BRA siffror från BRÅ

Enligt nya siffror från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) klaras allt fler brott upp (här i DN och SvD). Under 2009 klarades 38 procent av samtliga brott upp, en ökning med tre procentenheter sedan 2008. Det kan tyckas vara av marginell betydelse, men visar ändå att vi är på väg åt rätt håll. Det är glädjande.

”Bäst i klassen” är utredningarna av bedrägeribrott, där antalet personer som har kunnat bindas till brotten ökade med hela 45 procent under 2009. Det är främst bedrägeribrott med hjälp av internet och med kontokort samt med hjälp av bluffaktura som har ökat.

Det är bra att det svenska rättsväsendet blir allt effektivare, men fortfarande kan mycket bli bättre. Samtidigt får vi aldrig glömma att det stora brottsförebyggande arbetet sker genom en bra politik för jobb och skola.

Äntligen!

Idag fattades ett mycket viktigt beslut för Örebroregionens framtid. Örebro universitet har äntligen erhållits rätten till att examinera läkare. Något man arbetat för länge (här i DN, SvD och NA).

Etableringen av läkarutbildningen kommer inte bara att förändra Örebro universitet i grunden, den kommer också att påverka hela Örebro kommun. Vid en fullt utbyggd utbildning kommer detta att innebära att mer än 1000 nya örebroare, forskare, lärare och studenter, som fortsätter att bygga en ljus framtid för staden, kommunen och regionen. Örebro får vidare än större möjligheter att attrahera kunskapsintensiva företag och företag inom den kommande expansiva marknaden inom äldreomsorgsområdet.

För oss Folkpartister är beslutet ett naturligt steg i den process för att stärka Sverige utbildningsmässigt som inleddes när vi övertog ansvaret för utbildningsdepartementet. Nu börjar arbetet med att bygga det framtida Örebro, och vi har fått en bra start.

Polisetik och löneavdrag

Rikspolisstyrelsen straffar de tre poliser som blivit ökända för att ha suttit i en polisbuss och gapat "apejävel", i samband med upploppen i Rosengård i december 2008. De två poliser som yttrat de horribla orden får ett disciplinstraff i form av löneavdrag, medan deras kollega som hörde kommentarerna men inte anmälde dem får en varning. En granskning av chefen för Malmöpolisens agerande, efter att han fått reda på händelsen, pågår fortfarande (mer i DN och SvD).

Under utredningstiden har poliserna varit förflyttade till annan tjänstgöring. Nu ska polisledningen diskutera deras framtida placering. Det är således inte klart om de dömda ska ha möjlighet att få återgå till yttre tjänst - eller inte.

Polisen arbetar i en extrem förtroendebransch. Det är därför ytterst viktigt att alla fall där poliser agerat otillbörligt utreds noga och att straffen blir kännbara. Just i detta fall kan väl rimligen ingen känna att dessa poliser, redan idag, kan träffa människor - våldsverkare eller inte - med respekt i t ex Rosengård. Deras förtroendekapital är minst sagt kört i botten.

Länspolismästaren är också solklar med att beteendet har skadat förtroendet för polisen och att det gör ett redan svårt arbete, särskilt i utsatta områden, än svårare. Detta är givetvis mycket olyckligt.

Vi måste stärka självsaneringen inom svensk polis. Men det finns ett problem. Åtgärderna för poliser som missköter sig är idag alltför trubbiga och få. I stort sett finns bara varning, löneavdrag eller avsked. Fler åtgärder måste därför göras möjliga. Poliser som begår t ex misshandel får i regel avsked. Det är bra, men kan vara att gå för lång i detta fall. Med flera steg i en konsekvenstrappa kunde åtgärder såsom en längre tids avstängning från sin tjänst- eller ett större löneavdrag vara möjliga. Och de borde inte vara orimliga i fall liknande detta.

