Leveranser till SÄPO
Frågan om att bekämpa brott kräver bland annat svåra integritetsavvägningar. Detta gäller inte minst när det handlar om telefonkommunikation av olika slag. Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna
ska få tillgång till uppgifterna regleras i lag. De telefonuppgifter som lagras idag lagras i enlighet med krav i ett
EU-direktiv. Innehållet i en kommunikation sparas inte. Den som är skyldig att lagra uppgifterna måste bedriva
verksamheten så att uppgifterna utan dröjsmål kan lämnas ut.
Det som idag tagits upp i media rör endast ett nytt sätt att få
uppgifterna levererade från operatörerna till brottsbekämpande myndigheter.
Enligt RPS föreskrifter ansvarar Säkerhetspolisen för
kontakterna med teleoperatörer i dessa frågor.
Idag sker beställningarna huvudsakligen per fax till
operatörerna. Det nya sättet, som bygger på ett standardiserat europeiskt gränssnitt,
innebär att beställningarna och svaret istället kan ske via datorer.
Trafikdatalagring innebär ett krav att olika uppgifter som
uppstår vid kommunikation lagras i sex månader för att kunna användas av
brottsbekämpande myndigheter, som till exempel polisen. I grunden är det ett
EU-direktiv som bestämmer vilka uppgifter som ska sparas. Av direktivet framgår
att medlemsstaterna endast har ett begränsat utrymme att avvika från vad som
anges där. Enligt lagen får trafikuppgifterna endast begäras ut av brottsbekämpande
myndigheter, t.ex. Polisen.
Förutsättningarna för att de brottsbekämpande myndigheterna
ska få tillgång till uppgifterna regleras i lag och gäller oberoende av varför
de har lagrats. Det finns också lagreglerat vem som får besluta om
inhämtningen av sådana uppgifter och att inhämtningen ska vara av vikt i
brottsbekämpningen för att tillstånd ska få ges. En proportionalitetsbedömning
ska göras. För att uppgifterna ska få användas i en brottsutredning krävs att
domstol har gett tillstånd till inhämtningen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
(SIN) utövar tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning av
hemliga tvångsmedel.
De brottsbekämpande myndigheternas användning (med
undantag för Säkerhetspolisen) av bl.a. hemlig övervakning av elektronisk
kommunikation och inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de
brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet redovisas årligen i en
skrivelse till riksdagen.
Kommentarer