Polisinfiltratörer och provokatörer

Det är en mycket svår fråga att avgöra vart gränsen för vad som är en tillåten offensiv åtgärd från polisen, när det gäller att avslöja och klara upp brott, går. Rent lagmässigt är en s k provokation för att få fram bevis tillåten, medan en provokation för att få någon att begå ett brott är otillåten. Gränsen är dock hårfin.

Idag uppmärksammas medialt (se exempelvis SR) ett fall där polisen närmat sig och försökt vinna förtroende hos en misstänkt brottsling. Detta genom att poliserna anspelade på att de själva verkade i gråzonen för vad som är lagligt. Den misstänkte skulle därmed ”lockas” till att berätta om sin inte så snövita historia, med förhoppningen att han i och med det skulle kunna bindas till brott. Vi har aktivt gjort det lättare för polisen att jobba ”under-cover” med s k skyddsidentitet för att minska behovet av att driva s k informatörer. Dom i detta mål får avgöra om poliserna gått över gränsen.

För någon vecka sedan uppmärksammades reglerna för provokation också i ett omfattande narkotikamål, bland annat i denna artikel i DN. Polisen ansågs av de åtalades försvarare att ha släppt igenom narkotikaleveranser och därmed provocerat människor till att begå brott eftersom ”frestelsen” skulle ha blivit för stor. Dom i detta mål meddelas den 9 februari vid Södertörns tingsrätt.

Nyligen meddelade därtill JO att det inte är lämpligt att kommuner låter unga pröva hur reglerna om försäljning av folköl i livsmedelsbutiker efterföljs (se exempelvis DN). Genom att låta skäggiga sjuttonåringar köpa sex-pack folköl provoceras så klart butikspersonalen till att just sälja utan att vidta legitimationskontroll. Det samma måste rimligen gälla när skådespelare hyrs in av myndigheter för att spela berusade på krogen och se om de överserveras t ex starköl.

Än värre är att polisen inte heller får slå till och köpa sprit av illegala storförsäljare såsom Polisförbundet och nykterhetsrörelsen (i bland annat SvD) krävde för en tid sedan.

Det är givet att försvarsadvokater hävdar att deras klienter blivit lurade, tvingade eller uppmuntrade att begå brott. Det har de dessutom betalt av staten för att hävda. Så länge rättsläget är oförutsägbart inte minst i svåra utredningar mot grova brott tjänar de kriminella på oklarheterna. Detta måste rättas till.

Folkpartiet liberalerna arbetar därför för en lagreglering av möjligheterna till provokativa åtgärder. Gränsen mellan bevis- och brottsprovokation är idag alltför akademisk och oförutsägbar. Att polisen tittar på när stora mängder narkotika transporteras ska kunna vara tillåtet, medan det självklart går att ifrågasätta om det är proportionellt att jaga den som säljer ett sex-pack folköl till en person under 18 år.