Polisen måste också tydligare ges instruktioner om att visa nolltolerans mot verbala övergrepp. Annars får vi aldrig den polis vi vill ha. Det är i mycket en ledningsfråga att med kraft rensa upp i kårandans negativa och mörka vrår. Det är sannolikt en ytterst liten minoritet vi talar om inom svensk polis, men tyvärr uppenbart för stor.

Genom tydligare värdebaserat ledarskap och fler steg i konsekvenstrappan kan förhoppningsvis denna grupp, i det närmaste, utplånas.

Innehåll - inte bara betong

Kriminalvårdens GD Lars Nylén oroas över att vi numera har en för effektiv polis. Han överdriver något. Svensk polis kan fortfarande bli rätt mycket bättre! Dessutom är tanken att med fler poliser ska brottsligheten minska och inte tvärtom. Däremot så blir det en kortsiktig effekt att fler kriminella grips, lagförs och fängslas. Där är vi exakt just nu.

Nylén oroas över att vi saknar överskott på tomma häktes- och fängelseplatser (här i SvD och DN). Och det finns all anledning till detta. Det behövs luft i systemet för att polisen ska fungera effektiv – inte minst ur säkerhetssynpunkt. Det gäller dock att samtidigt komma ihåg att det varit fullt länge på svenska fängelser. Tomma platser kostar massor som vi vill använda till annat. Vi har vidtagit mängder av åtgärder sedan 2006.

Faktum är att det sammantaget tillkommit brutto 2 519 nya platser i häkte och anstalt (netto 1 762 då en del stängs) om vi räknar in det som färdigställs under den närmaste tiden. Det är den största strukturella lokalförändringen någonsin inom svensk kriminalvård - i alla fall sedan cellfängelserna infördes 1841. Årtionden av misskött ROT-verksamhet tas nu sakta men säkert igen. Det tar dock tid och är dyrt.

Vi har nämligen också satsat, många miljoner mer än den tidigare regeringen, på innehållet. Vi har nu mindre narkotika, färre rymningar, färre självmord än på länge och färre insmugglade mobiltelefoner. Detta sker samtidigt som vi ger mer behandlingsprogram, fler arbetar, mer yrkesträning och fler får utbildning. Det ena ger det andra. Att fler personer pluggar istället för att droga sig är en rätt stor mänsklig vinst.

Jag är stolt, men inte nöjd över vad vi nu gör med svensk kriminalvård. Folkpartiet liberalerna har en fortsatt gedigen reformagenda för en ännu säkrare, mer effektivt och humanare kriminalvård. Rätt mycket överensstämmer med vad vi vill tillsammans i Alliansen. Våra förslag ska vi redovisa i god tid innan valet.

Avskaffa rättspsykiatrin

Idag var jag på besök i Sundsvall och Härnösand. Jag hade flera bra möten med företrädare för kriminalvården, psykiatrin och socialtjänsten. Vi pratade om säkrare fängelser, bättre vård, omsorgen om de mest sköra inom psykiatrin och hashvågen bland unga i Sundsvall. Rätt blandade ämne alltså.

På den rättspsykiatriska avdelningen i Sundsvall gick vi dessutom igenom argumenten och tillvägagångsätt om det blir som jag vill - att vi avskaffar rättspsykiatrisk vård som påföljd. Vårt land är unikt i vår del av världen när vi i domstol dömer människor för brott trots att de inte vet vilken planet de befinner sig på. Här krävs en anpassning till mer av humanisim. Rimligare är att alla som vet vad de gjort döms till fängelse och där ges kvalificerad psykiatriskvård. Den som efter avtjänat straff trots allt är farlig för samhället ska kunna omfattas av en s k samhällsskyddsåtgärd och kommer därmed fortsätta att vara inslåst så länge det av läkare anses nödvändigt.

Frågan om hur vi skall hantera psykiskt störda lagöverträdare är svår, men det krävs förändringar. Mitt mål är att Folkpartiet liberalerna skall ha ett färdigt förslag så att vi snarast möjligt efter valet kan sätta igång med reformarbetet.

Expressen felciterar.

