Knark i godisaffären?
Tvivelaktiga personer använder främst nätet för att sälja allt de kan med en drogande effekt - inte minst till ungdomar. Markanden är stor och preparaten är många. Nu har de tagit steget längre. En godisbutik i centrala Göteborg påstås utan skrupler börjat sälja droger som ännu inte hunnit klassats som narkotika (här i DN och SvD). Effekten av drogerna är dock likvärdig narkotikaklassade preparat, och framför allt ofta lika skadliga. Den nu aktuella drogen liknar den tidigare nätdrogen ”Spice”, som blev narkotikaklassad för mindre än ett år sedan. Nu har drogtillverkarna ändrat några atomer i cannabinoiden - och simsalabim så är drogen helt plötsligt laglig igen.
Jag menar att lagstiftningen borde vara inriktad på att förbjuda substanser utifrån deras effekt, istället för som idag från på deras exakta kemiska uppbyggnad. En sådan modell, där man således till viss del kan gruppklassa droger används i andra europeiska länder. Människor som har behov av att inneha vissa av dessa syntetiska substanser får väl besvära sig att söka om tillstånd i förhand. Särskilt om man vill börja sälja mindre mängder från sitt garage eller sin godisbutik. Självklart krävs som vanligt uppsåt för att ett narkotikabrott, i detta led, ska kunna begås.
Med en snabbare och mer effektiv narkotikaklassning, där man utgår från effekt snarare än kemisk sammansättning, skulle kampen mot droger bättre kunna fokusera på dess profitörer istället för att tvingas ensidigt rikta in sig på t ex unga.
Jag menar att lagstiftningen borde vara inriktad på att förbjuda substanser utifrån deras effekt, istället för som idag från på deras exakta kemiska uppbyggnad. En sådan modell, där man således till viss del kan gruppklassa droger används i andra europeiska länder. Människor som har behov av att inneha vissa av dessa syntetiska substanser får väl besvära sig att söka om tillstånd i förhand. Särskilt om man vill börja sälja mindre mängder från sitt garage eller sin godisbutik. Självklart krävs som vanligt uppsåt för att ett narkotikabrott, i detta led, ska kunna begås.
Med en snabbare och mer effektiv narkotikaklassning, där man utgår från effekt snarare än kemisk sammansättning, skulle kampen mot droger bättre kunna fokusera på dess profitörer istället för att tvingas ensidigt rikta in sig på t ex unga.
Kommentarer
Hur ställer du dig till möjligheten att lagstiftningen lättas upp vad gäller vissa typer av "lätta" droger? Liknande modellen i Kalifornien? Jag vet inte själv om det funkar bra eller dåligt där utan är bara nyfiken vad du tycker. Jag är för ett mer vetenskapligt perspektiv i debatten.
Knarklklinikerna i Danmark är förfärliga och är ju förlängingen på att vi accepterar mer av narkotika i samhället.
Det finns säkert enskilda som skulle klara av att droga sig lite grann, men ändå ha ett hyggligt liv. Fast rätt många fler skulle gå ner sig totalt och tidigt få sina livschanser pulveriserade.
Här finns en bra te x med fler referenser.
http://www.carnegieinst.se/index.php?option=com_content&task=view&id=113&Itemid=35
Rättsäkerhetsaspekten är central, men man måste fantisera mycket långt för att se att oskyldiga kommer i kläm. Förslaget i den senast utredningen sätter ju ljuset på de unga brukarna och jag menar att det är bättre att stoppa skräpet högre upp i "näringskedjan".
// J
Jag läste just din debattartikel "frihetsfråga att barn ska slippa droger" och har några funderingar.
Droger kan innebära ett fruktansvärt lidande, men det är viktigt med en nyanserad debatt och tyvärr är debatten var gäller droger ett av de områden där det idag knappast finns någon nyansering i Sverige. Folkpartiet har, i min uppfattning, en lång tradition av att basera politik på vad som fungerar och inte försöka anpassa verkligheten efter politiska ideal. Tyvärr verkar drogdebatten vara något av ett undantag.
Du skriver att du har lyssnat på "…de människor som jobbar i fronten mot samhällets yngsta olycksbarn…". Här ligger tyvärr ett problem. Dessa personer kommer endast i kontakt med de allra värsta problemfallen. Politik som berör stora grupper människor bör inte baseras på extremfallen. Om du skulle stifta lag och skulle ta ställning till ett förbud mot knivar, skulle du basera hela beslutat på en video av ett spädbarn som leker med en kniv? Eller skulle du också prata med till exempel kirurger, poliser och alla vanliga människor som skär en skiva bröd på morgonen?
