Makten till folket

Om "hatet" mot valfriheten. I NA 1/7. 

Stoppa frihet(s)jakten

Vem ska bestämma över vår vardag: Politiker eller vi medborgare? Detta är en avgörande ideologisk fråga för oss liberaler i hösten val. Reformen av välfärden som öppnat för mångfald har varit viktig. Den har gett mer rättigheter till enskilda människor. Vi betalar solidariskt med våra skatter, några mycket och andra mindre, samtidigt får alla vuxna medborgare göra lika viktiga val som passar just hen. Egenmaktsreformerna har så klart inte varit perfekta. Det är ju sällan någon omreglering. Sakta men säkert har steg tagits i rätt riktning så att viktig välfärd blir bättre och passar fler. Att socialdemokraterna och andra socialister vill stänga Engelska skolan, Karl Johans Skola eller andra skolor i Örebro län är en tragedi för elever och föräldrar. 

En starkare ägarprövning av företag i välfärdssektorn är bra och något vi liberaler krävt länge. Men när socialister överdrivet anti-intellektuellt riktar in sig på ”vinster i välfärden” så tar de stora risker. De rödgröna skriver propositioner som de vet saknar stöd i Riksdagen och förlorar omröstningarna – allt för att skapa dramatik. Ren valfeber skulle jag kalla det. Snacka om att slösa med gemensamma resurser. Överskott är ofta en följd av effektivisering och nyskapande. Det blottlägger den offentliga sektorns eviga utmaningar med byråkratiska organisationer, ofta oklart ledarskap och en brist på känslan att kunna påverka. Ljuset borde istället riktas på ”förlusterna” i välfärden. Brist på vård, avsaknad av omsorg eller frånvaron av en bra skola.

Inte minst socialdemokraterna har antagit en rent marxistisk retorik. Icke offentliga leverantörer av välfärd får klä skott för tillkortakommanden i s-modellen: ”Politiker kan allt och gör det alltid bäst”.

Förslaget om vinstbegränsning på det operativa kapitalet är de facto ett vinstförbud. Och utan överskott finns inga företag inom någon verksamhet. Fokus måste ligga på att förbättra de delar som inte fungerar tillfredsställande, vilket främst görs genom att än mer förbättra medborgarnas chans till viktiga välfärdsval, eller att justera te x nivån på skolpeng när det gäller elevers socioekonomiska förutsättningar. Då reglerar vi samtidigt möjligheten till eventuellt orimliga överskott ett visst räkenskapsår.

Mångfald är centralt för all utveckling. Verksamhet med hög kvalitet tenderar att vara attraktiv även när det gäller välfärden. Den som vill kan påverka sin livssituation utan hänsyn till privat ekonomi. Andra inom te x vården kan inspireras och utvecklas av vad som sker hos andra utförare. Innovationer tas vidare och utvecklas, medborgarna får bedöma attraktionen i dessa och myndigheter inspekterar att regelverken följs. Återkommande bristfällig verksamhet ska alltid stängas ner - oavsett utförare. Därmed fasas gamla metoder ut, och våra skattepengar används mer effektivt.

Den socialistiska styrningen och monopolismen var anledningen till att den sovjetiska modellen rasade samman samtidigt som den Västeuropeiska blomstrade. Socialisterna tycks dock fortfarande inte lärt sig läxan. I sin iver att likrikta allt för att de - lika lite som vi liberaler - accepterar orättvisorna så vill sossarna skapa demoner kring att verksamheter söker överskott istället för underskott. Vad är nästa bransch där S vill krossa mångfalden? Livsmedel? Kläder? Cyklar?

Kritiken mot regeringens förslag har varit öronbedövande, deras egen utredningsexpert har kallat det för ett ”giftpiller”. Det är ett piller välfärden och medborgarna inte behöver idag eller senare i höst.

Johan Pehrson (L)

Riksdagskandidat Liberalerna Örebro Län