Inte minst på bloggar gapas det mycket. Komplicerade frågor blir svarta eller vita. Osanningar och meningar rycks ur sitt sammanhang. Det sker dock också ibland i mer traditionella medier. Expressen har t ex hittat på - av misstag gissar jag - citat från mig när jag förklarar varför man som liberal måste få ifrågasätta proportionalitetsbedömningar från Lagrådet. Detta återgavs i en längre text på ledarplats där tidningen ogillade möjligheten till misstankebaserade drogtester av icke-straffmyndiga personer.

Tidningen har korrigerat på nätet i efterhand, men skadan är redan skedd. Det finns ju människor som tror på det dom läser i t ex tidningar eller på bloggar.

Följande var mitt svar på den oftast så kloke Eric Erfors text i ämnet drogtester.


Expressen missar poängen

Eric Erfors är arg på liberaler som är för en restriktiv narkotikapolitik. Folkpartiets politik består av förebyggande arbete, tydlig lagstiftning och ett fokus på att tidigt upptäcka ungas missbruk. Erfors citerar friskt och felaktigt vad jag bland annat på min blogg skulle ha uttryckt i denna debatt. Erfors får sätta vilka etiketter han vill på sig själv och sina åsiktsvänner. Människor som är emot drogtester för att kunna stoppa missbruk bland barn är i min värld inte "blåögda terroristkramare eller samvetslösa drogliberaler". Jag råkar bara tycka annorlunda och råkar dessutom ha belägg för att den svenska restriktiva narkotikapolitiken är relativt framgångsrik.

Den nya lagen ställer upp tydliga krav som måste vara uppfyllda för att drogtest ska kunna göras på den icke straffmyndig person. Att en polis godtyckligt vill plocka in någon för kissprov räcker inte. Det måste finnas objektiva skäl som stöder att 14-åringen du har framför dig är drogpåverkad. Dessutom måste det vara klart att drogtestet i så fall behövs för att ge socialtjänsten kunskap att agera utifrån.

Att hävda att ett drogtest i sådana lägen alltid är en kränkning signalerar att man inte riktigt vill se missbrukets nakna ansikte. De myndighetspersoner som arbetar mot missbruk bland unga kan berätta rätt ruggiga historier om de narkotikamiljöer barn vistas i. Om man vill lyssna. Ett drogtest kan vara avgörande för om socialtjänsten verkligen kan sätta in kraft i en mobilisering för en ung människa som är på väg in i ett narkotikamissbruk. Ett drogande som vi vet rätt snabbt kan göra alla liberala frihetsbegrepp i praktiken meningslösa.

Lagrådets yttrande måste få ifrågasättas inte minst när det gäller proportionalitetsavvägningar. När lagrådet tillstyrkte regelverket för FRA och svensk signalspaning var det sannerligen inget som skyddade lagrådet från ifrågasättanden. På samma sätt måste jag ha rätt att ha synpunkter på lagrådet i denna fråga.

Den som för ett resonemang om att eget bruk av narkotika inte är ett särskilt allvarligt brott och att vi faktiskt inte straffar självmord tycker jag missar poängen. Kriminalisering av bruk är ju till för att vi med kraft skall kunna sätta in sociala och andra stödjande åtgärder. Det är ju rimligen lättare att avbryta ett missbruk tidigt än sent i en människas liv. Varför skulle insatser för att hindra en 15-åring att missbruka vara ok, men samma insatser kulle vara hemska för en 14-åring? I de svenska drogmiljöerna och bland dessa narkotikalangare görs i regel inga ålderskontroller av nya konsumenter.

Urvattnade frihetsbegrepp eller ett enögt integritetsbegrepp när det gäller tvångsmedel gör ingen liberalism. Nolltolerans mot att 14-åringar missbrukar är ingen helig princip för mig, men det är en vettig målsättning.

Johan Pehrson

Brev som skampåle?

Beatrice Ask har något överdrivet yttrat att misstänkta sexköpare skall få brev i grälla färger hem från myndigheterna. Det är självklart inte allvarlig menat.

