Värna den som skapar - inte den som stjäl.
Häromdagen debatterade jag IPRED- lagstiftningen i Agenda med Piratpartiets ledare Anna Troberg. Reaktionerna har varit många. Mina ingångar är dessa; jag vill som liberal sträva mot ett dynamiskt Internet som är öppet, fritt och säkert för alla. Det verkar hos en del som att vi som står för grundläggande värderingar som äganderätt och upphovsrätt, det som till mångt och mycket har byggt vår välfärd i Sverige, samtidigt skulle vara mot fildelning. Det är helt fel. Jag är en fildelningsfantast som tycker att möjligheterna på Internet är både ofantliga och fantastiska. Fildelning skapar ett stort mervärde i vårt samhälle, inte minst kulturellt. Men korten blandas bort i debatten; jag är för laglig fildelning men emot olaglig fildelning. Precis som jag är mot snatteri i butiker. För skillnaden är marginell och handlar om fysik. I en butik kan du ta i varan, det kan du definitionsvis inte på de varor som är immateriella. Men värdet styrs inte av om du kan ta i något eller inte. Stölden är inte mindre grov bara för att den sker i cyberrymden.
Det är orimligt att just upphovsrättsintrång i Internetmiljö blir en frizon för intrång - en plats där "den som tar utan att betala för sig" under anonymitet kan skada rättighetshavare. Jag vill att vi balanserar olika intressen mot varandra eftersom integritetsskyddet så tydligt står mot rättighetshavarens möjligheter att i praktiken kunna värna upphovsrätten. Integritetsskyddet kan inte ha en sådan tillämpning, att det i praktiken blir fritt fram att begå omfattande upphovsrättsbrott bara för att det är Internet som används.
Min slutsats är klar. Ja till fildelning. Nej till olaglig fildelning. I Agenda hävdar Piratpartiet att det skulle vara skillnad på musik och handväskor. Det är det inte i min värld.
Det är orimligt att just upphovsrättsintrång i Internetmiljö blir en frizon för intrång - en plats där "den som tar utan att betala för sig" under anonymitet kan skada rättighetshavare. Jag vill att vi balanserar olika intressen mot varandra eftersom integritetsskyddet så tydligt står mot rättighetshavarens möjligheter att i praktiken kunna värna upphovsrätten. Integritetsskyddet kan inte ha en sådan tillämpning, att det i praktiken blir fritt fram att begå omfattande upphovsrättsbrott bara för att det är Internet som används.
Min slutsats är klar. Ja till fildelning. Nej till olaglig fildelning. I Agenda hävdar Piratpartiet att det skulle vara skillnad på musik och handväskor. Det är det inte i min värld.
Kommentarer
Resonemanget är att "böckerna är så dyra att vi måste kopiera".
Att jämföra en kopierad datafil med en kopierad märkesväska stämmer på ett sätt. De som köper kopierade "Rållex" har knappast råd eller kommer troligtvis aldrig att köpa en äkta Rolex, därför kan inte Rolex hävda att de tappar kunder. På samma sätt kan inte mediaindustrin hävda att de "svälter ihjäl" för att folk kopierar deras filmer.
Det finns tre typer av folk som laddar ner.
1: De som laddar ner ISTÄLLET för att köpa.
2: De som laddar ner OCH sedan köper.
3: De som laddar ner saker de ändå inte köpt.
Det är endast de i fall 1 som eventuellt kan räknas som "utebliven inkomst". Resten är MARKNADSFÖRING.
Det är inte stöld och det är en stor skillnad på fysiska produkter och digitala dito. Den viktigaste är att vid stöld så har du inte kvar saken som blivit stulen, men vid brott mot upphovsrätten (som det faktiskt heter) så har du det.
a) en snattad handväska inte orsakade en handväskeförlust och
b) enda sättet att stoppa det icke förlustskapande snatteriet vore att ha en polis som följde efter varje medborgare så fort de rörde sig utomhus, obereonde av om de ens brydde sig om handväskor eller inte, och...
c) väskmakarens enda möjliga inkomstkälla var en försäljning til just den som snattade den väskkopian
Jag talar f.ö. som upphovsman som senast fick STIM-pengar förra veckan, så jag står inte utanför det som diskuteras här på något som helst vis.
Att kriminalisera den icke-profiterande fildelningen är problematiskt eftersom en genomdrivning av förbudet inte är genomförbart utan att rasera i stort sett allt som är positivt med internet.
Och jag tycker i alla fall personligen att de positiva aspekterna väger oerhört mycket tyngre än såna nackdelar som att skapande konstnärer förlorar viss förmåga att styra över vilka som tar del av deras verk och hur det sker.
