Leveranser till SÄPO

Frågan om att bekämpa brott kräver bland annat svåra integritetsavvägningar. Detta gäller inte minst när det handlar om telefonkommunikation av olika slag. Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till uppgifterna regleras i lag. De telefonuppgifter som lagras idag lagras i enlighet med krav i ett EU-direktiv. Innehållet i en kommunikation sparas inte. Den som är skyldig att lagra uppgifterna måste bedriva verksamheten så att uppgifterna utan dröjsmål kan lämnas ut.

 

Det som idag tagits upp i media rör endast ett nytt sätt att få uppgifterna levererade från operatörerna till brottsbekämpande myndigheter.

Enligt RPS föreskrifter ansvarar Säkerhetspolisen för kontakterna med teleoperatörer i dessa frågor.

Idag sker beställningarna huvudsakligen per fax till operatörerna. Det nya sättet, som bygger på ett standardiserat europeiskt gränssnitt, innebär att beställningarna och svaret istället kan ske via datorer.

Trafikdatalagring innebär ett krav att olika uppgifter som uppstår vid kommunikation lagras i sex månader för att kunna användas av brottsbekämpande myndigheter, som till exempel polisen. I grunden är det ett EU-direktiv som bestämmer vilka uppgifter som ska sparas. Av direktivet framgår att medlemsstaterna endast har ett begränsat utrymme att avvika från vad som anges där. Enligt lagen får trafikuppgifterna endast begäras ut av brottsbekämpande myndigheter, t.ex. Polisen.

Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få tillgång till uppgifterna regleras i lag och gäller oberoende av varför de har lagrats. Det finns också lagreglerat vem som får besluta om inhämtningen av sådana uppgifter och att inhämtningen ska vara av vikt i brottsbekämpningen för att tillstånd ska få ges. En proportionalitetsbedömning ska göras. För att uppgifterna ska få användas i en brottsutredning krävs att domstol har gett tillstånd till inhämtningen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) utövar tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel.

 

De brottsbekämpande myndigheternas användning (med undantag för Säkerhetspolisen) av bl.a. hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet redovisas årligen i en skrivelse till riksdagen.