Det är orimligt att korrespondens med rättsliga myndigheter, så som strafförlägganden eller
kallelser, ska utgöra en form av kommunikativ skampåle. Straffvärdet för en viss gärning ska märkas i straffskalan och inte i hur påföljden kommuniceras.

I går träffade jag poliser och diskuterade människohandel och prostitution, varvid denna fråga om hur man kommunicerar med misstänkta sexköpare diskuterades.

Den enda rimliga hållningen är att myndigheterna kommunicerar med den adress där en person är folkbokförd på för att vara säker att brevet kommer fram. Skulle detta vara ett problem får personen själv ordna en eftersändning. Jag tycker att man ska skicka brevet hem i samma typ av kuvert för alla brott.

Vem ska betala för huliganen?

Vårvintern hindrar väl ännu några huliganer. Det vill säga våldsromantiserande personer som till skillnad mot andra fans knappast älskar fotbollen. Fast polisen i Örebro fick rycka ut till tågstationen i Laxå nyligen när s k Djurgårdssupportrar - på väg hem - härjade på tåget efter att ha fått stryk i Göteborg. Stormingen av AIK:s träning är väl inte heller så begåvad.

Jag utesluter inte att skärpningarna av huliganlagen förra året var otillräckliga. Det kan t ex vara så att den som dömts för ett huliganbrott ska kunna åläggas anmälningsplikt under en begränsad tid som en del av påföljden. När laget spelar match ska man helt enkelt vid samma tidpunkt som matchen spelas vara skyldig att anmäla sig på polisstation på annan ort än där matchen spelas.

Vidare kan det vara nödvändigt att se över ansvarsfördelningen mellan polisen och
arrangörerna när det gäller säkerhet i anslutning till det allt mer kommersiella arrangemang som en fotbollsmatch blivit. Det mesta av elitidrotten sker i dag på rent affärsmässiga villkor - många fall har klubbarna lagt elitverksamheten eller spelarutvecklingen i aktiebolag. Samtidigt förväntas skattebetalarna täcka kostnaden för all polisbevakning i anslutning till matcher. Inte ett självklart sätt att hantera kommersiell verksamhet.

Läs mer på SR:s nyhetssida här.

Blås för varning om tjutljud mot unga.

Modern teknik kan användas till allt. Vi som för ett tag sedan passerat 25 år hör i regel lite sämre. Detta märkte jag själv vid en hälsokontroll för en tid sedan. Jag hör dock normalt bra, så den som menar att jag inte hör goda argument kan inte få vatten på sin kvarn därifrån.

Enligt DN används dock ett tjutande ljud av en viss frekvens i vissa länder, som stör ungdomar och tydligen även myggor. Alla över 25 år skall enligt uppgift inte kunna höra denna frekvens.

Det finns rimliga skäl till att ungdomar som begått brott skall kunna portas från de affärer där de stulit. Eller att ungdomar skall kunna var föremål för vård i hemmet inom ramen för socialtjänstens beslut och därmed ha regler för när de ska vara hemma eller var de får vara. Regler som rimligen alla kloka föräldrar sätter för sina barn efter ålder och mognadsgrad.

Men att det på sina håll i Europa används tjutljudssystem för att hålla alla unga borta från vissa platser är absurt. Detta är givetvis vansinnigt och borde inte vara tillåtet. Ett helt orimligt tillvägagångssätt. Europarådet borde därför hänga ut de länder som tillåter detta. Varning och vid fortsatt användning utvisning!

På rätt väg

Igår presenterade länspolismästare, Carin Götblad rapporten; Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15). En bra och väl underbyggd rapport vad jag har hunnit läsa. Det anknyter väl till den Ungdomsbrottskommission som jag sedan länge efterfrågat.

