Två sannolika brister i vår lagstiftning

Det mesta av lagstiftningen på rättsområdet skulle kunna vara överflödig om människor bara vara snälla och mådde bra i största allmänhet. Detta är målet med all annan politik. Dessvärre behöver både straff- och processrätt fortsätta utvecklas under ett antal år framöver. Låt mig ge två aktuella exempel:

ETT: En person påstås i dagens Metro i flera år ha hållit sig undan från delgivning avseende misstanke om pedofilbrott. När brottet väl var preskriberat kunde han komma tillbaka till Sverige och kräva att återfå den beslagtagna utrustning han misstänktes ha använt för att ha smygfilmat nakna barn. Dessutom kräver han skadesstånd på sammanlagt hundratusentals kronor. Detta är något provocerande. En slutsats av detta är att vi behöver se över preskriptionsreglerna och/eller reglerna för ersättning och hävande av beslag om man undanhållit sig delgivning.

TVÅ: En man som skulle vittna mot personer inblandade i grov organiserad brottslighet har enligt medierna, t ex Sydsvenskan eller DN, blivit skjuten. Justitieministern vill gärna se fler vittnesmål med videolänk. Tidigare chefsåklagaren Alhem vill gärna ser fler vittnen med ”lösskägg”. Det är rimligt, men en annan åtgärd som är nödvändig är att skärpa straffet för övergrepp i rättssak. En annan åtgärd som Folkpartiet krävt länge är att öka kraften i det Europeiska arbetet för vittnesskydd. Dessutom måste polisens arbete kraftsamlas för att kunna pressa tillbaka den grova organiserade brottsligheten. Det är ju den senare som är roten till det mesta i de riktigt grova fallen av övergrepp i rättssak.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vilka friskolor ska läggas ned i Socialdemokraternas Sverige?

En mer modern arbetsmarknad