Nej till kilometerskatt
Miljöpartiet vill införa kilometerskatt på tunga transporter. Jag tycker inte att det är en bra idé. Argumenten emot detta tillväxthämmande förslag förklarar jag och partikamraten Mats-Ola Rödén i Gotlands tidningar idag måndag.
Inga klimatskäl för kilometerskatt
Sverige är ett avlångt land rikt på resurser. Till skillnad från många andra europeiska länder har vi stora tillgångar i form av skog, malm och förnyelsebar energi.
Det är denna unika tillgång på råvaror och energi som i kombination med bra transporter till stor del har legat till grund för det svenska välfärdssamhället.
Miljöpartiet har i likhet med andra oppositionspartier lagt fram förslag om införandet av så kallad kilometerskatt på transporter. Tanken är att en avgift ska tas ut för varje kilometer som fordon tyngre än 3,5 ton kör. Förslaget är inte nytt, det har förts fram under olika namn de senaste åren.
Men trots att väljarna tydligt förkastat det under valrörelsen står oppositionen fast i sin övertygelse – vägtransporter på Gotland ska straffbeskattas.
En avgift på transporter skulle slå direkt mot näringsliv och jobb och därmed i förlängningen även mot välfärden. En allmän avgift på 14 kronor per mil, som Miljöpartiet föreslår, skulle medföra att en kostnad på över tre miljarder kronor vältras över på åkeriföretagen och dess kunder över en natt. Att i tider med ökade varsel inom främst fabriks- och industrinäring ta ut en ny skatt i miljardstorlek utan motsvarande kompensation är inte en politik som Folkpartiet avser att bidra till.
Miljöpartiets motargument är att avgiften ska vara differentierad och därmed lägre där det finns färre alternativa transporter. Detta är dock en klen tröst. Faktum kvarstår: i Miljöpartiets Sverige ska du som valt att bo någon annanstans än i storstäderna beskattas hårdare. Inte heller av klimatskäl finns det starka argument för en kilometerskatt. I en utredning från Trafikanalys slås det fast att det är bättre att använda skatt på drivmedel som ekonomiskt styrmedel då den står i direkt proportion mot koldioxidutsläppen.
För att säkra uttaget av den föreslagna kilometerskatten skulle ett omfattande övervakningssystem behöva skapas. Ett sådant system går att konstruera på olika sätt, beroende på syftet.
Men om det ska vara möjligt att, som oppositionen vill, använda sig av olika avgifter i olika regioner hamnar prislappen för systemet i det översta spannet. Kombineras detta med Sveriges relativt långa vägsträckor och låga befolkningstäthet har vi ett recept för skenande kostnader. Ta som exempel det schweiziska systemet. Där uppgår själva kostnaden för systemet till ungefär fem procent av intäkterna. Motsvarande siffra för Sverige skulle enligt beräkningar sannolikt hamna på 25 procent, vilket gör att den föreslagna skatten måste ökas kraftigt för att bära sina egna kostnader.
För att inte få för negativa effekter på jobb och sysselsättning vill oppositionen frånta vissa branscher, såsom gruv- och skogsindustri, den nya skattebördan. Huvudbördan av uttaget faller då på detaljhandelns transporter. På denna marknad råder dock skarp konkurrens. Detta innebär att för att förhindra varsel och konkurser behöver kostnaden lämpas över på slutkonsumenten – det vill säga dig.
Vi är många runt om i landet som har gladare julklappar i åtanke.
Miljöpartiet har i likhet med andra oppositionspartier lagt fram förslag om införandet av så kallad kilometerskatt på transporter. Tanken är att en avgift ska tas ut för varje kilometer som fordon tyngre än 3,5 ton kör. Förslaget är inte nytt, det har förts fram under olika namn de senaste åren.
Men trots att väljarna tydligt förkastat det under valrörelsen står oppositionen fast i sin övertygelse – vägtransporter på Gotland ska straffbeskattas.
En avgift på transporter skulle slå direkt mot näringsliv och jobb och därmed i förlängningen även mot välfärden. En allmän avgift på 14 kronor per mil, som Miljöpartiet föreslår, skulle medföra att en kostnad på över tre miljarder kronor vältras över på åkeriföretagen och dess kunder över en natt. Att i tider med ökade varsel inom främst fabriks- och industrinäring ta ut en ny skatt i miljardstorlek utan motsvarande kompensation är inte en politik som Folkpartiet avser att bidra till.
Miljöpartiets motargument är att avgiften ska vara differentierad och därmed lägre där det finns färre alternativa transporter. Detta är dock en klen tröst. Faktum kvarstår: i Miljöpartiets Sverige ska du som valt att bo någon annanstans än i storstäderna beskattas hårdare. Inte heller av klimatskäl finns det starka argument för en kilometerskatt. I en utredning från Trafikanalys slås det fast att det är bättre att använda skatt på drivmedel som ekonomiskt styrmedel då den står i direkt proportion mot koldioxidutsläppen.
För att säkra uttaget av den föreslagna kilometerskatten skulle ett omfattande övervakningssystem behöva skapas. Ett sådant system går att konstruera på olika sätt, beroende på syftet.
Men om det ska vara möjligt att, som oppositionen vill, använda sig av olika avgifter i olika regioner hamnar prislappen för systemet i det översta spannet. Kombineras detta med Sveriges relativt långa vägsträckor och låga befolkningstäthet har vi ett recept för skenande kostnader. Ta som exempel det schweiziska systemet. Där uppgår själva kostnaden för systemet till ungefär fem procent av intäkterna. Motsvarande siffra för Sverige skulle enligt beräkningar sannolikt hamna på 25 procent, vilket gör att den föreslagna skatten måste ökas kraftigt för att bära sina egna kostnader.
För att inte få för negativa effekter på jobb och sysselsättning vill oppositionen frånta vissa branscher, såsom gruv- och skogsindustri, den nya skattebördan. Huvudbördan av uttaget faller då på detaljhandelns transporter. På denna marknad råder dock skarp konkurrens. Detta innebär att för att förhindra varsel och konkurser behöver kostnaden lämpas över på slutkonsumenten – det vill säga dig.
Vi är många runt om i landet som har gladare julklappar i åtanke.
Johan Pehrson (FP)
Riksdagsledamot och gruppledare
Mats-Ola Rödén (FP)
Regionfullmäktigeledamot och gruppledare
Kommentarer