Kortfattat handlar rapportens slutsatser om vikten av ett starkare föräldrastöd; föräldrarna har en stor betydelse för hur de ungas liv utformas, men många föräldrar behöver ett starkare stöd än vad de får i dag. Vikten av samarbete och samverkan; socialtjänsten, polisen och skolan (tillsammans en social insatsgrupp) ska samarbeta, och tillsammans utforma konkreta åtgärder på individnivå för att motverka att ungdomar rekryteras till kriminella ungdomsgäng. I de fall där de behövs ska även andra kopplas in i samarbetet, exempelvis näringslivet, kriminalvården, missbruksvården och/eller psykiatrin. Vikten av att de tre nyckelaktörerna kan samarbeta friare än idag; socialtjänsten föreslås därför givas en rättighet att i vissa fall lämna ut uppgifter till polisen om unga under 21 år som kan befaras hamna i allvarligare kriminalitet. I dag gör sekretessregler att detta inte är möjligt. Vikten av att fler lokala närpoliskontor öppnas, särskilt i utsatta områden; dessa närpoliser har som främsta syfte att synas, skapa kontakt med och förtroende hos medborgarna samt givetvis arbeta brottsbekämpande. Dessutom blir de en mycket viktig samarbetspartner för det sociala insatsteamet. Och avslutningsvis vikten av att kriminalvården bättre stödjer och motiverar de som vill lämna gängen; kriminalvården i samarbete med andra myndigheter, kommuner och andra aktörer måste bli bättre på att underlätta för dem som vill bryta sin kriminella bana.

Med glädje kan jag konstatera att Carin Götblad kommit till samma slutsatser som Folkpartiet. Alla ovanstående punkter finns faktiskt med i vårt, av landsmötet antagna, rättspolitiska program (det rättspolitiska programmet hittar du här).

Runt om i Sverige pågår idag ”redan” flera lyckade projekt, när det gäller att stödja unga som är på glid. De senaste veckorna har jag personligen varit i kontakt med två av dessa, Skärholmens nya utredningscentrum och Maria Ungdom Motiverande Intervention (MUMIN). I Skärholmens utredningscentrum arbetar polis, socialtjänst och åklagare tätt tillsammans. Syftet är att ge en snabb reaktion när ungdomar misstänks för brott och att avsevärt korta dagens långa utredningsprocesser. MUMIN-projektet är ett nära samarbete mellan polisen, socialtjänsten och beroendevården. I syfte att tidigt sätta in och ge unga missbrukare vård. Båda dessa två projekt kan uppvisa påfallande bra resultat.

Problemet är att inte många känner till dessa lyckade projekt, och satsningarna på ungdomar skiljer sig väldigt mycket från kommun till kommun och ser väldigt olika ut. Därför är införandet av en gemensam nationell strategi för att stödja dessa ungdomar oerhört viktig (med det inte sagt att man inte måste ta hänsyn till de lokala faktorerna).

Avslutningsvis vet jag att Carin Götblad också ser tvångsåtgärder som t ex drogtester, vid sidan av allt annat, som en viktig del av verktygslådan för att rädda unga från missbruk av droger och annan kriminalitet. Detta är det också lätt att hålla med om.

Mer om rapporten finner du exempelvis i SvD och DN.

Terrorhot mot svensk konstnär?

Mediarapporteringen om planerade terrordåd mot svenska medborgare inger oro. Våldsideologier glömmer tydligen inte. Vi måste försvara den svenska yttrandefriheten när den kommer i konflikt med religösa normer av alla de slag. Jag har inga synpunkter på konstverket i fråga. Eller vem som publicerar. Det finns rimligen konst som är bra och den som är dålig, men det är inte upp till politiker att avgöra.

Sverige har ett regelverk om hur förtal eller annan missaktning skall prövas. Det sker i domstol med den ansvariga utgivaren som svarande när det just gäller medier som omfattas av grundlagsskyddet. Regeringen bör inte agera på annat sätt än att den fortsätter att se till att vårt författningsskydd och de enheter inom säkerthetspolisen som arbetar med kontraterrorism har tillträckliga resurser.

Sverige samarbetar idag med likvärdiga länder för att minska hotet mot terroristattacker mot svenska eller andra mål i vårt land. Detta gäller också om personer i vårt land hotar andra människor i andra. Detta arbete bör fortsätta.

