Det svenska kontraspionaget och s k Stasiakter
Sveriges polis bedriver arbetet med att skydda vår nations
intressen. Det går hyggligt. Historiskt har det begåtts misstag och felaktigheter. Insynen
är begränsad, men ingen torde ifrågasätta att regeringen ytterst ansvarar för
verksamhetens övergripande inriktning.
Reglerverket är omfattande och det gäller inte minst uppgifterna om sekretess.
Det diskuteras här och där vilka uppgifter som finns om
svenskar som övervakats eller övervakat av eller på uppdrag av den gamla östtyska
säkerhetstjänsten Stasi. Spekulationerna är många.
Svenska SÄPO har ett antal akter som är relaterade till
personer som kan ha haft med Stasi att göra. Dessa grundar sig på amerikanska
uppgifter och underlag, på tyska uppgifter och underlag och på vårt eget
kontraspionage. Ett antal personer har till följd av detta blivit föremål för
en förundersökning, men inte alla. Uppgifter för dessa akter är
sekretessbelagda – precis som alla andra akter för kontraspionage. Pågående och
avslutat. Reglerna för när detta kan släppas är tydliga. Och orsakerna likaså.
Efter dagens sammanträde med regeringen kan jag för liberalernas del konstatera följande.
Sverige har fått allt material som finns att få från USA. (Ja
från alla arkiv/kartotek. Nej det finns inget som kan likna en ”Da Vinci-kod” som
ger svar på allt). Sedan kan man konspirera att det finns ytterligare
uppgifter, men då får man rimligen vända sig direkt till USA, dvs. CIA.
Alla svenskar kan begära ut och efter prövning få uppgifter om sig själva från SÄPO.
Alla svenska kan begära ut och efter prövning få uppgifter om sig själva direkt från den tyska myndigheten
Fler personer kan ges rätt att forska på befintliga uppgifter. Det finns ju ett prejudikat på just detta. Generellt kan man ju säga att en forskare inte ensam ger en vetenskapligt säker bild.
Uppgifter i dessa och andra säkerhetstjänsters akter är inte per automatik en sanning. Därför finns det betydande integritetsskyddsvärden också för enskilda. (Det är lagligt, har varit och ska vara lagligt att vara kommunist. Frågan om eventuella brott har prövats av SÄPO).
Folkpartiet stödjer tanken på att regeringen tar fram en vitbok/redogörelse över vad som gäller med sekretess, vad som gjorts genom åren och våra besked till andra länder. Vi välkomnar alltid forskning. Jag kan också notera att det inte alltid blir så att sekretess verkligen råder i just 70 år. Men det var inte så länge sedan Östtyskland och dess avskyvärda diktatur upphörde.
intressen. Det går hyggligt. Historiskt har det begåtts misstag och felaktigheter. Insynen
är begränsad, men ingen torde ifrågasätta att regeringen ytterst ansvarar för
verksamhetens övergripande inriktning.
Reglerverket är omfattande och det gäller inte minst uppgifterna om sekretess.
Det diskuteras här och där vilka uppgifter som finns om
svenskar som övervakats eller övervakat av eller på uppdrag av den gamla östtyska
säkerhetstjänsten Stasi. Spekulationerna är många.
Svenska SÄPO har ett antal akter som är relaterade till
personer som kan ha haft med Stasi att göra. Dessa grundar sig på amerikanska
uppgifter och underlag, på tyska uppgifter och underlag och på vårt eget
kontraspionage. Ett antal personer har till följd av detta blivit föremål för
en förundersökning, men inte alla. Uppgifter för dessa akter är
sekretessbelagda – precis som alla andra akter för kontraspionage. Pågående och
avslutat. Reglerna för när detta kan släppas är tydliga. Och orsakerna likaså.
Efter dagens sammanträde med regeringen kan jag för liberalernas del konstatera följande.
Sverige har fått allt material som finns att få från USA. (Ja
från alla arkiv/kartotek. Nej det finns inget som kan likna en ”Da Vinci-kod” som
ger svar på allt). Sedan kan man konspirera att det finns ytterligare
uppgifter, men då får man rimligen vända sig direkt till USA, dvs. CIA.