Vi kan jämföra med vår vanligaste drog, alkohol – och ja det är en drog, vi dricker för att det "påverkar oss" och inte för att vi behöver. Alkohol orsakar stora problem, men samtidigt klarar de allra flesta av att dricka utan att bli missbrukare. Samma sak gäller de flesta droger, om än inte de allra mest destruktiva. Tyvärr behandlas alla användare likadant av rättsväsendet.
Det finns missbrukare med allvarliga problem som verkligen behöver hjälp, men samtidigt finns det massor av människor som använder droger utan problem. Lagen behandlar tyvärr alla lika och bestraffar dem. De som verkligen behöver hjälp betraktas som kriminella och får knappast hjälp, medan de som inte haft problem kan få sina liv förstörda genom fängelsestraff. Är detta verkligen ett bra sett att spendera pengar?
Skulle du till exempel tycka det var rimligt om polisen hade rätt att släpa in dig på en polisstation och sticka i dig för att ta blod, för att kanske se till att du fick fängelse, för att du druckit en öl? Förhoppningsvis skulle du tycka det var ett oacceptabelt ingrepp i den personliga integriteten, ett fantastiskt dåligt slöseri med skattepengar och dessutom ett effektivt sätt att förstöra en människas liv. Nog är det en frihetsfråga alltid. Som liberal börjar jag tycka att FP börjar bli mer auktoritärt än liberalt. Jag har varit folkpartist länge men tills vidare har partiet förlorat min röst.
Mvh,
Mikael N
En ganska brutal överdrift. Antalet missbrukare i förhållande till antalet användare är försvinnande litet. Ca 100 millioner amerikaner har t ex provat cannabis, däribland Bill Clinton och Barack Obama, medan George Bush har provat kokain och både Bill Gates och Steve Jobs provat LSD.
När något misslyckas brukar man söka nya vägar och alternativ.
Det vore därför mycket intressant att höra din kommentar till resultaten av den portugisiska legaliseringen av allt innehav av narkotika, oavsett sort, för eget bruk?
Heroinförskrivning förekommer sedan tidigare i länder som Nederländerna, Schweiz, Tyskland och Storbritannien. Det är en verksamhet med utpräglat skadelidrande syften; "harm reduction" alltså, den dominerande narkotikapolitiska strategin i Europa.
Tanken är att möta de mest utsatta heroinisterna där de befinner sig, utan att ställa några omedelbara krav på drogfrihet.
Heroinprogrammen är en mycket begränsad verksamhet i de flesta länder där de förekommer. Programmen riktar sig till de allra tyngst belastade heroinisterna, de som misslyckats i all annan behandling och som lever i en kaotisk tillvaro med allvarliga hälsoproblem. Den gruppen beräknas bestå av högst tre eller fyra procent av det totala antalet heroinanvändare.
Vad sker med denna grupp i Sverige? Normalt sett erbjuds de inte någon hjälp alls. Drogfri behandling är inte att tala om för dessa människor - det har de prövat och misslyckats med många gånger.
Vanlig underhållsbehandling har de också prövat, men det hårda svenska regelverket leder till att de blir utskrivna och avstängda. Det som sen återstår är ett destruktivt liv som aktiva narkomaner, med omfattande blandmissbruk, kriminalitet och hälsoproblem.
De smittas av hepatit och andra blodburna infektioner. De får hjärtklaffsinflammationer och varfyllda bölder. Många dör. Så ser det "narkotikafria samhällets" politik ut i verkligheten.
Metoden med heroinförskrivning har blivit noggrant dokumenterad och utvärderad, och vi vet därför en hel del om dess effekter. Faktum är att förskrivningen visat sig vara en säker och effektiv insats för målgruppen.
Den har skett i kombination med strukturerade psykosociala åtgärder. Det finns numera belägg för att metoden leder till tydligt förbättrad fysisk och psykisk hälsa för personer i behandling jämfört med likvärdiga grupper av personer som fått andra insatser, inklusive metadon.
Heroinförskrivning har även visat sig ha positiva effekter när det gäller faktorer som blandmissbruk, kriminalitet och prostitution.
Vi vet också att verksamheten inte har fått de negativa följder som många kritiker varnat för.
Heroinförskrivning är inte "harm production" - patienterna har det bättre med behandlingen än utan. Läckage till den illegala marknaden har inte förekommit, eftersom inget heroin lämnas ut. Heroinförskrivning har inte lett till utökad legalförskrivning av andra droger (exempelvis kokain), och har inte heller lett till någon legalisering av droger.
Exakt vad i detta är det som är "förfärligt"?
Själv anser jag att det är förfärligt att det förra året dog över 400 tunga missbrukare. En siffra som placerar Sverige i topp i västvärlden.