Narkotika, barn, lagråd och proportioner

Den som är för att tillåta eget bruk av narkotika tycker självklart att kontroll av om detta bruk sker är ett övergrepp varje gång. Det är inte så konstigt. Jag och tillika en majoritet av Folkpartiet liberalernas medlemmar är av en motsatt åsikt. Eget bruk skall vara kriminaliserat. En åsikt partiet har haft i årtionden. Effekten är att trots att det finns drogproblem i vårt land så är dessa relativt sett mindre än vad som är faktum i andra jämförbara länder.

För att kunna acceptera intrång i den personliga integriteten krävs självklart att vi varje gång nogsamt gör en proportionalitetsbedömning. Dessutom skall behovet och ändamålet nagelfaras. Utan detta på plats ska vi inte ge polisen eller andra mydnigheter några som helst befogenheter.

När det gäller unga och drogtester så har Folkpartiet, Alliansen och Justitiedepartementet gjort just denna proportionalitetsprövning. Vi har funnit att skyddsvärdet för den unga, t ex 14 år, väger över och att det är rimligt för polisen att efter beslut av åklagare i undantagsfall få göra ett drogtest på ett barn också under 15 år. Idag används ju detta för att rädda barn äldre än 15 år. Förändringen är ett svar på den tragiska verklighet där väldigt unga personer befinner sig i narkotikamiljöer.

Lagrådets argumentation måste få debatteras. Den som menar att juridiska prövningar av proportionalitetsprincipen från tre jurister är en sanning som alla bloggare, riksdagsledmöter och andra måste ansluta sig är riktigt farligt ute.

Att lagrådet i sitt yttrande hänvisar till ett enskilt fall där poliser verkar ha betett sig fel saknar motstycke i praxis. Fallet utreds och det är inte omöjligt att poliserna faktiskt döms. Frågan är dock inte rättsligt prövad.

Det hör ju också till saken att regeringen är mycket tydlig med vilka krav som måste vara uppfyllda för att polisen ska få ta drogtester på personer under 15 år. Man får ju lätt intryck att vissa tror att regeringen vill ge polisen fria händer att när som helst plocka in barn för drogtest utan minsta skäl. Vem som helst kan läsa i lagrådsremissen att detta inte är fallet. Tvärtom är vi tydliga med att det måste föreligga en skälig misstanke, och att det ska finnas objektiva omständigheter i det enskilda fallet. Dessutom måste det vara klart att drogtestet behövs för att ge socialtjänsten kunskap att agera utifrån. Nedan saxat från förslaget (hela lågrådsremissen finner du här.).

"Kroppsbesiktning i form av drogtest ska kunna företas mot en person som är skäligen misstänkt för att före femton års ålder olovligen ha brukat narkotika, om det kan antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser. Sådan kroppsbesiktning ska beslutas av åklagare."

Att Lagrådet går tillbaka till argumentationen kring varför vi inte straffbelägger självmord är också udda. Att straffvärdet för eget bruk av narkotika är lågt är bra eftersom det enda syftet är att kunna avbryta drogandet genom stöd och behandlingsinsatser. För unga är detta särskilt tydlig och för den under 15 år handlar det än mer om att kunna koppla in föräldrar, socialtjänst och andra vuxna som hjälper den unge.

Det är ju skillnad på om Lagrådet menar att ett lagförslag bryter mot grundlagen eller är tekniskt. Det är oroande om det är många som menar att Lagrådesyttranden är oklanderbara. Rent obehagligt faktiskt. Juridiken är ytterst ett verktyg för att tolka värderingar i lagar eller normer - ingenting annat.

Den enda tanken som finns bakom förslaget är att tidigt kunna avbryta att barn drogar ner sig. Det framgår i all tydlighet av vår lagrådsremiss. Jag har faktiskt aldrig träffat någon som menar att det är bra – oavsett om man själv använder narkotika eller inte – att barn tar droger. Den som är för att eget bruk ska vara lagligt måste väl rimligen ändå undanta barn?

