Nästa steg i kampen mot idrottsvåldet
Det idrottsrelaterade våldet är ett stort problem vid landets arenor. Från Alliansens sida är vi fast beslutna om att bekämpa huliganismen och slå vakt om att idrottsevenemangen i våra högsta serier får bibehålla sin status som folkfester. Vi ser att det finns skäl att oroas över vad oppositionspartiernas förslag skulle innebära för idrottsvåldets utbredning i Sverige. Supporterkulturen ger själ åt klubbar och föreningar och förstärker upplevelsen för publiken. Men våld och skadegörelse får aldrig tolereras. För idrotten är det här en avgörande framtidsfråga. Regeringen har gjort flera insatser mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang; resurser har tillskjutits och polisnotorna tagits bort, lagstiftningen har skärpts, nationella samordnare har tillsatts och möten har genomförts med företrädare för idrottsföreningar och organisationer.
Nu tar vi nästa steg i kampen mot idrottsvåldet. Expertisen och idrottsrörelsen är eniga om att den mest verkningsfulla åtgärden mot bråkiga supportrar är att helt utestänga dem från matcher genom så kallad tillträdesförbud. Det kan ske vid våldsverkande, ordningsstörande eller allmänfarliga aktiviteter inne på arenorna. Hittills har tillträdesförbud kunnat meddelas i upp till ett år. Regeringens nationella samordnare föreslog att den längsta tiden för tillträdesförbud bör förlängas till tre år och regeringen beslutade tidigare i år om en proposition. Det finns en bred majoritet bakom detta förslag, både inom idrottsrörelsen och i Sveriges riksdag.
Utredningen prövade också noggrant frågan om en anmälningsplikt, där störande supportrar har skyldighet att infinna sig på en polisstation i samband med match. Utredaren visade att en sådan ordning inte enkelt kan införas i Sverige. Den skulle medföra omfattande praktiska problem såväl för enskilda som för polisen. Den skulle också innebära en inskränkning för enskilda som inte står i proportion till behov eller resultat man vill uppnå. Remissutfallet visade att det inte finns något stöd för en sådan åtgärd, varken bland rättsinstanser eller inom idrottsrörelsen. Till synes oberörda av förslagets många baksidor och fortsätter Socialdemokraterna att driva denna fråga som ett av partiets främsta vapen i kampen mot det idrottsrelaterade våldet. Deras framhärdande i denna fråga står i kontrast mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som med bestämdhet vill avslå det förstärkta tillträdesförbudet.
Vi menar att detta är oseriöst och att det finns skäl att känna oro för vad en rödgrön politik i praktiken skulle innebära. Idrottsrörelsen och Sveriges alla idrottsälskare har i vart fall ett säkert kort att rösta på om man vill se ett fortsatt framgångsrikt arbete mot idrottsvåldet under nästa mandatperiod. Vi inom Alliansen värnar svensk idrott med dess internationella framgångar, och hoppas på fortsatt förtroende i kampen mot idrottsrelaterat våld och huliganism.
Detta skriver jag tillsammans med mina allianskollegor i Justitieutskottet, Caroline Szyber (KD),
Krister Hammarbergh (M) och Johan Linander (C) i bland annat Piteå-Tidningen.
Nu tar vi nästa steg i kampen mot idrottsvåldet. Expertisen och idrottsrörelsen är eniga om att den mest verkningsfulla åtgärden mot bråkiga supportrar är att helt utestänga dem från matcher genom så kallad tillträdesförbud. Det kan ske vid våldsverkande, ordningsstörande eller allmänfarliga aktiviteter inne på arenorna. Hittills har tillträdesförbud kunnat meddelas i upp till ett år. Regeringens nationella samordnare föreslog att den längsta tiden för tillträdesförbud bör förlängas till tre år och regeringen beslutade tidigare i år om en proposition. Det finns en bred majoritet bakom detta förslag, både inom idrottsrörelsen och i Sveriges riksdag.
Utredningen prövade också noggrant frågan om en anmälningsplikt, där störande supportrar har skyldighet att infinna sig på en polisstation i samband med match. Utredaren visade att en sådan ordning inte enkelt kan införas i Sverige. Den skulle medföra omfattande praktiska problem såväl för enskilda som för polisen. Den skulle också innebära en inskränkning för enskilda som inte står i proportion till behov eller resultat man vill uppnå. Remissutfallet visade att det inte finns något stöd för en sådan åtgärd, varken bland rättsinstanser eller inom idrottsrörelsen. Till synes oberörda av förslagets många baksidor och fortsätter Socialdemokraterna att driva denna fråga som ett av partiets främsta vapen i kampen mot det idrottsrelaterade våldet. Deras framhärdande i denna fråga står i kontrast mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som med bestämdhet vill avslå det förstärkta tillträdesförbudet.
Vi menar att detta är oseriöst och att det finns skäl att känna oro för vad en rödgrön politik i praktiken skulle innebära. Idrottsrörelsen och Sveriges alla idrottsälskare har i vart fall ett säkert kort att rösta på om man vill se ett fortsatt framgångsrikt arbete mot idrottsvåldet under nästa mandatperiod. Vi inom Alliansen värnar svensk idrott med dess internationella framgångar, och hoppas på fortsatt förtroende i kampen mot idrottsrelaterat våld och huliganism.
Detta skriver jag tillsammans med mina allianskollegor i Justitieutskottet, Caroline Szyber (KD),
Krister Hammarbergh (M) och Johan Linander (C) i bland annat Piteå-Tidningen.
Kommentarer