Den schweiziska staten undersökte det hela och kom fram till ungefär samma resultat som alla andra icke-styrda studier i ämnet: fördelarna överväger, så det finns inga skäl att kämpa så hårt för att avskaffa nackdelarna.
På grund av internet kan fler människor än någonsin kan leva på sin kreativa verksamhet. Varför skulle man vilja avskaffa det bara för att försöka återskapa en kontroll som egentligen inte behövs (och dessutom förmodligen göra det förgäves)?
Är det inte bättre att de som inte hängt med i svängarna lär sig lite om hur man dra in pengar genom att utnyttja internets fördelar istället för att vi sabbar hela grejen?
Den artist som har ett par tusen fans - säg minst femtusen - och inte kan förvandla det till en hyfsad årsinkomst är antingen fantasilös, lat eller så har de världens fattigaste/snåla fans.
Och den som inte kan dra in femtusen fans på ett nät som når miljarder människor skulle förmodligen inte sälja särskilt mycket ens med ett jätteskivbolag i ryggen.
99,5% av alla band når aldrig den nivå att de kan leva på vad de gör. Det är inget konstigt med det, förutom att den siffran var 99,9% för femton år sedan - innan den illegala fildelnignen tog fart.
Där är en avsevärd skillnad mellan information och materiella ting. Om informationen är nedladdningsbar så kommer fler att kunna ta del av den. Detta innebär inte per automatik att upphovsrättsinnehavaren får mindre förtjänst på sitt verk. En majoritet av de som laddat ner hade förmodligen aldrig köpt produkten om de inte kunnat ladda ner.
Dessutom fungerar själva nedladdandet som marknadsföring då verket kommer att nå ut till fler som annars aldrig fått höra talas om upphovsrättsinnehavaren.
Utöver detta så har målgruppen för en bransch en viss summa de spenderar på t ex underhållning. I studier har visats att bara för att man kan ladda ner saker olagligt, och gör det, innebär inte det att mindre pengar spenderas på underhållning, snarare tvärtom.
Det finns inget som visar på att upphovsrättsinnehavaren förlorar på olaglig nedladdning.
Betyder det att tillverkare av handväskor har rätt att få betalt i sjuttio år efter att dem har dött?
Som juridisk talesman borde du väl veta att en kopiering inte kan vara ett tillgreppsbrott?
När man stjäler något så förlorar den tidigare innehavaren det stulna objektet, när man kopierar något så har innehavaren fortfarande kvar det du påstår är stulet, alltså är det inte en stöld.
Det enda som förloras är en möjlig
Vad det gäller din liknelse mellan handväskor och musik; Varsågod att pröva att stoppa ner din mobiltelefon i valfri låt av Per Gessle och se om det funkar...
Nej, men seriöst, Kopiering av handväskor görs för att tjäna pengar. Fildelar gör man för att dela med sig av sina musikupplevelser till andra, utan vinstintresse, där har du EN viktig skillnad.
En annan viktig skillnad är att man inte behöver avlyssna all trafik på internet för att ta fast de som gör saker i kommersiellt syfte, det räcker med att kolla vart pengarna tar vägen. Om man ska beivra ideell fildelning så måste man i princip avlyssna all internettrafik och ge upp allt privatliv på nätet, där har du en annan skillnad.
På samma sätt anser vi att det för icke-kommersiellt bruk ska stå människor fritt att göra kopior av musik för eget bruk, eller för att ge bort. Att dela med sig är en av människans grundläggande drivkrafter (vetenskapligt bevisat), och att försöka lagstifta bort den är som att försöka lagstifta bort gravitationen.
Människor ser fildelning som ett moraliskt riktigt handlande, oavsett vad upphovsrättslagen säger.
a) en snattad handväska inte orsakade en handväskeförlust och
b) enda sättet att stoppa det icke förlustskapande snatteriet vore att ha en polis som följde efter varje medborgare så fort de rörde sig utomhus, oberoende av om de ens brydde sig om handväskor eller inte, och...
c) väskmakarens enda möjliga inkomstkälla var en försäljning till just den som snattade den väskkopian
Jag talar f.ö. som upphovsman som senast fick STIM-pengar förra veckan, så jag står inte utanför det som diskuteras här på något som helst vis.
Att kriminalisera den icke-profiterande fildelningen är problematiskt eftersom en genomdrivning av förbudet inte är genomförbart utan att rasera i stort sett allt som är positivt med internet.
Och jag tycker i alla fall personligen att de positiva aspekterna väger oerhört mycket tyngre än såna nackdelar som att skapande konstnärer förlorar viss förmåga att styra över vilka som tar del av deras verk och hur det sker.
