Det måste bli enklare att få bort farliga substanser från marknaden
Vi står inför en jätteutmaning när det gäller droger. Tillgängligheten av narkotika ökar. Inte minst de så kallade nätdrogerna har ökat explosionsartat och allt fler unga människor brukar narkotika. Vi måste komma till rätta med detta - nationellt och lokalt, med tidiga och tydliga insatser och med rätt vård. Den organiserade brottsligheten som ligger bakom ska beskämpas hårt! Det ska vara svårt att knarka men lätt att få hjälp.
Om detta skriver jag tillsammans med Anna Ågerfalk (landstingsråd i Örebro), Karolina Wallström (kommunalråd i Örebro) och Christina Örnebjär (gruppledare för FP i Kumla). Artikeln går också att läsa här.
Vi har på nära håll studerat vad som sker i narkotikans spår. Besök hos vårdpersonal, poliser, socialtjänst och ideella föreningar slutar ofta med samma besked. Det märks inte alltid direkt, men droger tar sakta men säkert över många ungas liv. Framtidstro kan snabbt ersättas med en kamp för livet.
Att stoppa unga från att hamna i missbruk är en kamp vi måste föra på bred front. Det finns inget krig mot narkotikan, utan det handlar om att vi med bred samverkan på alla nivåer trycker tillbaka drogernas skadeverkningar. De brottsbekämpande myndigheterna måste göra sitt för att motverka tillgången. Samtidigt måste tillgängligheten till stöd och vård säkras. Det ska vara svårt och jobbigt att använda narkotika, men lätt att få vård.
Polisens nya nationella organisation måste klara av att fokusera på både centrala kraftinsatser mot den grova organiserade brottsligheten som driver in narkotika i landet samtidigt som den lokala polisens arbete nära medborgarna stärks. Straffen för den som säljer större mängder narkotika måste skärpas. Samarbetet inom EU måste stärkas vad avser polisens gränsöverskridande operativa insatser mot drogkartellerna. Tullens ökade beslag av viss narkotika på senare tid är välkommen, men vi ser gärna ökade resurser för tullens arbete kommande år
De som beställer narkotika via nätet finns i alla åldrar, men de allra flesta är unga. Den svenska förstörandelagen gör stor nytta ute i missbruksmiljöerna och på våra gator, men står inte emot floder av nya preparat. Det måste därför bli enklare att få bort farliga substanser från marknaden, genom att tillåta att preparat som kemiskt liknar varandra klassas som narkotika eller hälsofarliga i grupp, så kallad familjeklassning.
I dag utreds varje misstänkt ”narkotiskt ämne” var för sig av Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket, innan regeringen fattar själva beslutet. När ett visst preparat har förbjudits ändrar tillverkaren snabbt någon kemisk molekyl så att en liknande drog åter kan säljas lagligt via Internet – tills myndigheterna hinner utreda och stoppa även den.
Detta är en katt-på-råtta-lek, med cyniska kriminella, som har som idé att unga människor ska förstöra sina liv. Folkpartiet ser gärna en specialenhet hos ansvarig myndighet som endast har till uppgift att just snabbklassa ny narkotika som kommer i omlopp.
Vård och förebyggande arbete är centralt. Det måste dock bedrivas långsiktigt och med stor uthållighet i hela vårt län. Det är med sorg vi nu ser konsekvenserna av att det, en gång banbrytande, drogförebyggande arbetet i Kumla gått i stå. Örebro har inom ramen för ÖREFÖR-teamet lyckats bättre med att uthålligt knyta ihop socialtjänstens fältarbete för unga tillsammans med polisens narkotika- och ungdomsenhet. Deras samarbete tillsammans med skolan gör stor skillnad för att möjliggöra tidiga insatser.
Vi vill dock göra mer. Landstinget skulle behöva satsa ytterligare fem miljoner årligen för att under Beroendecentrums paraply nå ut till fler med viktiga vård- och informationsinsatser i hela länet. Varje tonårsförälder ska vara uppdaterade på det allvarsamma läget och riskerna med droger. Örebro kommun behöver satsa på ytterligare fältassistenter som ute i närområden återkommande kan möta ungdomar där de vistas. Kumla kommun behöver återupprätta det nära arbete som tidigare bedrivit inom ramen för Kumla mot Narkotika. För att det ska fungera behövs minst en heltidstjänst ytterligare.
SiS som levererar tvångsvård i statlig regi av unga har under senare år gjort en viktig resa från förvaring till mer av förändringsfokus genom mer skola och mer barnfokus enligt barnkonventionen. Fler kommuner måste dock mäkta med att skicka drogberoende eller utsatta unga på just vård. Därför arbetar vi för ett ökat statligt finansieringsansvar för just missbruksvården av unga.
