördag kvällar. Aldrig mitt i veckan. Khat har inte varit en del av den somaliska kulturen innan inbördeskriget. Khat växer inte ens i Somalia – den växer i Etiopen och i Kenya. Det är en nyligen skapad kultur.

– Kulturen har spridit sig i den somaliska diasporan i Europa. Arbetslösa med alldeles för mycket tid börjar tugga för att skapa sig ett socialt sammanhang. Eftersom man inte får dricka alkohol som muslim har khat setts som ett kryphål då det inte varit klassificerat som drog. Ett förbud av drogen skulle hjälpa det islamska samfundet i Birmingham att argumentera för att drogen inte får användas.

Vi äter lunch tillsammans och ilar vidare till möten med psykiatriker och läkare. De bekräftar bilden vi har fått om socialt utanförskap, förstörda tänder och splittrade familjer.

På vägen till nästa möte hinner förbi en marknad där de säljer khat. Vi blir förvånade. Knippena är små och ser mer ut som pinnar än de löviga små buskar vi har föreställt oss. De är invirade i bananlöv för att hållas färska.

Ruumi har ordnat ett större möte med människor i olika åldrar, kvinnor och män, poliser och socialarbetare. Vi samlas i en barack där vi sitter längs väggarna. Alla presenterar sig och det är påtagligt hur glada och tacksamma de är över att vi är där. De är också förvånade över att de enda politikerna de träffat för att diskutera khat är svenskar. Var är våra företrädare, undrar de?

Äntligen får vi också höra kvinnornas version av missbruket. Vi förlorar våra män, säger de. Våra familjer splittras. De berättar hur tuggandet gör föräldrar apatiska och oförmögna att ta hand om sina barn. Barnen tas om hand av socialen och placeras i familjer med annan bakgrund. Andra ungdomar med föräldrar som tuggar åker i fängelse eftersom de inte har föräldrar som är närvarande.

Sen kväll tar vi oss hem på ett långsamt tåg. Vi äter smörgåsar och chips. Det har varit en lärorik och lång dag med många möten och många tankar.


Nästa dag är vi i London och det är dags att träffa Storbritanniens inrikesminister Theresa May.
I juli 2013 meddelade Theresa May att khat ska förbjudas i Storbritannien genom att klassas narkotika. Tidigare under beredningsprocessen hade en expertkommitté för narkotika varit kritiska till ett förbud då de inte ansågs finnas tillräckligt med studier som bevisar drogens negativa konsekvenser.

Detta nappade oppositionspartiet Labour, och dessvärre också våra liberala kollegor på och de har använt argumenten för att kritisera såväl ministern som ett förbud.

Därför var det glädjande att May under vårt möte kunde bekräfta att motståndet minskar och hon räknade med att ett förbud kunde vara på plats under sommaren. Det hade varit en stor lättnad för landets somalier och för resten av EU. 

Kampen mot drogerna ligger inte på EU:s bord. Varje medlemsland ansvarar själv för sin narkotikapolitik. Det mås så vara, men att tro att ett globalt problem kan lösas på nationell nivå är inte rimligt. Knarkhandlarna samarbetar över nationsgränserna och EU-länderna borde göra detsamma för att stoppa dem. Det finns bara ett sätt att komma åt gräns¬överskridande brottslighet - med lika gränsöverskridande brottsbekämpning. Men då måste alla EU:s medlemsländer dela uppfattningen om att dessa droger är skadliga. Storbritannien är snubblande nära att hindra EU från att ta krafttag mot drogen khat. Med goda argument hoppas vi nu fått britterna att tänka om.

tisdag 27 maj 2014

Debatt i kammaren om straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser

Igår debatterade jag i kammaren regeringens förslag om en ny lag om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Förslaget innebär bland annat:
  • Att nya regler införs om straff för brott mot mänskligheten. Brottet omfattar till exempel dödande, sexuella övergrepp och tortyr när dessa gärningar är del i ett omfattande eller systematiskt angrepp riktat mot en civilbefolkning.
  • Att det införs en ny bestämmelse om folkmord som bättre stämmer överens med FN:s folkmordskonvention.
  • Tydligare regler införs om krigsförbrytelser. Maxstraffet för krigsförbrytelser av normalgraden höjs också, från fyra till sex års fängelse.
  • En militär eller civil förman ska anses vara gärningsman om han eller hon inte gjort vad som varit möjligt för att hindra underlydande från att begå något av de här brotten.
  • Brotten folkmord, brott mot mänskligheten och grov krigsförbrytelse ska inte kunna bli preskriberade. Det ska också gälla försök till dessa brott. Att ett brott preskriberas betyder att ingen längre kan dömas för det.
  • Svensk domstol ska kunna döma i mål som gäller dessa brott oavsett vem som begått brotten och var detta har skett. Det kallas universell jurisdiktion.
  • Reglerna ska börja gälla den 1 juli 2014. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.


