Minst sämst i Sverige, eller?
Narkotikan skördar många mänskliga offer världen över, så också i Sverige. Där droger går in går ofta mänskliga värden ut. Integritet, trygghet och respekt är ”godheter” som ofta blir narkotikans första offer hos den som börjar bruka narkotika. Även kampen mot narkotika påverkar. Polisiära tvångsmedel träffar inte alltid rätt trots kontrollstationer såsom te x domstolsprövning.
Visst är vi spetsiga i vår artikel, men legaliseringslobbyn finns snart överallt. Inom FN finns det ju mängder av länder där drogsituationen gått helt över styr. Det är en förklaring till att en rapport som denna kan dyka upp. Med dessutom Kalifornien i minne är ju droglobbyn uppenbart på frammarsch.
Jag kan också leva med ett noga reglerat sprututbyte och har ett flertal gånger argumenterat för just detta. Men det som många i övrigt kallar "harm reduction" blir lätt "harm production". Det finns inte många länder som ur ett helhetsperspektiv har ett ”mindre dåligt läge” på drogfronten än just Sverige. I alla fall inte bland länder vi i övrigt kan tänka oss att jämföra oss med. Sanna Rayman får gärna ge exempel i så fall.
Kampen mot narkotika är svår. Förebyggande arbete, vård och repression måste blandas i lämpliga doser för att vi ska nå framgång. Vi är beredda att satsa än mer på vård och förebyggande från Folkpartiets sida, men inte acceptera missbruket. Det finns säkert annat vi också kan göra bättre.
Rayman konstaterar att frågan är i rörelse. Ja det kan man säga, men är det åt rätt håll? Rapportören vill avkriminalisera droger. De länder som gått den vägen har knappast mindre av mänskliga offer. Varför vilja slå in på hopplöshetens väg?
Här kan du läsa vad Sanna Rayman tycker.
Visst är vi spetsiga i vår artikel, men legaliseringslobbyn finns snart överallt. Inom FN finns det ju mängder av länder där drogsituationen gått helt över styr. Det är en förklaring till att en rapport som denna kan dyka upp. Med dessutom Kalifornien i minne är ju droglobbyn uppenbart på frammarsch.
Jag kan också leva med ett noga reglerat sprututbyte och har ett flertal gånger argumenterat för just detta. Men det som många i övrigt kallar "harm reduction" blir lätt "harm production". Det finns inte många länder som ur ett helhetsperspektiv har ett ”mindre dåligt läge” på drogfronten än just Sverige. I alla fall inte bland länder vi i övrigt kan tänka oss att jämföra oss med. Sanna Rayman får gärna ge exempel i så fall.
Kampen mot narkotika är svår. Förebyggande arbete, vård och repression måste blandas i lämpliga doser för att vi ska nå framgång. Vi är beredda att satsa än mer på vård och förebyggande från Folkpartiets sida, men inte acceptera missbruket. Det finns säkert annat vi också kan göra bättre.
Rayman konstaterar att frågan är i rörelse. Ja det kan man säga, men är det åt rätt håll? Rapportören vill avkriminalisera droger. De länder som gått den vägen har knappast mindre av mänskliga offer. Varför vilja slå in på hopplöshetens väg?
Här kan du läsa vad Sanna Rayman tycker.
Kommentarer
Det finns länder där kriget mot narkotika gått helt överstyr, Mexico är ett bra exempel. Var intellektuellt hederlig nog och berätta om du tycker faktiskt inbördeskrig där är ett rimligt pris att betala för aningen minskad tillgång i västvärlden.
Helt klart är att länder som legaliserat har mycket mindre problem med brottslighet, de har inte gängkrig och inte sämre diagnos för narkomanerna själva. Pehrson låter som en sovjetisk kommunist våren 1989 - försvarande ett system som havererat, ställd inför verkligheten.