Expressen felciterar.
Inte minst på bloggar gapas det mycket. Komplicerade frågor blir svarta eller vita. Osanningar och meningar rycks ur sitt sammanhang. Det sker dock också ibland i mer traditionella medier. Expressen har t ex hittat på - av misstag gissar jag - citat från mig när jag förklarar varför man som liberal måste få ifrågasätta proportionalitetsbedömningar från Lagrådet. Detta återgavs i en längre text på ledarplats där tidningen ogillade möjligheten till misstankebaserade drogtester av icke-straffmyndiga personer.
Tidningen har korrigerat på nätet i efterhand, men skadan är redan skedd. Det finns ju människor som tror på det dom läser i t ex tidningar eller på bloggar.
Följande var mitt svar på den oftast så kloke Eric Erfors text i ämnet drogtester.
Expressen missar poängen
Eric Erfors är arg på liberaler som är för en restriktiv narkotikapolitik. Folkpartiets politik består av förebyggande arbete, tydlig lagstiftning och ett fokus på att tidigt upptäcka ungas missbruk. Erfors citerar friskt och felaktigt vad jag bland annat på min blogg skulle ha uttryckt i denna debatt. Erfors får sätta vilka etiketter han vill på sig själv och sina åsiktsvänner. Människor som är emot drogtester för att kunna stoppa missbruk bland barn är i min värld inte "blåögda terroristkramare eller samvetslösa drogliberaler". Jag råkar bara tycka annorlunda och råkar dessutom ha belägg för att den svenska restriktiva narkotikapolitiken är relativt framgångsrik.
Den nya lagen ställer upp tydliga krav som måste vara uppfyllda för att drogtest ska kunna göras på den icke straffmyndig person. Att en polis godtyckligt vill plocka in någon för kissprov räcker inte. Det måste finnas objektiva skäl som stöder att 14-åringen du har framför dig är drogpåverkad. Dessutom måste det vara klart att drogtestet i så fall behövs för att ge socialtjänsten kunskap att agera utifrån.
Att hävda att ett drogtest i sådana lägen alltid är en kränkning signalerar att man inte riktigt vill se missbrukets nakna ansikte. De myndighetspersoner som arbetar mot missbruk bland unga kan berätta rätt ruggiga historier om de narkotikamiljöer barn vistas i. Om man vill lyssna. Ett drogtest kan vara avgörande för om socialtjänsten verkligen kan sätta in kraft i en mobilisering för en ung människa som är på väg in i ett narkotikamissbruk. Ett drogande som vi vet rätt snabbt kan göra alla liberala frihetsbegrepp i praktiken meningslösa.
Lagrådets yttrande måste få ifrågasättas inte minst när det gäller proportionalitetsavvägningar. När lagrådet tillstyrkte regelverket för FRA och svensk signalspaning var det sannerligen inget som skyddade lagrådet från ifrågasättanden. På samma sätt måste jag ha rätt att ha synpunkter på lagrådet i denna fråga.
Den som för ett resonemang om att eget bruk av narkotika inte är ett särskilt allvarligt brott och att vi faktiskt inte straffar självmord tycker jag missar poängen. Kriminalisering av bruk är ju till för att vi med kraft skall kunna sätta in sociala och andra stödjande åtgärder. Det är ju rimligen lättare att avbryta ett missbruk tidigt än sent i en människas liv. Varför skulle insatser för att hindra en 15-åring att missbruka vara ok, men samma insatser kulle vara hemska för en 14-åring? I de svenska drogmiljöerna och bland dessa narkotikalangare görs i regel inga ålderskontroller av nya konsumenter.
Urvattnade frihetsbegrepp eller ett enögt integritetsbegrepp när det gäller tvångsmedel gör ingen liberalism. Nolltolerans mot att 14-åringar missbrukar är ingen helig princip för mig, men det är en vettig målsättning.
Johan Pehrson
Tidningen har korrigerat på nätet i efterhand, men skadan är redan skedd. Det finns ju människor som tror på det dom läser i t ex tidningar eller på bloggar.
Följande var mitt svar på den oftast så kloke Eric Erfors text i ämnet drogtester.