I mitt anförande uttryckte jag min glädje, som liberal och företrädare för Folkpartiet liberalerna, glädje över att vi har denna lagstiftning på bordet i riksdagen. Det är ett bevis för hur vi i olika internationella sammanhang driver den internationella rätten framåt.

För oss liberaler är det självklart att jobba på internationell nivå och att delta i arbetet med att utveckla en internationell rättsordning som bland annat - som i det här fallet - ska se till att vi inte skapar några trygga platser för folkmördare, despoter och allsköns galningar som ägnar sig åt att ta livet av folk och förstöra både nationers och generationers framtid.

Det är viktigt att man driver det på absolut internationell nivå, som vi nu gör. För nu får det effekt - det blir direkt svensk lag. Genom detta kommer vi mycket lättare kunna döma mördare som försöker gömma sig i Sverige och som har brutit mot Romstadgan. Det är utmärkt.

I debatten om tortyr ser vi för Folkpartiet liberalernas del gärna att utredningen kommer fram till att vi får ett specifikt brott om detta. Det är klart att människor inte kan ägna sig åt att tortera folk och komma undan straff i Sverige. Som medlem i Amnesty International tycker jag att det är ganska lätt att stå bakom tanken att det underlättar att vi markerar att det finns en samlad paragraf för att tortyr ska vara straffbart, eftersom det finns med i internationella avtal och i internationell rätt. Hur det ska se ut får vi dock återkomma till när utredningen efter dessa direktiv är klar.

Det en glädjens dag för oss som tror på internationellt samarbete. Det här är ett steg framåt. Samtidigt känns det lite speciellt att detta diskuteras i kammaren i dag, dagen efter Europaparlamentsvalet. Det blir trots allt lite av ett bakslag för oss som tror på just mänskliga rättigheter, öppenhet och tolerans när allsköns protektionister, isolationister, rasister och hatare i största allmänhet har gjort skrämmande stora framsteg runt om i Europa, där människor väljer att återigen rösta fram personer som tänker rulla i gång cementblandarna och bygga murar. När jag vaknade imorse var det i ljuset av en morgon när otäcka krafter försöker ta greppet över Europa.

Låt oss därför se till att vi fortsätter på den här vägen med avtal, där vi främjar mänskliga rättigheter och sätter stopp för de mörka krafter som vill driva Europa och världen tillbaka till medeltiden.

Här kan du se debatten i sin helhet.
 

tisdag 20 maj 2014

EU behöver bättre kunna skydda våra rättigheter

Europa, ja världen, har de senaste åren gått igenom den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. I Europa har detta gjort att medlemstaternas ekonomi idag granskas mer än tidigare. Detsamma måste gälla för mänskliga rättigheter!

Jag skriver i ETC Örebro om hur vi i Folkpartiet tycker att det är rimligt att vi inför sanktioner som frysning av utbetalningar av EU-medel och använder möjligheten att i dra in rösträtten i rådet för de länder som kränker mänskliga rättigheter.

Vi måste komma ihåg att ingen generation är immun mot fascism och demokrati är något vi inte kan ta för givet. Kampen för mänskliga rättigheter pågår över hela världen och inte ens i Europa kan de tas för givna. Tvärtom ser vi allt för ofta hur minoriteter i hela Europa utsätts för diskriminering, trakasserier och hatbrott. Romerna är den grupp i Europa som är mest utsatt.

I EU-länder såsom Ungern och Rumänien ses romer som andra klassens medborgare. De utsätts för rasism, diskriminering och våld och politiska partier uttrycker öppet hat gentemot romer. Romerna förvägras utbildning, hälsovård och arbete. Många romska barn växer upp i förhållanden som mer liknar en soptipp än ett hem. Situationen är för många romer så akut att fattigdomen driver dem från deras hem och familjer till andra EU-länder för att tigga pengar på våra gator.

Läs gärna artikeln i sin helhet här.

Brett stöd för hårdare tag mot den som hotar kvinnor

Av Rapport och Agenda i söndags framgår att fler partier än bara Folkpartiet liberalerna nu gärna ser hårdare tag mot män som förföljer kvinnor. S k fotboja kan förhoppningsvis i framtiden användas oftare och tidigare för att just öka skyddet och tryggheten för kvinnor i de fall då det finns grund för att idag besluta om ett s k besöksförbud.