Alkohol, skräckfilmer och samurajsvärd
Idag meddelades dom i målet B4234-11 i HD. Det gällde frågan om med vilket ansvar och för vilket brott vi med svensk rätt kan döma en man som kraftigt berusad angripit en kvinna (med vilken han hade en relation med) med ett samurajsvärd och huggit henne i huvudet, bålen och armarna med minst tio hugg. Mannen hade druckit mängder - sannolikt tre flaskor vin - medan han tillsammans med kvinnan kollade på Alienfilmer. Detta anses kunna ha varit en förklaring till hans attack på kvinnan någon gång under natten.
Högsta domstolen kommer fram till att det är bevisat att mannen hade uppsåt till en mycket allvarlig misshandel men inte till att döda sin sambo. Tvärtemot Hovrätten.
I domen behandlar Högsta domstolen viktiga frågor om hur man bör se på bevisningen när det gäller uppsåt. Högsta domstolen berör de särskilda problem som gäller uppsåt hos berusade eller psykiskt störda personer samt vad som gäller om bevisning när den tilltalade invänder att han eller hon missuppfattade situationen.
Vid sidan av avsikts- och insiktsuppsåt finns det mer svårdefinierade likgiltighetsuppsåtet till grund för ansvar i svensk straffrätt. Det är uppenbart att likgiltighetsuppsåtet är svårtillämpat i s k försöksbrott som det nu aktuella försök till mord.
Såsom likgiltighetsuppsåtsbegreppet tillämpats på detta fall och tidigare liknande fall måste frågan nu väckas om det verkligen fortfarande är så som vi beslutat i bred enighet i riksdagen. I 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken föreskrivs nämligen att om en gärning har begåtts under självförvållat rus eller om gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt var från sina sinnens bruk ska detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott.
Jag intervjuades om domen i Rapport 7 mars.
Jag har tidigare debatterat frågan som då uppmärksammats i Accentmagasin.
Dagens Nyheter rapporterar här och Svenska Dagbladet här.
Högsta domstolen kommer fram till att det är bevisat att mannen hade uppsåt till en mycket allvarlig misshandel men inte till att döda sin sambo. Tvärtemot Hovrätten.
I domen behandlar Högsta domstolen viktiga frågor om hur man bör se på bevisningen när det gäller uppsåt. Högsta domstolen berör de särskilda problem som gäller uppsåt hos berusade eller psykiskt störda personer samt vad som gäller om bevisning när den tilltalade invänder att han eller hon missuppfattade situationen.
Vid sidan av avsikts- och insiktsuppsåt finns det mer svårdefinierade likgiltighetsuppsåtet till grund för ansvar i svensk straffrätt. Det är uppenbart att likgiltighetsuppsåtet är svårtillämpat i s k försöksbrott som det nu aktuella försök till mord.
Såsom likgiltighetsuppsåtsbegreppet tillämpats på detta fall och tidigare liknande fall måste frågan nu väckas om det verkligen fortfarande är så som vi beslutat i bred enighet i riksdagen. I 1 kap. 2 § andra stycket brottsbalken föreskrivs nämligen att om en gärning har begåtts under självförvållat rus eller om gärningsmannen på annat vis genom eget vållande tillfälligt var från sina sinnens bruk ska detta inte föranleda att gärningen inte anses som brott.
Jag intervjuades om domen i Rapport 7 mars.
Jag har tidigare debatterat frågan som då uppmärksammats i Accentmagasin.
Dagens Nyheter rapporterar här och Svenska Dagbladet här.
Kommentarer