Den schweiziska staten undersökte det hela och kom fram till ungefär samma resultat som alla andra icke-styrda studier i ämnet: fördelarna överväger, så det finns inga skäl att kämpa så hårt för att avskaffa nackdelarna.
På grund av internet kan fler människor än någonsin kan leva på sin kreativa verksamhet. Varför skulle man vilja avskaffa det bara för att försöka återskapa en kontroll som egentligen inte behövs (och dessutom förmodligen göra det förgäves)?
Är det inte bättre att de som inte hängt med i svängarna lär sig lite om hur man drar in pengar genom att utnyttja internets fördelar istället för att vi sabbar hela grejen?
Den artist som har ett par tusen fans - säg minst femtusen - och inte kan förvandla det till en hyfsad årsinkomst är antingen fantasilös, lat eller så har de världens fattigaste/snåla fans.
Och den som inte kan dra in femtusen fans på ett nät som når miljarder människor skulle förmodligen inte sälja särskilt mycket ens med ett jätteskivbolag i ryggen.
99,5% av alla band når aldrig den nivå att de kan leva på vad de gör. Det är inget konstigt med det, förutom att den siffran var 99,9% för femton år sedan - innan den illegala fildelningen tog fart.
Som du har det nu är du antingen slapp eller feg. Ingetdera av dem är ett särskilt sympatiskt eller förtroendeingivande drag.
Straffmässigt är det väl värre att jag tar boken än om jag kopierar den? Eller har jag missat något totalt väsentligt nu?
Jag funderade lite på detta.
Är det inte värre om jag stjäl en bok från biblioteket från om jag lånar en bok där, kopierar den hemma, lämnar tillbaka boken och behåller kopian?
Vad jag förstår så är det ett grövre brott att ta boken än att kopiera den.
Förutsatt då att jag kopierar boken för privat bruk.
Det är lite så jag ser på fildelning. Om man laddar ner eller tar del av en fil (utan att sprida filen) som är upphovsrättskyddad så kan det väl knappast vara stöld. Det är väl brott mot upphovsrätten och har en annan rubricering och annan påföljd?
Det är just "you wouldn't steal a car!"-argumentet som fildelare tycker är så absurt.
För att lagar ska följas och juridiska beslut respekteras måste man vara förankrad hos folket.
De allra flesta svenskar, oavsett de fildelar (olagligt) eller ej, skulle inte på något sätt identifiera sådant fildelande som stöld. De skulle se det som ett brott mot en del av upphovsrätten.
Tja. Definitioner är viktiga. Faktiskt. Vill man driva opinion för stöd för nuvarande lagstiftning bör man väl anvädna sig av den lagstiftningens definitioner.
Tycker jag då :)
Ha det gott, Johan!
Den som skapar något och gjort en ansträngning är skyddsvärd. Har varit och är fortsatt skyddsvärd. Detta trots masskopieringens tidevarv är här.
Jo, men i vilken omfattning och till vilket pris?
Var och en som skapar något gör det utifrån kunskap de har fått från samhället och kulturen runt om dem. Det som idag skiljer oss från grottmänniskorna är den ackumulerade kunskap som vi fått gratis genom den mänskliga kulturen runt om oss.
Är det då moraliskt rätt att HELA makten över den nya kombinationen av kunskap ska tillfalla den som råkade komma på den nya kombinationen av ideer först och därmed hindra andra att kombinera ideer på samma sätt?
Vad gäller spridandet av fysiska kopior som du nämner i din kommentar: Om nån sprider saker och påstår att det ÄR orginalet så är det bedrägeri det handlar om, det är ett annat och allvarligare brott än upphovsrättsintrång. När det gäller läkemedel så är det dessutom brott mot läkemedelssäkerhetsregler som är problemet, inte kopieringen i sig. Inget av dem är alltså riktigt relevant för upphovsrättsdiskussionen.
Om vi talar om specifikt handväskor och liknande, så är det rimligen inget stort problem så länge man inte lurar kunden att tro att det ÄR orginalet. Den som köper en "äkta" Gucci skulle aldrig köpa en kopia, och den som köper kopian har inte råd att köpa orginalet. Snarare _ökar_ förekomsten av kopior orginalets status.
Samma med läkemedel och barnvagnar.
Lite osäker på vem som skulle skapa dessa saker i större mängder och ge bort gratis. Verkar som en dålig affär.
Känns det inte rimligt Johan?
Du säger att den som skapar saker är skyddsvärd. Är inte privatpersoners integritet skyddsvärd?