Upprepade hot leder inte till dom


Få anmälningar om grov kvinnofridskränkning leder till fällande domar. Bland annat rapporterade P4 Halland häromdagen att endast en tiondel av de personer som anmälts för grov kvinnofridskränkning i Halland de senaste tio åren har dömts.

Rubriceringen ”kvinnofridskränkning” infördes 1998 för att skärpa straffen för män som kränker och använder våld i nära relationer vid upprepade tillfällen. Detta är ytterst angeläget: vad kan vi göra för att förebygga våld i nära relationer?

Folkpartiet liberalerna och regeringen arbetar mycket aktivt för att bekämpa våld i nära relationer. Sedan 2006 har en mängd viktiga insatser på detta område och ett omfattande arbete pågår. Skyddet mot trakasserier och förföljelse, så kallad stalkning, har förstärkts och kommunernas ansvar för stöd till våldsutsatta har tydliggjorts. Förra veckan tog Riksdagen också beslut om bättre skydd för kvinnor i egna hemmet genom att göra det lättare att meddela kontaktförbud för just det egna hemmet. Mycket är gjort, men det är tyvärr väldig mycket kvar att göra.

Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristande jämställdhet. Samtidigt som det är av största betydelse att män som slår ska lagföras och brottsoffret skyddas så måste samhället också konfrontera de bakomliggande värderingar och attityder som bidrar till våldsutövandet.

På senare tid har vi kunnat läsa om situationen för unga män och unga kvinnor som utsätts för att framför allt unga män begår sexuella övergrepp eller våldtäkt på unga kvinnor. De miljöer som beskrivs i de rättsfall som återges är förfärande. Det är en hel del rättegångar som pågår. Det hela väcker tanken på vad vi behöver göra för att jobba långsiktigt. Jag och Folkpartiet är helt övertygade om att vi måste jobba på synen på mansrollen. Vi kan verkligen behöva fundera på hur den ska se ut i framtiden när alldeles för många män upplever sig själva som ”loosers”. De har mycket svårt att möta den modernism som har sköljt över samhället och den jämställdhet som för de flesta män i dag är en självklarhet. Men det är den inte för alla, och dessa gör ett motstånd som är brutalt.

Jag vill understryka att vi har gjort en hel del i rättsväsendet, men samtidigt kan jag konstatera att detta inte räcker fullt ut. Utmaningarna är stora. Det som vi nu förändrar i dagens lagstiftning – att man skärper situationen när det gäller kontaktförbud något – är rimligen ett steg i rätt riktning. Det kan hjälpa något, men jag tror att det behövs ännu större tag. Om vi ska titta i kristallkulan tror jag att vi framöver behöver återkomma till frågan om unga tjejers situation när det gäller vissa unga mäns beteende.

Jag tillhör dem som hoppas en hel del på att den nya polisorganisation som vi ser från och med den 1 januari 2015 kommer att innebära en ökad stramhet, en ökad kraft och en ökad produktivitet i att få fram de bästa metoderna i hela vårt avlånga land. Detta behöver komma ut i verksamheten överallt där poliser möter våldsutsatta och hotade kvinnor. Dels måste man få de bästa riskbedömningarna initialt, dels måste utredningarna arrangeras på ett sådant sätt att man kan få fram fler fällande domar. Det blir lättare för polis och åklagare att utveckla verksamheten på detta område tillsammans när man har en nationell polis och ett nationellt åklagarväsen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lagring av trafikdata och bötesbrott

Värna den som skapar - inte den som stjäl.

Eleverna har rätt till en likvärdig skola - det är dags att förstatliga skolan!