Extremismen

Människor kan gå från destruktiva miljöer till radikala, till våldsbejakande och till direkt våldsbenägna miljöer. Det är som en tratt som är alltför bred sin ena ände och ytterst smal i den andra. Drivkrafterna kan se olika ut, resan likaså. Det spelar ingen roll om människor drivs av en förvriden religonsföreställning, politisk extremism eller skoningslös jakt på ”snabba cash”. Respekten för människoliv är i regel lika med noll. Vi måste oavsett drivkraft jobba förebyggande med ena handen och effektivt söka upp och lagföra gärningsmän med den andra handen.

I SÄPO:s senaste rapport om den våldsbejakande islamisk, som presenterades igår, framgår många utmaningar. En konkret utmaning är att våldsbenägna personer väljer att åka iväg på terroristutbildningar i diverse sönderfallande stater. Områden där det totala vansinnet regerar. Här kan SÄPO vädja, konfrontera och samarbete med andra auktoriteter för att försöka omvända individen. Men knappt något annat. Gränsen mot yttrandefrihet, religionsfrihet och åsiktsfrihet är knivskarp. Åsiktsregistrering är oacceptabelt.

Jag är dock svaret skyldig. Vad gör vi som är för öppenhet och tolerans? Det är inte ok att personer som kommer till vårt lands öppenhet reser iväg för att lära sig att terrorisera just det samma.

En del säger stoppa invandringen. Jag säger jaga alla extremister.

Vad gäller det konkreta tack och lov misslyckade bombdådet finns ännu mest frågor och få svar. Risken för att svaren blir obehagliga är dock överhängande vad jag kan bedöma.