Tre av fyra Text-tv rubriker gäller terrorism

Dessa tre rubriker har en direkt eller indirekt anknytning till Sverige. Vi är ingen skyddad ö. Våra egna tillkortakommanden och andras övergrepp driver på hat- och våldsideologier. Den globala terrorn har även svensk yttrandefrihet i fokus. Vi måste framför allt fundera på hur vi mer effektivt undanröjer terrorismens långsiktiga drivkrafter. Nya åtgärder för att motverka akuta hot ska inte heller uteslutas. Kampen för friheten måste vara benhård, men kräver svåra avvägningar. Kampen får aldrig bli det godas fiende.

100 SVT Text Tisdag 09 mar 2010 21.15
Sju gripna för mordplan mot Lars Vilks Greps i Irland i internationell insats

Svensketiopier gripen för terrorbrott

Medvedev: "Sverige skyddar banditer"

Färjestrejk väntar i påsk

Inrikes 101 Utrikes 104 Innehåll 700

Med värmen kommer rånen

I Stockholms södra förorter begås mer än var åttonde butikrån i vårt land. Rånen mot just butiker har ökat kraftigt på senare år. Polisen uppger att rånen oftast begås av unga rånare i ålder 14 till 25 år. Brotten sker oftast mellan klockan 18 och 22 på kvällarna och gäller det butiker hotas ofta anställda eller innehavare med skjutvapen. De negativa drivkrafterna i utanförskapets spår är en förklaring till att läget är så allvarligt i just södra Stockholm.

Svensk Handel och polisen har inlett ett samarbete för att minska brottsligheten. Det är inte en dag för tidigt. Svensk polis måste bli betydligt bättre på att ta hjälp från företagen och deras säkerhetschefer i sitt arbete.

När det gäller denna typ av brott skulle det dessutom vara välkommet med en centralt operativ enhet inom svensk polis eftersom brottsligheten inte sällan är del av en mer omfattande organisation eller nätverk - med hela landet som måltavla.

Detta hoppas jag i framtiden få med mig hela Alliansen på. Ett svensk operativ Rikskriminalavdelning för effektivare brottsbekämpning. Det skulle om något kunna minska brottsligheten och öka tryggheten.

Stolpskott av Lagrådet om drogtester av barn

Få saker kan förstöra livet så mycket som missbruk av narkotika. Det bästa sättet att minska narkotikans skadeverkningar är att avbryta ett missbruk så tidigt som möjligt. Jag arbetar därför för att även polisen ska kunna genomföra drogtester av unga personer - även under 15 år - som misstänks vara påverkade.

I ett aktuellt lagstiftningsärende har Lagrådet avrått från detta. Lagrådets yttrande är ett sammelsurium i politisk argumentation/retorik och bidrar knappast till något annat än att alla vi som menar att Sverige egentligen borde ha en författningsdomstol tappar i argument. Det framstår som om Lagrådet helst av allt skulle vilja avkriminalisera eget bruk. Jag känner inte till dessa aktuella domares historia, men det vore intressant att gräva i hur de agerade på 70- och 80-talet när detta debatterades och vi senare kriminaliserade eget bruk av narkotika.

Det känns världsfrånvänt att ett drogtest av en svensk polis på en misstänkt drogad 14-åring är en för grov kränkning av integriteten jämfört med frihetsvärdet i att avbryta något som de facto är livsförstörande, ja livshotande. På barn - om hos någon - är väl just skyddsvärdet särskilt tungt.

Följande skriver Lagrådet:
"En grund­läggande princip i svensk straffrätt är nämligen att handlingar som är till skada endast för gärningsmannen själv inte bör bestraffas. Som exempel kan nämnas att försök till självmord inte är straffbart."

"Ett barn under 15 år riskerar inte någon straffrättslig påföljd om det ertappas med att ha konsumerat narkotika, men av det anförda framgår att gärningens straffvärde är lågt. Mot denna bakgrund gäller det att väga på ena sidan det intrång i den person­liga integriteten som det innebär för barnet att tvingas urinera under övervakning och på andra sidan den fördel som barnet kan ha av att gå med i ett vårdprogram mot narkotikamissbruk."

