Bötning, bötaren och offren
Nyligen mötte jag en pappa vars son och andra barn i de tidiga tonåren under en längre tid utpressats genom s k bötning av minst en jämnårig skolkamrat. Misstankarna om att det är minst en äldre tonåring som ligger bakom ”affärsverksamheten” är stark.
Offren har tvingats lämna ifrån sig sin månadspeng eller annat av värde för att slippa att bli grovt misshandlade. Det senare har dessutom manifesterats genom att en pojke slogs sönder och samman på skolgården på försommaren. Hoten upplevs bland de unga därmed som i högsta grad reella. För detta blev den unge gärningsmannen föremål för LVU.
När den pappa jag träffade började försöka reda upp det hela möttes han av en polis som ville skriva av brottsligheten. ”Bötaren” är under 15 år. En socialtjänst som tycker att han inte skall lägga sig i så mycket. Sekretessreglerna användes som sköld för att mota pappan. När det nystas i historien visar det sig att fler brottsoffer och föräldrar finns, men som inte vågat annat än tiga inför hotregimen.
Den unga som är på LVU använder permissionerna för att kunna fortsätta sin verksamhet. Det återstår så att säga en hel del av behandlingen. Brottsoffren upplever en omfattande hjälplöshet och skräck. Eskort till och från skolan är inte ovanligt för att undvika gärningsmannen och hans gängkompisar. – Pappa, jag vill flytta någon annanstans, har återkommit som tema.
Friheten är begränsad för många unga i Sverige. Mönster sätter sig tidigt. ”Bötaren” och hans gängkompisar får inte tillräckligt tidigt, tillräckligt klart för sig att deras verksamhet är allvarlig.
Utmaningarna är stora. Verktygen begränsade. Starkare muskler hos socialtjänsten, utred fler brott av unga gärningsmän, våga pröva ansvaret i domstol, stärk föräldrars skadeståndsansvar, inför en skyldighet för föräldrar att medverka vid utredningar och rättsprocesser. Fundera på om inte besöksförbud också kan skydda unga brottsoffer i större utsträckning. Kanske måste de pedagogiska inslagen bli tydligare hos t ex ”bötare”.
Offren har tvingats lämna ifrån sig sin månadspeng eller annat av värde för att slippa att bli grovt misshandlade. Det senare har dessutom manifesterats genom att en pojke slogs sönder och samman på skolgården på försommaren. Hoten upplevs bland de unga därmed som i högsta grad reella. För detta blev den unge gärningsmannen föremål för LVU.
När den pappa jag träffade började försöka reda upp det hela möttes han av en polis som ville skriva av brottsligheten. ”Bötaren” är under 15 år. En socialtjänst som tycker att han inte skall lägga sig i så mycket. Sekretessreglerna användes som sköld för att mota pappan. När det nystas i historien visar det sig att fler brottsoffer och föräldrar finns, men som inte vågat annat än tiga inför hotregimen.
Den unga som är på LVU använder permissionerna för att kunna fortsätta sin verksamhet. Det återstår så att säga en hel del av behandlingen. Brottsoffren upplever en omfattande hjälplöshet och skräck. Eskort till och från skolan är inte ovanligt för att undvika gärningsmannen och hans gängkompisar. – Pappa, jag vill flytta någon annanstans, har återkommit som tema.
Friheten är begränsad för många unga i Sverige. Mönster sätter sig tidigt. ”Bötaren” och hans gängkompisar får inte tillräckligt tidigt, tillräckligt klart för sig att deras verksamhet är allvarlig.
Utmaningarna är stora. Verktygen begränsade. Starkare muskler hos socialtjänsten, utred fler brott av unga gärningsmän, våga pröva ansvaret i domstol, stärk föräldrars skadeståndsansvar, inför en skyldighet för föräldrar att medverka vid utredningar och rättsprocesser. Fundera på om inte besöksförbud också kan skydda unga brottsoffer i större utsträckning. Kanske måste de pedagogiska inslagen bli tydligare hos t ex ”bötare”.
Kommentarer
Håller helt med om dina förslag till åtgärder.
Men vite, tvångshämtning etc kan inte uteslutas. Staten/kommunen tvångsomhändertar ju småbarn och låser in föräldrar redan idag. Men då är i regel redan allt redan en katastrof.
En mycket bra metod är att anställa lärare som uppfattas som ett föredöme.
Har personlig erfarenhet då vi hade en skola i närheten här där jag bor som hade mycket stora problem. En kompis till mig som tränar kroppsbyggning började jobba där och kort där efter en till. Det tog ett halvår och sedan var skolan normal.
Finns det inga lärare som uppfattas som föredöme hos pojkar som saknat pappa, lärare som kanske uppfattas som det motsatta och har svårt och "möta" eleven så kemin stämmer. Då blir det svårt.
På grund av att skolan är så oflexibel med så har de knappt någon chans, har man inte läshuvud då är det tufft.
Där blir det lätt att man skapar sig en identitet genom att gå emot lärare, det är så vissa elever hävdar sig. Skulle de göra bra ifrån sig på prov mm så faller deras image.
Även om många fördomsfulla vuxna anser kroppsbyggare vara hemska så är det otroligt lätt och skapa kontakt med ungdomar på glid om man har en vältränad kropp.