Mutkolvar i Riksdagen?
Drevet mot moderaternas partisekreterare Arkelsten tilltar. Krigsrubriker i kvällstidningarna. Jag tycker detta känns något överdrivet. Är det en stor förmån att kolla på finska kärnkraftverk, eller att propagera för reproduktiv hälsa i Afrika? Eller att studera framtidens eventuella miljöbilar i Frankrike.
I våra uppdrag som riksdagsledamöter kan vi göra allt som är lagligt. Vi bör dock avstå det som är olämpligt – trots att det är lagligt - om vi tänker ställa upp till omval. Väljarna är stenhårda i sin dom vart fjärde år.
Det finns ledamöter som sköter sitt uppdrag utmärkt. Andra som inte sköter det lika bra. Problemet är bara att avgöra vad som är bra och mindre bra. Någon tycker att voteringarna är bland det viktigaste i uppdraget. Någon annan menar att det är viktigare att delta i många andra möten – utanför Riksdagen. Det finns alltid exakt 349 olika sätt att vårda sitt riksdagsmandat.
Ingen är dock felfri. Visst finns det gränsfall. Det gäller att kunna stå för sina resor oavsett staten eller någon annan betalar. Dessutom gäller det att komma ihåg att hela uppdraget som ledamot av Riksdagen i sig är en förmån.
Själv har jag för ett flertal år sedan rest till Taiwan på dess utrikesdepartements bekostnad. Detta var då godkänt av gruppledningen i Folkpartiet. Det ansågs rimligt att genom resan låta mig indirekt utgöra ett stöd för detta land och dess medborgare – inte minst i relationen till Kina. Det var självklart fullständigt program som bland annat gav viktiga kunskaper om globaliseringen samt den snabba välståndsutvecklingen i Asien. Dessutom har jag varit där med filtar och tält från dåvarande svenska Räddningsverket efter en fruktansvärd jordbävning med tusentals döda. Är någon av dessa resor en otillbörlig förmån?
Jag har haft uppdrag av FN och svenska SIDA att arbeta mot korruption i Vietnam. Är det en förmån?
Visst får vi frågor om resor till och från, inte sällan mer eller mindre sponsrade. RFSU har t ex ett flertal gånger också frågat om jag vill delta i någon resa till ett afrikanskt land för därmed ge ökad tyngd i deras internationella arbete för bl a reproduktiv hälsa.
Jag har dock tackat nej till dessa resor trots angelägna studiesyften bakom erbjudandena. Min och de flesta kollegors prioriteringslista är stenhård. Man hinner helt enkelt inte allt viktigt som erbjuds. Oavsett om staten eller RFSU betalar en tänkt studieresa.
Rätt eller fel om resor? Det får väljarna bedöma, både när det gäller Arkelsten och mig själv.
Det var i alla fall klokt av Arkelsten att lämna sitt styrelseuppdrag i storföretaget Sweco
I våra uppdrag som riksdagsledamöter kan vi göra allt som är lagligt. Vi bör dock avstå det som är olämpligt – trots att det är lagligt - om vi tänker ställa upp till omval. Väljarna är stenhårda i sin dom vart fjärde år.
Det finns ledamöter som sköter sitt uppdrag utmärkt. Andra som inte sköter det lika bra. Problemet är bara att avgöra vad som är bra och mindre bra. Någon tycker att voteringarna är bland det viktigaste i uppdraget. Någon annan menar att det är viktigare att delta i många andra möten – utanför Riksdagen. Det finns alltid exakt 349 olika sätt att vårda sitt riksdagsmandat.
Ingen är dock felfri. Visst finns det gränsfall. Det gäller att kunna stå för sina resor oavsett staten eller någon annan betalar. Dessutom gäller det att komma ihåg att hela uppdraget som ledamot av Riksdagen i sig är en förmån.
Själv har jag för ett flertal år sedan rest till Taiwan på dess utrikesdepartements bekostnad. Detta var då godkänt av gruppledningen i Folkpartiet. Det ansågs rimligt att genom resan låta mig indirekt utgöra ett stöd för detta land och dess medborgare – inte minst i relationen till Kina. Det var självklart fullständigt program som bland annat gav viktiga kunskaper om globaliseringen samt den snabba välståndsutvecklingen i Asien. Dessutom har jag varit där med filtar och tält från dåvarande svenska Räddningsverket efter en fruktansvärd jordbävning med tusentals döda. Är någon av dessa resor en otillbörlig förmån?
Jag har haft uppdrag av FN och svenska SIDA att arbeta mot korruption i Vietnam. Är det en förmån?
Visst får vi frågor om resor till och från, inte sällan mer eller mindre sponsrade. RFSU har t ex ett flertal gånger också frågat om jag vill delta i någon resa till ett afrikanskt land för därmed ge ökad tyngd i deras internationella arbete för bl a reproduktiv hälsa.
Jag har dock tackat nej till dessa resor trots angelägna studiesyften bakom erbjudandena. Min och de flesta kollegors prioriteringslista är stenhård. Man hinner helt enkelt inte allt viktigt som erbjuds. Oavsett om staten eller RFSU betalar en tänkt studieresa.
Rätt eller fel om resor? Det får väljarna bedöma, både när det gäller Arkelsten och mig själv.
Det var i alla fall klokt av Arkelsten att lämna sitt styrelseuppdrag i storföretaget Sweco
Kommentarer