Expressen missar poängen
Eric Erfors är arg på liberaler som är för en restriktiv narkotikapolitik. Folkpartiets politik består av förebyggande arbete, tydlig lagstiftning och ett fokus på att tidigt upptäcka ungas missbruk. Erfors citerar friskt och felaktigt vad jag bland annat på min blogg skulle ha uttryckt i denna debatt. Erfors får sätta vilka etiketter han vill på sig själv och sina åsiktsvänner. Människor som är emot drogtester för att kunna stoppa missbruk bland barn är i min värld inte "blåögda terroristkramare eller samvetslösa drogliberaler". Jag råkar bara tycka annorlunda och råkar dessutom ha belägg för att den svenska restriktiva narkotikapolitiken är relativt framgångsrik.
Den nya lagen ställer upp tydliga krav som måste vara uppfyllda för att drogtest ska kunna göras på den icke straffmyndig person. Att en polis godtyckligt vill plocka in någon för kissprov räcker inte. Det måste finnas objektiva skäl som stöder att 14-åringen du har framför dig är drogpåverkad. Dessutom måste det vara klart att drogtestet i så fall behövs för att ge socialtjänsten kunskap att agera utifrån.
Att hävda att ett drogtest i sådana lägen alltid är en kränkning signalerar att man inte riktigt vill se missbrukets nakna ansikte. De myndighetspersoner som arbetar mot missbruk bland unga kan berätta rätt ruggiga historier om de narkotikamiljöer barn vistas i. Om man vill lyssna. Ett drogtest kan vara avgörande för om socialtjänsten verkligen kan sätta in kraft i en mobilisering för en ung människa som är på väg in i ett narkotikamissbruk. Ett drogande som vi vet rätt snabbt kan göra alla liberala frihetsbegrepp i praktiken meningslösa.
Lagrådets yttrande måste få ifrågasättas inte minst när det gäller proportionalitetsavvägningar. När lagrådet tillstyrkte regelverket för FRA och svensk signalspaning var det sannerligen inget som skyddade lagrådet från ifrågasättanden. På samma sätt måste jag ha rätt att ha synpunkter på lagrådet i denna fråga.
Den som för ett resonemang om att eget bruk av narkotika inte är ett särskilt allvarligt brott och att vi faktiskt inte straffar självmord tycker jag missar poängen. Kriminalisering av bruk är ju till för att vi med kraft skall kunna sätta in sociala och andra stödjande åtgärder. Det är ju rimligen lättare att avbryta ett missbruk tidigt än sent i en människas liv. Varför skulle insatser för att hindra en 15-åring att missbruka vara ok, men samma insatser kulle vara hemska för en 14-åring? I de svenska drogmiljöerna och bland dessa narkotikalangare görs i regel inga ålderskontroller av nya konsumenter.
Urvattnade frihetsbegrepp eller ett enögt integritetsbegrepp när det gäller tvångsmedel gör ingen liberalism. Nolltolerans mot att 14-åringar missbrukar är ingen helig princip för mig, men det är en vettig målsättning.
Johan Pehrson
Kommentarer
Jag tvivlar på att någon skulle beskriva dig som en bra lyssnare. Du är lång, verkar ha ett mycket bestämt kroppsspråk och har respektingivande titel. Alla de egenskaperna gör att det krävs en hel del "mod" från andra och berätta saker för dig där ni har helt olika åsikter.
Det är viktigt att förstå att man får den "sanning" man är beredd och ta till sig, folk vill inte orsaka gräl eller konflikter utan då håller man käften.
Har dessutom den personen man pratar med en respektingivande framtoning, ja då får man en förvanskad sanning.
Det är ett klassiskt problem bland personer som vägrar lyssna och har aggressiv framtoning.
Du skriver själv i ditt inlägg:
De myndighetspersoner som arbetar mot missbruk bland unga kan berätta rätt ruggiga historier om de narkotikamiljöer barn vistas i. Om man vill lyssna.
Då är min fråga till dig: Om du skulle be andra beskriva dig (anonymt), tror du de skulle beskriva dig som en bra lyssnare?
Jag är ganska säker på att om du pratar med en myndighetsperson som jobbar med problematiken utslagna människor och en annan (som är en duktig lyssnare) så får ni två helt olika versioner. Dels tror jag att du har ett rejält filter att lyssna på saker som går på tvärs med din uppfattning. Men framförallt så tror inte jag det är mycket få som vågar ta upp problematik med dig som betyder andra lösningar än de du anser är bäst.
Skulle de våga så får man vara beredd på att gräla en del