Rättare sagt om företag och politik

År 2010 genomfördes en generell skärpning av straffen för allvarliga våldsbrott. Sedan dess har Brå utvärderat reformen. Det har visat sig att reformen har fått ett betydande genomslag i rättstillämpningen, bland annat i form av strängare straff för grov misshandel. Med detta har det behövts ytterligare åtgärder för att åstadkomma en skärpt syn på allvarliga våldsbrott bland annat genom höjda minimistraff.  Igår överlämnade utredningen om skärpta straff för allvarliga våldsbrott sitt betänkande Straffskalorna för allvarliga våldsbrott (SOU 2014:18) till justitieminister Beatrice Ask. Utredningen föreslår att straffen för vissa allvarliga våldsbrott ska skärpas och att minimistraffen för ett antal av de allvarliga våldsbrotten höjs. Fängelsestraffen förlängs med mellan tre månader och två år. De nya minimistraffen ska vara som följer: Grovt olaga hot respektive grovt olaga tvång: fängelse i nio månader (för närvarande sex månader) Grov misshandel respektive grov...

Förra veckan blev det känt att den sexbrottsdömda före detta polischefen Göran Lindberg släppts ur fängelse efter att ha avtjänat fyra av de sex år han dömdes till. Detta ledde till en debatt om villkorlig frigivning. I dag är huvudregeln att den som avtjänat två tredjedelar av sitt fängelsestraff blir villkorligt frigiven, alltså får avtjäna resten av straffet utanför anstalten, de flesta med övervakning. Nu vill en majoritet av riksdagspartierna ställa hårdare krav på brottslingar för att de ska kunna släppas ur fängelset efter två tredjedelar av strafftiden (läs mer här) . Det handlar bland annat om sexbrottslingar som inte vill delta i program som kriminalvården erbjuder. Folkpartiet har sedan tidigare krävt att den som vägrat vård ska sitta tiden ut i fängelse. Vi tycker inte att villkorlig frigivning ska ske per automatik, utan bara ges till dem som har skött sig bra. Dessutom ska behandlingsprogram inom kriminalvården för personer dömda för våld mot kvinnor, sexualbrott oc...

Igår presenterade vänsteroppositionen sin gemensamma politik ( DN , SvD , Expressen ). Det är bara att konstatera att de helt har givit upp valets, och Sveriges, absolut viktigaste fråga – jobben. Hur oppositionen tror sig kunna skapa nya jobb genom att höja skatten för över fyra miljoner löntagare, samtidigt som man gör det dyrare att anställa, straffar transportsektorn med kilometerskatter och dyrare kostnader på drivmedel och avskaffar RUT-avdraget, är för mig helt obegripligt. Totalt handlar det om skattehöjningar på 54 miljarder kronor. Är det något som de svenska hushållen och de svenska företagen inte behöver, när nu konjunkturen återigen sakta börjar vända uppåt, så är det en skattechock. Denna positiva utvecklingen ska främjas, inte motarbetas. Märkligast av allt är dock att de inte ens har någon gemensam rättspolitik. De rödgröna tillsatte sju arbetsgrupper för att ta fram ett förslag till en gemensam regeringsplattform. Ingen av arbetsgrupperna behandlade rättsfrågorna. På d...

Det är en mycket svår fråga att avgöra vart gränsen för vad som är en tillåten offensiv åtgärd från polisen, när det gäller att avslöja och klara upp brott, går. Rent lagmässigt är en s k provokation för att få fram bevis tillåten, medan en provokation för att få någon att begå ett brott är otillåten. Gränsen är dock hårfin. Idag uppmärksammas medialt (se exempelvis SR ) ett fall där polisen närmat sig och försökt vinna förtroende hos en misstänkt brottsling. Detta genom att poliserna anspelade på att de själva verkade i gråzonen för vad som är lagligt. Den misstänkte skulle därmed ”lockas” till att berätta om sin inte så snövita historia, med förhoppningen att han i och med det skulle kunna bindas till brott. Vi har aktivt gjort det lättare för polisen att jobba ”under-cover” med s k skyddsidentitet för att minska behovet av att driva s k informatörer. Dom i detta mål får avgöra om poliserna gått över gränsen. För någon vecka sedan uppmärksammades reglerna för provokation också i ett ...

Den senaste tidens rapporter rörande ungdomstjänstens brister gör mig bekymrad. Det är väldigt viktigt att vi ger unga som har begått brott möjligheten till att kunna komma tillbaka och i detta spelar ungdomstjänsten en mycket viktig roll. Att de unga får arbeta av sitt straff, istället för att betala böter, är både pedagogiskt och rimligt. Det är exempelvis inte fel att en ungdom som sparkat sönder en lekplats också får laga den. Eller att en klottrare får måla om det hus han/hon har klottrat ner. Därför är det bedrövligt att ungdomar dömda till ungdomstjänst i vissa kommuner får vänta orimlig tid, innan de kan böja arbeta. Alla kommuner måste ta sitt ansvar. Därför är det nödvändigt med en kvalitetssäkring av ungdomstjänsten. Denna kvalitetssäkring ska både gälla tillgången på arbetsplatser samt innehållet i det arbetet som erbjuds. Socialstyrelsen kontrollerar redan idag mängder av kommunernas verksamheter som rör vård och omsorg. Att övervaka ungdomstjänsten bör varken vara mer ko...

Jag har gjort flera besök på senaste tiden hos handlare som kontinuerligt utsätts för brott. Senast besökte jag Nyköping och träffade handlare och personal som drabbats av stölder och rån. Alla är förlorare. I vissa fall är det ligor som drar fram över ett område och stjäl. Ett reportage i DI visar hur rånvågen drar över Sverige och vilka betydande ekonomiska kostnader detta medför. Det leder dessutom i värsta fall till att människor som utsätts för rånen får resten av sina liv förstörda. Jag tycker straffvärde för förberedelse och försök till rånbrott ska höjas. Likaså straffet för rån. Jag tycker att rån där det används oladdade vapen ska bedömas som grova. Jag tycker också att straffet för olaga vapeninnehav ska vara ett år, det är ju ingen som av misstag springer runt med en pistol i kavajfickan. Det handlar om att höja straffen så att riskpremien ökar för dessa brottstyper. Men det gäller likväl att se till att unga stoppas i tid så att de inte blir fullfjädrade kriminella. Det k...

En återkommande tvistefråga i den politiska debatten är om brottsligheten ökar eller inte. Detta hänger ihop med om bland annat polisens arbete är mer eller mindre lyckat under samma tidsperspektiv. De självutnämnda experterna och professorerna i kriminologi är många. Senast ut i debatten är den kunnige professorn Jerzy Sarnecki som nu i en artikel i dagens Svd går hårt åt polisens satsningar på ungas kriminalitet. Det finns garanterat en förbättringspotential hos svensk polis, men mycket görs också för att just möta detta. Det vore intresant om kriminologerna själva kunde fundera på sin verksamhet. Jag har inte räknat antalet professorer i kriminologi, men vad gör de för att minska brottsligheten? Kan inte några av dessa professorer släppa forskningen om att brottsligheten inte ökat för en stund. Och fundera på vad som faktiskt kan minska den i praktiken. Viss polisforskning pågår idag, men den står i skuggan av den om att brottsligheten inte ökar. Vilket oavbrutet upprepats i årtiond...