11 september - en dag att fundera över demokratin
Idag är en sådan dag där de flesta av oss vet vad vi gjorde för 13 år sedan och för 11 år sedan. För 13 år sedan kapades och flögs två passagerarflygplan in i World Trade Center i New York. Detta är en av de värsta terrorhandlingarna som vår värld skådat. Nära 3000 människor dödades i dådet och fler än 6000 skadades. Efter den 11 september 2001 förändrades världen.
Två år senare mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh. Jag hade en enorm respekt för Anna Lindh och hon var också en av de första politiker i riksdagen som jag såg upp till och debatterade mot i kammaren. Hon lämnade ett enormt tumrum efter sig - både politiskt och personligt.
Denna dag – årsdagen av så mycket elände – får mig alltid att fundera över demokratin. Jag tänker på hur tacksam jag är över att leva i ett land i fred och demokrati. Men jag tänker också på hoten mot demokratin och det fragila med demokratin. Jag tänker på nödvändigheten av demokrati och hur den inte är oss given, utan att varje generation måste stå upp för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och mycket annat som vi allt för ofta tar för givet. Detta är viktigt.
Det är klart att detta blir än mer påtagligt när årsdagen infaller bara tre dagar innan vi går till val i Sverige.
Dagligen hotas politiker i vårt land. Dessa hot är inte enbart hot mot politiker – det är ett hot mot demokratin. Under årets valrörelse har vi sett tårtningar av politiker av olika politisk övertygelse, hotfilmer hemskickade till politiker, näthatet blir också allt vanligare. Detta är naturligtvis oacceptabelt och väldigt, väldigt alvarligt.
Min partikollega, tillika demokratiminister, Birgitta Ohlsson har gett Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att göra en kartläggning av omfattningen och utvecklingen av hot, våld och trakasserier mot politiskt förtroendevalda under supervalåret 2014.
Det har tidigare gjorts två kartläggningar och dessa har visat att så många som var femte förtroendevald har blivit utsatt för hot, våld eller trakasserier. Var tionde har valt att undvika att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga på grund av utsatthet eller oro för att utsättas. Vi får aldrig låta denna utveckling gå så långt att människor vill, men inte vågar att engagera sig.
Detta är en av ödesfrågorna för vår demokratis överlevnad och utveckling.
Två år senare mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh. Jag hade en enorm respekt för Anna Lindh och hon var också en av de första politiker i riksdagen som jag såg upp till och debatterade mot i kammaren. Hon lämnade ett enormt tumrum efter sig - både politiskt och personligt.
Denna dag – årsdagen av så mycket elände – får mig alltid att fundera över demokratin. Jag tänker på hur tacksam jag är över att leva i ett land i fred och demokrati. Men jag tänker också på hoten mot demokratin och det fragila med demokratin. Jag tänker på nödvändigheten av demokrati och hur den inte är oss given, utan att varje generation måste stå upp för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och mycket annat som vi allt för ofta tar för givet. Detta är viktigt.
Det är klart att detta blir än mer påtagligt när årsdagen infaller bara tre dagar innan vi går till val i Sverige.
Dagligen hotas politiker i vårt land. Dessa hot är inte enbart hot mot politiker – det är ett hot mot demokratin. Under årets valrörelse har vi sett tårtningar av politiker av olika politisk övertygelse, hotfilmer hemskickade till politiker, näthatet blir också allt vanligare. Detta är naturligtvis oacceptabelt och väldigt, väldigt alvarligt.
Min partikollega, tillika demokratiminister, Birgitta Ohlsson har gett Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att göra en kartläggning av omfattningen och utvecklingen av hot, våld och trakasserier mot politiskt förtroendevalda under supervalåret 2014.
Det har tidigare gjorts två kartläggningar och dessa har visat att så många som var femte förtroendevald har blivit utsatt för hot, våld eller trakasserier. Var tionde har valt att undvika att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga på grund av utsatthet eller oro för att utsättas. Vi får aldrig låta denna utveckling gå så långt att människor vill, men inte vågar att engagera sig.
Detta är en av ödesfrågorna för vår demokratis överlevnad och utveckling.
Kommentarer