Stoppa barns brottslighet i tid

Om ett barn begår ett brott när de är under femton år kan föräldrar säga nej till myndigheternas insatser. Först om katastrofen blir total för den unge så kan han eller hon tvångsomhändertas. På vägen dit kan dock kriminaliteten skada barnet för evigt – och alla andra som drabbas av dessa brott.

Folkpartiet liberalernas rättspolitiska arbetsgrupp föreslår nu en skärpning av regelverket till förmån för barnet och myndighetsinsatser. Det ska inte vara möjligt för en förälder som misslyckats i sitt föräldrauppdrag att säga nej till insatser när dess barn begår ett brott.

Vi vill dessutom inte bara - att såsom Alliansregeringen är överens om – att polisen ska utreda brott också av den som är under 15 år, utan de ska också klaras upp. Detta kan kräva fler domstolsprövningar.

Om detta och mer som inte minst markerar föräldrars ansvar kan ni läsa på DN-debatt idag. Kolla gärna inslagen på Rapport.

Läs hela rapporten här

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentarer

Suddegumman sa…
Nyss hemkommen från England där man definitivt har en hårdare attityd mot unga brottslingar så har jag svårt att se hur det har hjälpt dem i deras kamp mot ungdomsbrottslighet. Tidiga insatser är väl de flesta överens om är något som är svårt men nödvändigt att jobba med men att stigmatisera och märka minderåriga som brottslingar via rättssalen har jag väldigt svårt att se vitsen med och jag tror att det är att förenkla problemet. De flesta av oss har vid något tillfälle gjort något brottsligt, inklusive jag själv (kanske även du Johan), i våra liv (räknar vi med trafikbrott närmar vi oss säkert 100%) men det betyder inte att vi är dåliga samhällsmedborgare i det stora hela. I de flesta fallen är det situationen, omgivningen, eller så kallat ungdomligt oförstånd som ligger bakom. En korrekt respons från förälder, lärare, polis, farfar, granne etc rätar i många fall ut det ungdomliga oförståndet och vi växer upp som s k hederliga medborgare. Några gånger hjälper inte detta men då behövs i mina liberala ögon en större stödinsats inte en högre straffsats. Det är väl fortfarande så att vi som liberaler tror på människans inneboende välvilja och att det är omgivningar, uppfostran (eller avsaknad därav), mental sjukdom och liknande som skapar brottslighet, inte någon slags inneboende illvilja som behöver exorceras via domstolen, i alla fall när det gäller våra barn (för det är dom vi talar om, dina och mina barn).
Nej de satsar ju mer på straff. Vi tror på sociala insatser. Men det är klart att dessa också kan upplevas som obehagliga.'

Ingen föds kriminell. Men till följd av föräldrars tillkortakommanden kan unga förstöra sitt eget och andras liv i en rasande fart. Detta måste stoppas tidigare än idag. Av just kärlek till den unge - med föräldrar som vägrar att våra sociala myndigheter får bland sig i dess framtid. De flesta föräldrar är vettiga och om de erbjuds stöd så tar de emot den. Alla barn har dock inte den förmånen.

Skrev följande till en ledarskribent på Aftonbladet nyss.

Åsa,

Jag har träffat många socialarbetare, jag också. De pratar självklart om resurser, men också om regelverk som sätter föräldrarätten före barnrätten. Om föräldrar vägrar medverka så finns inte mycket att sätta emot för hårt arbetande socialarbetare. Tvångsvård känns väl defensivt första, andra och tredje gången den unge begår ett brott. Det är just detta jag och vår arbetsgrupp ifrågasätter. Våga lita på dem du och Mona Sahlin nyss träffat.

För övrigt ökade resurserna i våra kommuner när det gäller barn- och ungdomsvården med 8 procent mellan 2006 och 2007. Tyvärr inte hittat underlag för 2008 ännu. De sammanlagda kostnaderna ökade med 5 procent under samma tid. En viktning rimligen från ishockeyhallar till barn. Ansvariga för dessa goda siffror är säkert både sossar och liberaler. Ibland har säkert tyvärr motsvarande politiska färger någon gång fattat korkade beslut ur barnperspektiv.
Suddegumman sa…
Som sagt, jag har inget emot tidiga insatser som i vissa fall kanske måste inkräkta på föräldrarollen men vad jag vänder mig mot är att du vill sätta barn i en rättssal och jag ser inte att du försvarat den delen i ditt inlägg. Idag läser jag om Ungdomsstyrelsen rapport ”Fokus08 – en analys av ungas utanförskap” och konstaterar att det finns en tydlig problembild i vissa förstadsområden. Det är bl a här det svåra, tids och resurskrävande arbetet måste göras för att få våra barn på rätt väg, inte i rättsalen. Den borde vara reserverad för vuxna som i alla fall någorlunda kan förstå varför samhället ställer dom inför skranket, inte barn som bara agerat och reagerat med utgångspunkt i sin omvärld.
Bo Bengtsson sa…
KNACK, KNACK NÅGON HEMMA.
Har du läst om folk som klagar på att domare Tomas Norström skulle vara jävig.
Detta kan väl inte vara verkligt, juridiken är ju blind utan sidohänsyn.
Varför har du inte stöttat Herr Norström

KNACK KNACK SOVER DU
Anonym sa…
Hörde debatten mellan dig och Sarnecki. Den väckte två frågor:
1) Hur f-n kan en man som Sarnecki, som ljugit om brottslighet i många år (ökat antal anmälningar och ökat antal misshandelsfall på sjukhusen beror på ökad anmälningsvillighet) anklaga någon för att ljuga?
2) Om nu föräldrarna är ansvariga för sina barn, vilket du och Sarnecki var överens om, varför döms inte de för de brott barnet begår? Satt som på nålar och undrade varför inte reportern frågade denna centrala fråga.

Populära inlägg i den här bloggen

Stolpskott av Lagrådet om drogtester av barn

Varning för hashromantik på hög nivå

Narkotika, barn, lagråd och proportioner