Krönika på vardagsbrott.se om hur jag vill begränsa stalkarna – inte de som drabbas

Sverige är ett tryggt land att leva i. Den senaste Nationella trygghetsundersökningen (NTU) från Brå visar att andelen otrygga har minskat från 21 till 15 procent de senaste sju åren. Detta är naturligtvis glädjande. Men rapporten visar också att vi har mycket kvar att göra.

Detta blir tydligt när man i samma rapport kan läsa att nästan var fjärde kvinna känner sig otrygg när hon är ute ensam på kvällen. Var tionde kvinna undviker att gå ut ensam på kvällen. Detta är oacceptabelt och något som vi från politikens håll tar på största allvar.

Ett problem som får allt mer uppmärksamhet i media är en extrem form av förföljelse, också kallat stalkning. Detta är något som drabbar främst kvinnor och handlar om att någon systematiskt och under lång tid utsätts för olika slags integritetskränkningar. Hat, hämndbegär och psykisk sjukdom kan vara drivkraften.

Ofta är det en före detta make eller sambo som ligger bakom. Gärningsmännen lider tyvärr ingen brist på uppfinningsrikedom. Förföljelsen kan handla om telefonsamtal och sms dygnet runt, objudna besök i hemmet eller att personen öppet följer efter sitt offer så snart hon visar sig ute på stan eller är på väg till jobbet. När detta pågår vecka efter vecka, månad efter månad blir det en avancerad form av psykisk tortyr.

Drygt hälften av dem som trakasserats av en tidigare partner eller en familjemedlem har även utsatts för våld. Ju närmare relationen är, desto allvarligare är trakasserierna. Hot, skadegörelse och misshandel är verklighet för många av stalkningens offer.

Mörkertalet är stort, men studier pekar på att problemet är utbrett. Samtidigt är det få fall av stalkning som anmäls till polisen. Detta kan ha flera orsaker, såsom att offret inte vågar eller orkar gå till polisen eller att just denna brottsrubricering dyker upp först efterhand i en utredning. Av de stalkningsbrott som ändå anmäls blir endast två av tio personuppklarade.

Folkpartiet har i regeringen varit pådrivande för en rad reformer för att stärka skyddet mot stalkning och andra former av trakasserier mot enskilda. Den 1 oktober 2011 infördes stalkning som ett eget brott. Vidare har regeringen kriminaliserat kränkande fotografering och lagt fram lagförslag som ger enskilda personer en starkare ställning i ärekränkningsmål. Detta är viktigt för stalkningsoffer, eftersom den som utsätter en person för förföljelse också ofta angriper personen verbalt. Regeringen föreslår att kravet på ”särskilda skäl” för att väcka allmänt åtal för förtal och förolämpning tas bort så att åklagare och Justitiekanslern lättare kommer att kunna bistå enskilda som till exempel har utsatts för förtal på internet.

Dessa är viktiga reformer för att komma åt dem som ägnar sig åt stalkning. Skyddet för brottsoffrens integritet har förbättrats på flera sätt. Men den lagstiftning som finns på området måste bli ännu mer heltäckande.

Därför föreslår jag och folkpartiet sju punkter för att förbättra skyddet mot stalkning. Vi vill:

- Bredda stalkningsparagrafen.
- Räkna stalkning mot flera familjemedlemmar som ett enda brott.
- Modernisera bestämmelsen om ofredande.
- Fler ska få elektronisk fotboja.
- Utöka det skyddade området vid kontaktförbud.
- Förbättra psykiatrins insatser.
- Utveckla rättsväsendets brottsutredningar.


Att utsättas för ständig förföljelse är en grov integritetskränkning. Därför behövs fler insatser för att utsatta människor ska kunna återerövra kontrollen över sitt privatliv. I det öppna samhället måste vi vara tydliga med att det är förföljarens levnadsutrymme som måste begränsas, inte den förföljdas. När Folkpartiet liberalerna drev igenom lagen mot stalkning var detta vår ledstjärna. Samhället i allmänhet och staten i synnerhet måste stå på de förföljdas sida.

Johan Pehrson, riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson (FP)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Synnerligen grovt vapenbrott. Fem automatkarbiner.

Vilka friskolor ska läggas ned i Socialdemokraternas Sverige?