I natt: Tre nya bränder i Biskopsgården

Intrycken från gårdagens rundresa i förortsområdena i Göteborg är starka. Massor av hopp och styrka finns, men det mesta är just nu under förmörkelse av våldet och eldandet. I natt var det tre nya bränder - bara i Biskopsgården.

Räddningstjänsten i Storgöteborg utsätts för planlagda attentat som går att rubricera som mordförsök. Brandkåren ger dock inte upp och låter bilar eller containrar bara brinna ut. Det är bra. Det motsatta vore en seger för våldsverkarna och att lämna alla skötsamma människor i sticket.

Socialtjänsten pekar på vikten av en fungerande skola och tillgång till arbete. Generella lösningar skall stå i fokus är budskapet. Att bara ge jobb till bråkmakare är att skicka helt fel signaler. Det är lätt att hålla med.

Svensk polis har varit lokalt förankrad i hundratals år. Tanken har varit att polisen genom sin lokala närvaro skall vara en central aktör för trygghet och i det viktiga förebyggande arbetet. Detta håller nu på att återskapas som polisär arbetsmetod. Allt det som revs ner inom polisen mellan åren 1995-2005 tar dock tid att återskapa. Hisingen, Vivalla och Rosengård, alla är bostadsområden som exemplifierar att socialt engagerade poliser nu kliver in mer aktivt för att bygga förtroende med boende i allmänhet och hos riskgrupper i synnerhet. Det kommer dock att ta tid att bygga upp det som har rivits ner.

Självklart skall människor inte bara behöva möta poliser i piketen som rycker ut när något allvarligt har hänt. Polisen måste vara ständigt synlig och en naturlig del av samhället. De måste vara tålmodiga utöver det vanliga och möta även de värsta bråkmakarna med lämplig respekt.

Bråkmakarna måste dock förstå att vi tänker återskapa rättstryggheten också i förorterna. När polisen flyttade ut för tio år sedan flyttade något annat in. Nämligen den kriminella rättsordningen - med gatugängen och dess överordnade som väktare. Att polisen eftersöker, stör och försöker bryta upp gatugängen är en viktig socialpolitiskt åtgärd. Att personer som ingår i själva gänget eller dess svans upplever det som att de trakasseras är inte så märkligt. Att polisen ifrågasätter att barn springer ute på nätterna och kör hem dem är en verksamhet som dessutom är politiskt beslutad i lag. Självklart ska detta ske med respekt för dessa barns situation. Poliser som missköter sig ska få veta det och omgående upphöra med sitt olämpliga uppträdande.

Det är en lång väg att gå för att förmörkelsen skall släppa greppet om vissa förortsområden. Insatserna måste vara samordnade, långsiktiga samt bestå av lika portion omsorg, tydlighet och konsekvens.