måndag 14 september 2009

Säpo och Pakistan

Ska svensk säkerhetspolis samarbeta med sin pakistanska motsvarighet? Ja, vi är i regel skyldiga till detta till följd av internationell rätt och vårt medlemskap i FN.
Sverige har skrivit på cirka 20 internationella konventioner om terrorismbekämpning i vilka vi förbundit oss att bistå med information, till exempel om en svensk medborgare som misstänks för terrorism utomlands eller om en terrormisstänkt utländsk medborgare som befinner sig i Sverige.

Möjligheten att framgångsrikt skydda demokratier mot terrorbrott är beroende av omfattande och goda internationella kontakter. Bilaterala relationer mellan olika länders säkerhets- och underrättelsetjänster utgör stommen i det internationella samarbetet. Dessa relationer byggs upp under lång tid och bygger på ömsedigt förtroende. En stor del av detta samarbete sker inom ramen för den informella samarbetsgruppen Bernklubben, som i stort omfattar säkerhetstjänsterna i EU-länderna. Säkerhetspolisen har också ett omfattande samarbete med de nordiska säkerhetstjänsterna.

Det är självklart att Sverige har ett omfattande samarbete med länder som Norge, Storbritannien och USA medan det rimligen är mindre omfattande med Pakistan. Försiktighet skall råda. Insynen i praktiken är alltid begränsad när det gäller det operativa arbetet.
Självklart skall dock svensk säkerhetspolis också informera Pakistans motsvarighet om det finns uppgifter att någon t ex kanske tänker medverka till att stödja att en ambassad eller flickskola ska sprängas. Däremot ska självklart inte SÄPO lämna information om vilka svenskar som generellt åker till t ex Pakistan. Det skulle ju dessutom vara meningslöst dessutom eftersom passkontroller och viseringsregler brukar vara till för just detta för det land eller område vi reser till. Om en person undviker detta är det inte konstigt att olika länders myndigheter blir intresserade.