Brev som skampåle?
Beatrice Ask har något överdrivet yttrat att misstänkta sexköpare skall få brev i grälla färger hem från myndigheterna. Det är självklart inte allvarlig menat. Det är orimligt att korrespondens med rättsliga myndigheter, så som strafförlägganden eller kallelser, ska utgöra en form av kommunikativ skampåle. Straffvärdet för en viss gärning ska märkas i straffskalan och inte i hur påföljden kommuniceras. I går träffade jag poliser och diskuterade människohandel och prostitution, varvid denna fråga om hur man kommunicerar med misstänkta sexköpare diskuterades. Den enda rimliga hållningen är att myndigheterna kommunicerar med den adress där en person är folkbokförd på för att vara säker att brevet kommer fram. Skulle detta vara ett problem får personen själv ordna en eftersändning. Jag tycker att man ska skicka brevet hem i samma typ av kuvert för alla brott.