Sexualbrotten

Nyligen debatterade vi och skärpt den svenska sexualbrottslagstiftningen. Här är mitt huvudinlägg.

Anf. 125 JOHAN PEHRSON (FP):

Herr talman! I detta betänkande diskuterar vi förändringar i sexualbrottslagstiftningen. Det är förändringar som ytterligare skärper skyddet för den sexuella integriteten och människors rätt att själva bestämma över sin kropp.

    

Jag är glad för Folkpartiets del, för min egen del och för alla mina vänner från Alliansens del att det finns ett så brett stöd i kammaren för de förslag som läggs fram här. Det finns ingen som väljer att gå emot, trots komplicerad materia, trots straffskärpningar och i praktiken en hel del hårdare tag och tydligare gränssättningar. Det brukar annars finnas de här i kammaren som är emot detta, har jag noterat genom åren. Nu finns det ett brett stöd, och det välkomnar jag.

Vi väljer här att bredda det område som avgränsar vad som ska vara våldtäkt, inte vara våldtäkt eller inte vara kriminellt alls. Vi lyfter fram personer som befinner sig i ett hjälplöst tillstånd eller i en särskilt utsatt situation. Det är ett stort steg. Vad detta kan komma att innebära får så småningom avgöras av våra domstolar. Men om vi tittar noga i specialmotiveringen i propositionen finns en del exempel, och de kommer att utgöra ett underlag när domstolarna ska tolka denna lagändring.

Av propositionen framgår att bedömningen av om ett offer befinner sig i en särskilt utsatt situation ska grundas på situationen i sin helhet. Omständigheterna kan vara hänförliga till såväl offrets person som till yttre förhållanden. Vid en samlad bedömning av situationen kan det vara flera omständigheter som sammantaget skapar just en särskilt utsatt situation.

Vidare framgår det att det finns situationer där gärningsmannen på ett kvalificerat och förslaget sätt vilselett offret om de rätta omständigheterna kring en viss sexuell samvaro. Sedan ges mängder av exempel på lurendrejerifall och lite annat där människor kan vara i en särskilt utsatt situation. Detta är nödvändigt för att möta den verklighet där vi kan följa de fall som spelas upp i massmedierna. Jag upplever att inte minst kvinnor befinner sig, frivilligt eller ofrivilligt, i särskilt utsatta situationer. Jag hoppas att detta kommer att vara det verktyg som kan ge ett stärkt skydd och ett ökat självbestämmande, inte minst för dessa kvinnor.

    

Som redan har redovisats här skärper vi synen på vad som ska utgöra ett grovt sexuellt övergrepp mot barn. Här vidgas också möjligheten att skärpa straffen. Vi skärper också minimistraffet i dessa fall – det tredje förslaget.

     

Vi tar bort tanken på dubbel straffbarhet när det gäller utnyttjande av barn för sexuell posering och köp av sexuell handling av barn som är begångna utomlands. Jag kommer tillbaka till denna fråga när vi senare ska prata om dubbel straffbarhet med delar av oppositionen. Barn har en helt annan skyddsvärd ställning än vuxna människor. Det gäller rakt igenom lagstiftningen. Här skärper vi lagen. Det är viktigt. Vi förändrar också regelverket för preskriptionstid. Det är den femte viktiga förändringen för denna typ av vidriga utnyttjande av barn.

I det här sammanhanget vill jag lyfta fram att detta är viktig lagstiftning, men det handlar om så mycket annat. Någon tidigare talare nämnde vikten av det förebyggande arbetet. Vad gör vi för att det ska bli färre sexualbrott? Vad gör vi för att det ska bli färre brott över huvud taget i vårt samhälle? Det handlar om att jobba brett och med socialpolitiska insatser – sådant vi brukar prata om i kammaren när de viktiga frågorna om brott och straff diskuteras.

Just i det här fallet är det nödvändigt att fokusera på vad myndigheterna gör. Vilket stöd ger vi till brottsofferjourer och kvinnojourer? Vidare har vi regelverket för målsägandebiträden. Det var på det området pionjärerna lade fram tanken på ett målsägandebiträde, en särskild advokat eller jurist som biträder brottsoffret vid sidan av polisutredning och åklagare, för att ge skydd och stöd till en människa som har varit med om en fruktansvärd och vidrig integritetskränkning.

Regeringen och Alliansen kommer i många sammanhang tillbaka till vikten av att polisen ska fungera, att åklagarna ska ha den rätta kompetensen och att de utvecklingscentrum som finns – varav ett har ansvar för sexualbrott inom åklageriet – ska ägna sig åt att hela tiden finna metoder och utveckla verksamheten för att bli mer effektiva. Det är förhoppningsvis politiskt ostridigt att det ska vara så.

    

Detta gäller även domstolarnas kompetens och Kriminalvårdens insatser. Oavsett hur långa straff de personer som har begått de vidriga brotten får kommer de någon gång tillbaka till samhället. Då är det viktigt att tiden i kriminalvård har använts på bästa sätt så att de inte blir gärningsmän på nytt. Det är tanken med Alliansens syn på kriminalvård, nämligen en vändpunkt.

Just arbetet för att behandla sexualförbrytare utvecklas ständigt och befinner sig just nu på en historiskt sett hög nivå. Även om mycket är gjort finns mer att göra.

Herr talman! Jag yrkar avslag på reservationerna och bifall till förslaget i betänkandet. Det ska inte utesluta att det finns en hel del här som är fullt relevant. Sammantaget vill jag beteckna en del av reservationerna som symbolpolitik; en del är önskemål i en riktning som redan utreds. Som ni ser av svaren i betänkandet rör en hel del av reservationerna frågor som är föremål för mer eller mindre färska utredningar som bereds. Frågorna ska verkligen inte uteslutas. Jag tar det till intäkt för att det råder ett brett engagemang i kammaren för att gå vidare. Jag kan nästan lova att det här inte är de sista förändringarna i den svenska sexualbrottslagstiftningen. Det kommer att komma fler, och det har varit många innan dessa. Samhället ändras, och vi måste vara beredda att ständigt ompröva.

Jag måste ändå reagera lite mot retoriken här. Det har låtit som om det har varit någon sorts etnisk tävlan i vilka som begår de mest sjuka handlingarna och vilka länder människorna kommer från. För min del vill jag göra klart att i fråga om de människor som ser kvinnor som horor och anser att de ska få göra vad de vill med dem spelar det ingen roll om dessa människor heter Erik eller Hamid. Det finns en sexualbrottslagstiftning, och det finns en lag som gäller alla människor i Sverige. Om de heter Erik eller Hamid spelar mig ingen roll. Människor som begår sexualbrott ska mötas av polis och utredas, och om de är skyldiga ska de förhoppningsvis dömas.

    

Sedan ska de sitta en rejäl stund i fängelse och där få behandling. Men de ska sitta inlåsta. Det ska vara konsekvenser på sexualbrott. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi lägger oss på den nivån. Vem som begår den ena vidrigheten efter den andra genom våldtäkt eller så kallad fruimport spelar inte heller någon roll. Det finns en lag i Sverige, och den gäller alla som lever i Sverige och är svenska medborgare. Det tycker jag är viktigt att vara tydlig med.

Herr talman! Jag nöjer mig med detta, och jag gissar och hoppas att jag kommer att få repliker om frågor om samtycke eller synnerligen grov våldtäkt eller andra saker som är viktiga att diskutera.

Herr talman! Än en gång yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.