Alla svenskar kan begära ut och efter prövning få uppgifter om sig själva från SÄPO.
Alla svenska kan begära ut och efter prövning få uppgifter om sig själva direkt från den tyska myndigheten
Fler personer kan ges rätt att forska på befintliga uppgifter. Det finns ju ett prejudikat på just detta. Generellt kan man ju säga att en forskare inte ensam ger en vetenskapligt säker bild.
Uppgifter i dessa och andra säkerhetstjänsters akter är inte per automatik en sanning. Därför finns det betydande integritetsskyddsvärden också för enskilda. (Det är lagligt, har varit och ska vara lagligt att vara kommunist. Frågan om eventuella brott har prövats av SÄPO).
Folkpartiet stödjer tanken på att regeringen tar fram en vitbok/redogörelse över vad som gäller med sekretess, vad som gjorts genom åren och våra besked till andra länder. Vi välkomnar alltid forskning. Jag kan också notera att det inte alltid blir så att sekretess verkligen råder i just 70 år. Men det var inte så länge sedan Östtyskland och dess avskyvärda diktatur upphörde.
Kommentarer
I Almgrens bok står det att Sverige/Säpo, jag tror det var våren 2011, inte hade begärt ut F22 och Statistikkort från CIA.
Fråga 1: Betyder din kommentar att Sverige nu ställt en fråga till CIA/USA om resterande material ur Rosenholzkartoteket som berör svenska medborgare?
Fråga 2: Om svar ja, vem är det som har frågat? UD? Säpo? Regeringen?
Fråga 3: Tyskland har fått ca 351 000 kartotekskort från CIA, som enligt begäran skulle röra tyska medborgare (DDR, BRD). Men det visade sig att Tyskland även fick en mindre mängd kartotekskort rörande andra länders medborgare också, varav några få fall berör svenska medborgare och/eller personer som har/har haft uppehållstillstånd i Sverige.
Kartotekskorten är avgörande för att BStU:s personal ska kunna hitta dokument som är kopplade till HVA:s, men till vissa delar även de inrikes avdelningarnas, agenter som opererade utomlands.
Beskedet från BStU-forskaren och Rosenholzexperten Helmut Müller Enbergs är att forskare och journalister som begär ut material ur Stasiarkivet där kartotekskorten saknas troligen bara får ut en mindre mängd material om agenten bland de 111 000 löpmeter sak- och personakterna.
Delfråga A: Hur ser du på att låta överföra kopior på de kartotekskort som Sverige faktiskt har i dag till Myndigheten för Stasiarkivet, BStU, så att journalister och forskare får en bättre service i nämnda arkiv? Detta är för upplysningens skull en fråga som den tyske politikern Ernst Uhrlau, nuv chef BND, lade fram för de nordiska ambassadörerna år 2000.
Delfråga B: Så som situationen är i dag har journalister och forskare som vill titta på Stasis utrikesverksamhet fullservice på vissa personer (oftast personer födda i Tyskland) och icke fullservice på andra (personer födda i andra länder). Detta får t ex den intressanta konsekvensen att ett gift par som varit Stasiagenter belyses på olika sätt. Låt oss säga att mannen är från DDR och kvinnan är född i Sverige. Han kan då belysas väldigt väl vad gäller betygssättning av agenten och dennes rapporter, vad han gjort etc, medan kvinnans göranden och låtanden inte kan belysas på samma sätt då personalen på BStU inte känner till vilka akter som är kopplade till henne. Skevhet i forskningsmaterial är något som forskare är vana vid, men inte alltid media och allmänhet. Tyvärr kan det här förhållandet få den olyckliga konsekvensen att allmänheten får en bild av att alla Stasiagenter var tyskar. Detta är inte sant. Hur ser du på detta problem och hur kan man lösa detta?
mvh
Lena Breitner
www.tankaromib.wordpress.com