Kampen mot drogandet är evig


Har idag besökt Maria ungdom och talat om drogsituationen. De gör ett väldigt viktigt arbete när de städar upp och räddar livet på unga som mer eller mindre går ner sig i alkohol och narkotika. Deras berättelser om helt mentalt degenererade cannabisrökare visar på att kampen att mota narkotikan i grinden är så viktig.

Skriver om narkotikapolitiken i dagens nummer av NU:


Missbruk av droger är en central folkhälsofråga som har högsta prioritet. Det är människor, framför allt unga människor det handlar om som skadar sig för livet, lider och dör av drogerna samtidigt som omgivningen lider – inte minst den egna familjen. Få fenomen förstör livschanser med en sådan brutalitet såsom droger. Därför måste ett civiliserat samhälle använda olika tillvägagångssätt för att motverka missbruk i alla former och av narkotika i synnerhet.


Forskning och inte minst missbrukarnas egna berättelser ger en grym bild av verkligheten, en bild som inte ligger långt från fiktionens skildringar av de vidrigaste knarkarkvartarna. Misären i drogernas spår och dess sociala koppling går aldrig att bortse ifrån. Den lyckliga narkotikabrukaren är i stort sett lika vanlig som den lyckliga prostituerade. Detta har inte minst belysts i den senaste Missbruksutredningen.

20 procent har vuxit upp i hem med missbruk.

· 22 procent har vuxit upp i hem med både missbruk och psykiska problem.

· Var femte har läs- och skrivsvårigheter.

· Hälften saknar egen bostad.

· En av tre har inkomster från kriminalitet.

· Tre av tio hade utsatts för övergrepp före missbruks- debuten.

· Sju av tio har allvarlig ångest.

· Nio av tio vill förändra sin drogkonsumtion.

Med denna verklighet för ögonen är det nödvändigt att det politiska arbetet fokuserar på att få unga att avstå från att börja droga och att tidigt upptäcka de som ändå gör det. Här går det liberala frihetsbegreppet igenom en rejäl prövning när vi skall bestämma vilka metoder och med vilken kraft samhället skall agera mot ungas exprimenterande med droger. Föräldrar, skolans personal, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och polisen måste här kunna samverka och kommunerna skapa förutsättningar för ett långsiktigt sådant samarbete.

Vård och återhämtning för den som vill ta sig ur ett etablerat missbruk är centralt ur ett mänskligt, humanistiskt perspektiv. Och här görs stora insatser varje dag inte minst ute i kommuner, landsting och regioner. Många får läkemedelsassisterad behandling. En del hävdar att detta sker i för stor omfattning och andra motsatsen. Forskning på området visar dock att substitutionsbehandling efter noggrann prövning av att missbrukaren kan sköta den räddar liv och möjliggör återgång till ett normalt familjeliv och arbete. Genom att erbjuda sprututbytesprogram har man hittat missbrukare som socialtjänsten tidigare inte haft kännedom om och därmed kunna erbjuda behandling mot missbruket. Däremot bör tankarna om att skattepengar ska gå till just droger åt dem som ”inte vill” sluta droga sig, avvisas. Något som annars förs fram i debatten också i Sverige.Prevention och behandlande insatser måste paras med åtgärder på tillgångssidan. Därför är tullens, polisen och andra myndigheters insatser mot också droger viktigt. Cyniska narkotikahandlare som glatt sprider droger till utsatta ungdomar i utsatta situationer skall inte behandlas bättre än vilken människohandlare som helst. Respekt och mänskliga rättigheter offras för kriminell profit. Kampen mot dessa grova kriminella kommer aldrig att ta slut, men måste hela tiden utvecklas. Det finns inget krig mot narkotikan i Sverige. Det finns en dock en intensiv kamp för folkhälsan. Där är minskat drogande en central punkt. Få saker skulle öka människors livschanser mer än minskat bruk av droger. 

Folkpartiets mål om ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk är ungefär de samma som vi beslutat om i Riksdagen. Det är visioner som måste mötas med praktisk politik formad av målmedvetna och uthålliga politiker. Målet kommer nämligen aldrig att nås vad gäller narkotika och dopning. Däremot ska drogerna och misären i dess kölvatten pressas tillbaka. De länder som har politiker med andra mål och sämre uthållighet är inga föredömen.

Johan Pehrson (FP)

Barbro Westerholm (FP)

Maria Lundquist-Brömster (FP)


Ismail Kamil (FP)


Roger Haddad (FP)

Jan Ertsborn (FP)

Emma Carlsson Löfdahl (FP)

Folkpartiets ledamöter i riksdagens justitite- och socialutskott



Kommentarer

Jag måste säga att det var faktiskt mycket bra, det saknas en hel del men ett av de bättre politiska inläggen om missbruksområdet. Jag har tidigare uppfattat Johan Pehrson som "batongpolitiker" som inte förstår missbruksområdet men den här texten ger mig nog skäl att fundera på omvärdering...

Mvh
Magnus Callmyr
http://www.magnuscallmyr.se

Populära inlägg i den här bloggen

Synnerligen grovt vapenbrott. Fem automatkarbiner.

Vilka friskolor ska läggas ned i Socialdemokraternas Sverige?