När dialogpolisen ersätts av monologpolisen

Värdegrunden är a och o för en långsiktigt hållbar och stark organisation. Resurser, ledarskap, organisation och regelverk är ett skelett för en funktionell organisation medan värdegrunden är syret som skall få allt att fungera som det är tänkt enligt målbilden.

Alla är överens om hur polisen skall vara som målbild. Hård mot dom hårda, mjukare med de utsatta, utslagna och värnlösa.

Polisen har på senare år satsat på s k dialogpoliser. Det är personer som ska vara särskilt bra på att tala med medborgare i allmänhet och med bråkmakare i synnerhet. Det är inte många uttalade dialogpoliser i förhållande till antalet poliser som helhet. Vad är alla andra poliser förutom vad som framgår av deras tjänstebeskrivning. Är de monologpoliser?

Polisens förtroende är ännu gott men det naggas i kanten. Rasistiskt retorik, dokumenterad våldsamhet i och utanför tjänsten, ibland svaga internutredningar, långa handläggningstider och bemötande som till och från har mer att önska. Jag måste erkänna att när jag träffar en del människor möter jag ett obehagligt polishat. Detta är inte bara dessa personers problem utan också mitt.

Polisens arbete med värdegrunden blev klar tidigare i år efter vissa inre konvulsioner. Alla poliser skall sedan dess i sitt uppdrag vara engagerade, effektiva och tillgängliga. Känns rimligt så klart, men visst kan jag sakna begrepp som korrekta, respektfulla eller pålitliga. Inte minst när denna värdegrund läggs som en kontrast till hur det sannolikt verkar har gått till när en ung drogad man greps i Göteborg förra året.

Det krävs mer arbete med värdegrunden och fler dialogpoliser i svensk polis. Det kan i själva verket aldrig bli för mycket.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vilka friskolor ska läggas ned i Socialdemokraternas Sverige?

En mer modern arbetsmarknad