Samarbetet mellan alla länets kommuner och polisen måste utvecklas i framtida samarbetsavtal. Inget socialt arbete kommer lyckas om inte vi har kampen på droger högt upp på agendan. För oss är detta en prioriterad fråga också efter valet.
Om detta skriver jag tillsammans med Anna Ågerfalk (landstingsråd i Örebro), Karolina Wallström (kommunalråd i Örebro) och Christina Örnebjär (gruppledare för FP i Kumla). Artikeln går också att läsa här.
Vi har på nära håll studerat vad som sker i narkotikans spår. Besök hos vårdpersonal, poliser, socialtjänst och ideella föreningar slutar ofta med samma besked. Det märks inte alltid direkt, men droger tar sakta men säkert över många ungas liv. Framtidstro kan snabbt ersättas med en kamp för livet.
Att stoppa unga från att hamna i missbruk är en kamp vi måste föra på bred front. Det finns inget krig mot narkotikan, utan det handlar om att vi med bred samverkan på alla nivåer trycker tillbaka drogernas skadeverkningar. De brottsbekämpande myndigheterna måste göra sitt för att motverka tillgången. Samtidigt måste tillgängligheten till stöd och vård säkras. Det ska vara svårt och jobbigt att använda narkotika, men lätt att få vård.
Polisens nya nationella organisation måste klara av att fokusera på både centrala kraftinsatser mot den grova organiserade brottsligheten som driver in narkotika i landet samtidigt som den lokala polisens arbete nära medborgarna stärks. Straffen för den som säljer större mängder narkotika måste skärpas. Samarbetet inom EU måste stärkas vad avser polisens gränsöverskridande operativa insatser mot drogkartellerna. Tullens ökade beslag av viss narkotika på senare tid är välkommen, men vi ser gärna ökade resurser för tullens arbete kommande år
De som beställer narkotika via nätet finns i alla åldrar, men de allra flesta är unga. Den svenska förstörandelagen gör stor nytta ute i missbruksmiljöerna och på våra gator, men står inte emot floder av nya preparat. Det måste därför bli enklare att få bort farliga substanser från marknaden, genom att tillåta att preparat som kemiskt liknar varandra klassas som narkotika eller hälsofarliga i grupp, så kallad familjeklassning.
I dag utreds varje misstänkt ”narkotiskt ämne” var för sig av Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket, innan regeringen fattar själva beslutet. När ett visst preparat har förbjudits ändrar tillverkaren snabbt någon kemisk molekyl så att en liknande drog åter kan säljas lagligt via Internet – tills myndigheterna hinner utreda och stoppa även den.
Detta är en katt-på-råtta-lek, med cyniska kriminella, som har som idé att unga människor ska förstöra sina liv. Folkpartiet ser gärna en specialenhet hos ansvarig myndighet som endast har till uppgift att just snabbklassa ny narkotika som kommer i omlopp.
Vård och förebyggande arbete är centralt. Det måste dock bedrivas långsiktigt och med stor uthållighet i hela vårt län. Det är med sorg vi nu ser konsekvenserna av att det, en gång banbrytande, drogförebyggande arbetet i Kumla gått i stå. Örebro har inom ramen för ÖREFÖR-teamet lyckats bättre med att uthålligt knyta ihop socialtjänstens fältarbete för unga tillsammans med polisens narkotika- och ungdomsenhet. Deras samarbete tillsammans med skolan gör stor skillnad för att möjliggöra tidiga insatser.
Vi vill dock göra mer. Landstinget skulle behöva satsa ytterligare fem miljoner årligen för att under Beroendecentrums paraply nå ut till fler med viktiga vård- och informationsinsatser i hela länet. Varje tonårsförälder ska vara uppdaterade på det allvarsamma läget och riskerna med droger. Örebro kommun behöver satsa på ytterligare fältassistenter som ute i närområden återkommande kan möta ungdomar där de vistas. Kumla kommun behöver återupprätta det nära arbete som tidigare bedrivit inom ramen för Kumla mot Narkotika. För att det ska fungera behövs minst en heltidstjänst ytterligare.
SiS som levererar tvångsvård i statlig regi av unga har under senare år gjort en viktig resa från förvaring till mer av förändringsfokus genom mer skola och mer barnfokus enligt barnkonventionen. Fler kommuner måste dock mäkta med att skicka drogberoende eller utsatta unga på just vård. Därför arbetar vi för ett ökat statligt finansieringsansvar för just missbruksvården av unga.
Samarbetet mellan alla länets kommuner och polisen måste utvecklas i framtida samarbetsavtal. Inget socialt arbete kommer lyckas om inte vi har kampen på droger högt upp på agendan. För oss är detta en prioriterad fråga också efter valet.
Kommentarer