Mer finns att läsa i exempelvis SvD.

På besök i Ronna

Under torsdagen var jag på besök i Ronna, en av Södertäljes stadsdelar. Där träffade jag närpolisen, skolan samt socialtjänsten.

Ronna är ett mångkulturellt samhälle som tidigare präglats av kriminalitet och stökighet. Numera är emellertid atmosfären i Ronna klart bättre än sitt rykte. Något som till stor del beror på den sedan fyra år öppnade närpolisen (se exempelvis LT eller SR). De lokala poliserna bidrar på en mängd olika sätt till att sprida lugn och ordning i stadsdelen. En lokalt förankrad polis fungerar både förebyggande och tillser att fler brott klaras upp. Se tidigare blogginlägg rörande närpolisen.

Men i takt med att det har blivit lugnare i Ronna har brottsligheten och buset alltmer flyttat till Lina och Geneta. Närpolisen i Ronna har dessutom fått i uppdrag att även verka inom dessa områden. Istället för att ”hålla reda på” ca 8000 personer i Ronna, vilket polisstationen har kapacitet för, ska man nu ”ha uppsikt över” ett geografiskt större område med sammanlagt det dubbla antalet personer (ca 16000). Och detta utan att få ökade resurser, i form av ny personal. Det är inte rimligt.

Därför tycker jag att polismyndigheten snarast borde utöka antalet närpoliser i Ronna. Större arbetsområde borde rimligtvis leda till ökade resurser, i de fall där det behövs. Detta är ett sådant fall.

Handelns säkerhetsgrupp

Igår träffade jag återigen Handelns säkerhetsgrupp (HSG). Denna gång tillsammans med Alliansens rättsgrupp, med justitieministern i spetsen. Besöket var mycket givande och intressant.

HSG presenterade sina största problem, såsom interna brott, stöldligor och rån. Brott som givetvis främst drabbar brottsoffren, men också att inte förglömma alla kunder. Då företagen tvingas till att höja priserna, eftersom miljonbelopp förloras i denna brottslighet.

HSG föreslog även några möjliga lösningar för att förbättra det förebyggande arbetet mot brottsligheten. De pratade exempelvis om behovet av att samla polisen under en och samma myndighet, mer samverkan mellan näringslivet och polisen, behovet av en tydligare kameraövervakningslag samt deras starka önskan om upprättandet av ett gemensamt forum för samordning och samverkan. Alla mycket intressanta och viktiga frågor, som vi inom rättsgruppen måste ta på största allvar. Och det kan jag garantera att vi också kommer att göra.

Mer om mötet kan du läsa här.

Hotfullt för socialarbetare

Människor inom socialtjänsten möter ständigt människor i kris. Akut eller långvarig. När det är barn inblandat så har socialtjänsten en skyldighet att agera. Rätten för föräldrar att säga nej är dock starkare än deras barns rätt till hjälp och stöd. Detta märks inte minst om ett barn begått ett brott.

De flesta föräldrar är kloka och tar emot erbjudanden om hjälp och stöd, men det finns undantag. I dessa situationer är det klart att en engagerad socialarbetare är påstridig och påtalar om yttersta konsekvensen - ett tvångsomhändertagande enligt LVU. Detta innebär naturligtvis jobbiga situationer. Värst är det dock för det barn som inte får den hjälp som han eller hon förvägras av sin vårdnadshavare. Idag belyser SR Ekot frågan om hot mot människor som arbetar inom socialtjänsten. Med en ökad möjlighet till s k mellantvång kan insatser sättas in tidigare oavsett vad vårdnadshavaren säger. Detta skulle också kunna minska antalet hotfulla situationer.

Vad gäller hoten mot myndighetsföreträdare kan det vara nödvändig med en översyn av gällande skyddsregler för just tjänstemän. Dessutom kan man behöva väcka fråga i vilken omfattning möten mellan tjänsteman och klient dokumenteras.