Socialförsäkringarna
Idag skriver jag i Nerikes Allehanda om vikten av hållbara och relevanta socialförsäkringar. Här följer hela artikeln.
Viktiga försäkringar
Våra socialförsäkringarna har genomgått viktiga förändringar på senare år. Detta har varit en nödvändig reformering för att återföra Sverige till arbetslinjen. Det skall erkännas att flera av uppstramningarna av tillämpningen i regelverket skedde redan under s-regeringen. Socialförsäkringarna är idag mer robusta och långsiktigt hållbara för samhällsekonomin. För individen har omställning och rehabilitering betonatas eftersom passivisering så starkt bidrar nya hälsorisker och långvarigt utanförskap.
Den statligt reglerade A-kassan har idag tappat sin försäkringsmässighet för de allra flesta arbetande Det är för få som erhåller 80 procent av lönen vid ofrivillig arbetslöshet. Den tänkta avtrappningen är satt ur spel och allt för få personer är med och solidariskt finansierar risken att drabbas av arbetslöshet. Den dagen personer drabbas av arbetslöshet riskerar alla ändå få betala för den ”oförsäkrade” genom försörjningsstödet. Dessutom finns det mycket som tyder på att en tydlig avtrappning med högre tak i början av en arbetslöshetsperiod kan stimulera till välbehövlig dynamik på arbetsmarknaden. Att byta jobb idag innebär att vi alla hamnar sist i de förhärskande turordningsreglerna. Dessutom kanske det nya viktiga framtidsjobbet inte har rikliga kompletterande avtalsförsäkringar via t ex fackförbund.
Folkpartiet väljer därför att driva på för en gemensam obligatorisk försäkring mot arbetslöshet med bättre riskspridning och ett minimum av ”fripassagerare”. Dessutom ska taket kunna höjas och därmed ersättningen under de första hundra dagarna av arbetslöshet. Detta ökar dynamiken på arbetsmarknaden.
Motsvarande utmaning gäller för vår allmänna sjukförsäkring. Den har varit en röd tråd hos liberaler genom historien. Även där utgör ett lågt tak ett problem. För många hårt arbetande människor krävs idag tilläggsförsäkringar för att få ut 80 procent av den tidigare inkomsten vid en sjukdom. Detta om du har turen att vara frisk. Har du haft oturen att få en sjukdom i tidiga år kan det bli omöjligt att teckna en försäkring genom facket eller privat, trots att du är arbetsför. Vissa förvarar ett lägre försäkringsskydd med att de flesta har en tilläggsförsäkring. Vi menar att detta inte rätt tänkt.
För oss liberaler finns det inte ett motsatsförhållande mellan ett gott socialförsäkringsskydd och en fungerande arbetsmarknad. Självriskerna måste finnas och vara utformade så att alla har något att ”förlora” på att inte arbeta. Betoning på omställning och aktivitet är centralt oavsett vi talar ofrivillig arbetslöshet eller bristande arbetsförmåga. Men riskerna bör precis som avgifterna följa proportionellt med inkomsten. Att lärare, poliser, sjuksköterskor eller privata tjänstemän har ett obligatoriskt inkomstbaserat skydd vid sjukdom eller arbetslöshet utgör inte ett problem för en fungerande arbetsmarknad. Däremot kan ett trygghetssystem som bygger på privata eller fackliga tilläggsförsäkringar innebära inlåsningseffekter som gör att människor inte vågar ta steget att pröva sina vingar för nya utmaningar.
Socialförsäkringar kallas ofta felaktigt för ”bidrag”. Rätt utformat menar vi att obligatoriska relevanta försäkringarna är ett viktigt smörjmedel för en fungerande arbetsmarknad och en fungerande välfärdspolitik. Frihet och solidaritet på samma gång.
Johan Pehrson (FP)
Riksdagsledamot och Gruppledare
Ledamot av socialförsäkringsutredningen
Viktiga försäkringar
Våra socialförsäkringarna har genomgått viktiga förändringar på senare år. Detta har varit en nödvändig reformering för att återföra Sverige till arbetslinjen. Det skall erkännas att flera av uppstramningarna av tillämpningen i regelverket skedde redan under s-regeringen. Socialförsäkringarna är idag mer robusta och långsiktigt hållbara för samhällsekonomin. För individen har omställning och rehabilitering betonatas eftersom passivisering så starkt bidrar nya hälsorisker och långvarigt utanförskap.
Den statligt reglerade A-kassan har idag tappat sin försäkringsmässighet för de allra flesta arbetande Det är för få som erhåller 80 procent av lönen vid ofrivillig arbetslöshet. Den tänkta avtrappningen är satt ur spel och allt för få personer är med och solidariskt finansierar risken att drabbas av arbetslöshet. Den dagen personer drabbas av arbetslöshet riskerar alla ändå få betala för den ”oförsäkrade” genom försörjningsstödet. Dessutom finns det mycket som tyder på att en tydlig avtrappning med högre tak i början av en arbetslöshetsperiod kan stimulera till välbehövlig dynamik på arbetsmarknaden. Att byta jobb idag innebär att vi alla hamnar sist i de förhärskande turordningsreglerna. Dessutom kanske det nya viktiga framtidsjobbet inte har rikliga kompletterande avtalsförsäkringar via t ex fackförbund.
Folkpartiet väljer därför att driva på för en gemensam obligatorisk försäkring mot arbetslöshet med bättre riskspridning och ett minimum av ”fripassagerare”. Dessutom ska taket kunna höjas och därmed ersättningen under de första hundra dagarna av arbetslöshet. Detta ökar dynamiken på arbetsmarknaden.
Motsvarande utmaning gäller för vår allmänna sjukförsäkring. Den har varit en röd tråd hos liberaler genom historien. Även där utgör ett lågt tak ett problem. För många hårt arbetande människor krävs idag tilläggsförsäkringar för att få ut 80 procent av den tidigare inkomsten vid en sjukdom. Detta om du har turen att vara frisk. Har du haft oturen att få en sjukdom i tidiga år kan det bli omöjligt att teckna en försäkring genom facket eller privat, trots att du är arbetsför. Vissa förvarar ett lägre försäkringsskydd med att de flesta har en tilläggsförsäkring. Vi menar att detta inte rätt tänkt.
För oss liberaler finns det inte ett motsatsförhållande mellan ett gott socialförsäkringsskydd och en fungerande arbetsmarknad. Självriskerna måste finnas och vara utformade så att alla har något att ”förlora” på att inte arbeta. Betoning på omställning och aktivitet är centralt oavsett vi talar ofrivillig arbetslöshet eller bristande arbetsförmåga. Men riskerna bör precis som avgifterna följa proportionellt med inkomsten. Att lärare, poliser, sjuksköterskor eller privata tjänstemän har ett obligatoriskt inkomstbaserat skydd vid sjukdom eller arbetslöshet utgör inte ett problem för en fungerande arbetsmarknad. Däremot kan ett trygghetssystem som bygger på privata eller fackliga tilläggsförsäkringar innebära inlåsningseffekter som gör att människor inte vågar ta steget att pröva sina vingar för nya utmaningar.
Socialförsäkringar kallas ofta felaktigt för ”bidrag”. Rätt utformat menar vi att obligatoriska relevanta försäkringarna är ett viktigt smörjmedel för en fungerande arbetsmarknad och en fungerande välfärdspolitik. Frihet och solidaritet på samma gång.
Johan Pehrson (FP)
Riksdagsledamot och Gruppledare
Ledamot av socialförsäkringsutredningen
Kommentarer