Kungajakt

Vår statschef är i dagarna föremål för en spektakulär bok om hans privata liv. Jag försöker undvika att ha synpunkter på vår statschefs privatliv. Det samma gäller faktiskt alla andra offentliga och icke offentliga personer, ja alla faktiskt. Statschefen ska granskas och kunna kritiseras för hur han utöver sitt ämbete. För detta är mitt intresse stort, men inte för vad han gör på nätterna med sina vänner.

Människor ska sköta sina uppdrag efter bästa förmåga. Privat ska man också försöka sköta sig och vara en snäll människa. Det gäller statschefer och befolkningen i övrigt.

De gigantiska snaskigheter vi nu ser i vissa medier (här i DN och SvD) gällande statschefen kommer snart att kunna drabba fler. Tänk på det. Politiker, chefer i näringsliv och förvaltning samt offentliga personer i största allmänhet. Det finns ju inga perfekta människor.

Vi folkvalda, eller på annat sätt utvalda, kan tappa förtroendet från våra respektive uppdragsgivare. Och därmed snabbt bli bortvalda. Vår statschef däremot innehar sitt uppdrag så länge han själv vill. Det hindrar inte att hans uppdrag ska granskas, men lämna människor privatliv i fred. Annars är det snart ett nytt samhälle vi ser. Alla journalister måste fundera på, varje dag, över vad de gör och varför. Precis som alla vi andra. Att någon skriver en sådan här bok kan jag förstå. Det stavas pengar. Men varför skriva om själva boken? Samhällsnytta? Eller är det också pengar?

Jan Guillou skriver klokt om detta i gårdagens Aftonbladet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vilka friskolor ska läggas ned i Socialdemokraternas Sverige?

En mer modern arbetsmarknad